Category Archives: avundsjuka

TGIF och lite till

Standard

Om jag skulle försöka mig på att summera veckan?

  • Jättebra!
  • Lite ostimulerande eftersom jag är i det där mellanläget innan allt kommer igång… så jag har av och till rullat tummarna rätt så friskt tyvärr
  • Kul att träffa alla! Vi har haft så roligt och skrattat massor
  • Jobbigt vakna på mornarna…

Elementgubbarna fick jag så småningom tag i idag, och det visar sig att de hade missat mig. Det var planeringsansvarige som klantat sig. Han hade skrivit min lägenhet som klar… jävla nöt. Han ersätter mig knappast för förlorad tid, men han försökte faktiskt lösa situationen!! Han erbjöd sig att komma imorgon lördag *in shock* Jag umgås dock hellre med mormor enligt plan än att vänta in gubbar, så vi bokade tisdag istället.

Jag är så trött, så trött. Dels är jag trött i grunden nu, dels har jag haft en sjysst omställning. Så igår gick jag och la mig en stund efter nio. Idag blir det nog nåt liknande 😛 Mornarna har gått i ett töcken med kaffe och macka på bussen och sminkväskan nödtorftigt nedstoppad i väskan. Ni vet jag och mornar… Men det finns ändock undantag: imorse mellan 07 och 10 skulle Nordstan ha lite fångajullönenöppet, med lite extra rabatt inne hos en av de stora varuhusen. Så jag var på plats klockan sju!! Jag drog räcervarvet runt och kom därifrån med julklappar till föräldrarna och tre trollungar, till mig själv och till mitt hem 😀 Var på kontoret strax efter åtta. Effektiva jag!!

Kanske ytterligare en anledning till att jag är trött som fan idag…?

Ikväll har jag druckit lite bubbel och ätit pasta med kyckling i ädelostsås med glass till efterrätt. Gott gotteli gott gott! Jag VAR nöjd och glad. Sen blev det lite sådär. Jag antar att det är just pga tröttheten. Jag antar oxå att det är som sist, efter första dan på jobbetsominteblev. Glad och lättad = andra känslor som smiter ut. Jag känner mig både ledsen och lite sur. Usch. Det här som var en sån bra dag. Det är i sånt här som jag märker att saker och ting ändå inte är som de borde även om det automatiskt kändes bättre så snart jobbet började.  

Snart börjar det för övrigt komma fler längtansbebisar. Jag är SÅ GLAD att de äntligen kommer, samtidigt markerar de hur tiden gått för mig. Det är lite kluvet. Jag läser inte era bloggar så mycket nu, men jag väntar med spänning på sms:en att Maja och Sebastian anlänt.

Krama om er och ha en strålande fin fredagskväll! För tack till allt som är gott – det ÄR fredag, det ÄR helg och det ÄR en dag som skiljer sig från gårdagen och morgondagen. Så skönt att ha ett jobb igen ❤

Annonser

Färgglad kärlek

Standard

Sist jag fick vara med och uppleva en regnbågarnas och kärlekarnas dag var för – konstigt nog 😉 – precis ett år sen. Då sken solen på ett obamhärtigt sätt. Jag hade på mig min fina klänning och svettades inte så fint… Men partyt, draget, var precis detsamma!!

Den här gången hade jag oxå planerat en fin klänning men huuuuuanamig vad kylslaget det var när jag gick hemifrån. Näh det blev jeans och jacka. Inte så ”fint”. Framförallt inte när man träder in i glamourens och de brighta färgernas land. Det är underbart att se när göteborg invaderas av de som normalt sett bor där – men som kanske gör det lite mer i det tysta. Eller så är det så att man, jag, inte ser dem? 

Regnbågspromenaden började ner i stan och vandrade upp till Liseberg där jag mötte upp med kära vännen. Det var helt otroligt mycket folk! Glada färger högt och lågt, flaggor i klassisk regnbåge såväl som flaggor med lite varianter. För det visste ni väl? Att även regnbågarna har olika färg? Haha jag hade aldrig haft en aning 😀 Jag undrar vilken färg vi skulle ha om vi gick med i tåget. För det borde vi väl? Vi borde väl någonstans falla in under Q. Queer. Jag tror jag frågar mina vänner varje gång jag hör ordet – vad menas egentligen med queer? Vad finns kvar när homo-bi-trans är avklarade? Det måste väl vara de som helt enkelt är udda. Lite konstiga. Och det borde väl vara jag? Jag som inte gör som alla andra? Eller?

Nå i alla fall. Upp på scen kom de. Och det var fantastiskt!!

Här fanns utrymme för allt. Inklusive de som kanske inte hör så bra. Det är en häftig upplevelse att se någon teckentolka musik, det är kroppspråk, rörelseintensiteten, ansiktsuttrycken… Den här väldigt söta tjejen fick nöjet att teckentolka Dead by April. Stackaren måste ha varit helt sluuuut efter 😀 hon fick allt kämpa för att få fram den där aggressiviteten!

Den här väldigt söta grabben fick i sin tur tolka en sensuellt långsam disco (finns den kombinationen verkligen?) av Donna Summers.  Det såg faktiskt väldigt roligt ut!

Alltså… Förlåt den usla kvalitén – jäkla sol… 😀 Men det här är alltså Youngblood. OjojojOJ vad småflickorna tyckte om de här boyzen. Jag fascinerades mest av att det över huvud taget existerar den här typen av grupp fortfarande! Men de är ju sockersöta. Töserna skrek sig hesa, nästan som bebisar gör ni vet. Skrik-andas-skrik-andas-skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik. *fnissar* Lika mycket om inte mer lät det förstås när Anton Hysén äntrade scenen. Den bilden blev så p*ssusel att jag inte bryr mig om att ladda upp den förstås 😀

Kvaliteten blir ju inte direkt bättre nu, haha, men även det här tatuerade gängen gjorde tjejerna tossiga. Dead by april. Skulle jag gärna möta i en mörk gränd nån gång… 😀 Mamma kan ta hand om ifall de blir rädda!!

 

Le Grande Finale var Lili & Sussi som återupplevde sina fem minuter i solskenet med bland annat What’s the color of love. Inte så oväntat, vah? Haha halva gängen där har ju aldrig hört talas om dem och tittade lite udda på oss gamlingar när vi dansade loss till Oh Mama… Roligast med detta var nog faktiskt att alla förväntades vifta så fint med flaggorna – och DbA tyckte mest det var jobbigt och pinigt. Droppen var dock när ena syrran – men gud, hur stavas det? Päivirinta? Äsch. Var nog Sussi 😀 gick runt och viftade med micken på scen för att få lite allsång. Då vände de tatuerade coolingarna och sprang *skrattar mig av stolen*

Nästa år hoppas jag att jag kan gå med regnbågsfamiljerna. Jag och min räka? en familj som inte är som alla andra?! 

alltså… jag bara måste.

Bittert matintag

Standard

Idag har vi varit på Hedens Hörna och ätit amerikansk brunch – för 169 kronor får man smälla i sig så många kolhydrater som det bara går, sen rullar man därifrån under allmänt stånk och stön med magen spänd i alla väderstrecken… Buffén har ingen riktig logik; hamburgare, bröd, pannkakor (namnamnamnam!!!) och efterrätter står arrangerade i en salig blandning. Ceasarsalladen delar bord med browniesarna och den färska frukten, och hamburgarna slåss med doughnutsen. Är det typiskt amerikanskt? Bristande logik och efterrätt efter varje möjlig matig rätt? Men det är sååå gott!!

”Vi” var några av göteborgs kämpare, dvs fertilitetsturister som efter allt för lång tid på resande fot fortfarande inte har kommit i hamn. Det var så skönt att sitta med andra i samma sits och gnälla lite, skratta mycket. Få lov att vara bitter och tjurig utan att någon tar illa vid sig. Det är dessutom ytterligare ett exempel på vilka spännade och roliga människor som jag fått lära känna genom hela den här processen!

Det blev promenad hela vägen hem från stan sen. Tanken var att försöka övertala cellerna i kroppen att ägna sig åt lite förbränning istället för lördagsmys med alla de där underbara kalorierna! Men förstås, egentligen skulle jag väl ha promenerat till Kiruna i så fall istället för bara hemåt… 

Det börjar eka lite tomt i magen igen, men jag känner mig samtidigt lätt illamående vid tanken på att äta igen idag 😉

Sprutan tagen. Nummer fyra. Den här gången räknade jag mycket ordentligt till tio, elva och tolv för säkerhets skull. Ändå fanns en droppe kvar längst ut på nålen när jag drog ut den. Men den här gången hamnade vätskan iaf garanterat där den skulle 😛 

Imorgon ska jag på lägenhetsvisning.