Månadsarkiv: april 2014

Gaaaah!!! Jag hänger inte med!!

Standard

Vår sambagroda dansar och springer, benen vevar på och varje dag frågar jag honom vart han är på väg… inkaleden? kinesiska muren? London? Om jag hade haft hälften av det där springet i benen hade mina tio plus kilon varit ett minne blott. Troligen hade hela jag varit ett minne blott!

Men utveckling har nackdelar. Tiden har genererat sin första casualty. Hans grodpyjamas! Benen sticker ut längre och längre *suckar* Min lilla kille börjar bli stor…

20140428-220228.jpg

För övrigt har dagen varit den första paniklösa på över en vecka.

Han slocknade igår efter att fina mannen och jag turats om att försöka lugna ner. Vi vaggade, vyssjade, gick, gick och kramade. Till slut hade jag honom hårt i famnen på sängkanten med nappen i mun, jag vaggade och vaggade medans jag sjöng samma visa om och om och om igen. Efter en stund lugnade hyperventilerande bebis ner sig och andningen visade att vaken panik övergick i sömn.

Åtta och en halv timma senare vaknade han för sin första frukost. Den andra fick han efter ytterligare ett par timmar. När vi mötte solen imorse var vi därmed hyfsat utvilade hela familjen!

Idag har vi skrattat, fikat med fina tant H, dansat i köket och gosat i soffan. Lite oro har vi förstås haft – för hur glad bebis än är så tryter tålamodet fort när man fullkomligt DÖR AV HUNGER!!!!

Både mannen och jag sitter lite rakare i soffan ikväll. Trötta som få, som alltid, men mer avslappnade.

Glad.

Var är min glada bebis?

Standard

De senaste tre dagarna har varit jobbiga för lillfis och därmed även för mig. Han har glada stunder, absolut!!!, men de är kortare och kommer mer sällan än förut.

Däremellan kan han vara lugn och bara titta på livet – men allt oftare är han onöjd, jättesur eller förtvivlad. Jag vet inte vad jag ska göra.

Alldeles nyss försökte jag natta honom, han hade ju slocknat på mig efter amningen, men han vaknade efter två minuter i flygande fläng.

Sen dess har jag honom i famnen. Vi sitter, vi går, vi vaggar. Han är lugn och hänger avslappnat, han gnäller, frustar och skriker. Han flaxar, åmar och sparkar. Har han ont? Är han rädd? Är han bara skitsur? Är det ett utvecklingssprång på G?

Medans kvällsflaskan stått på värmning har jag gått mil runt lägenheten. Jag kramar, vyssjar, viskar, sjunger och klappar. Min stackars kille fortsätter vara onöjd och jag känner mig så trött. Och lite uppgiven. Vad ska jag göra för att hjälpa honom?

Gräsänka

Standard

Mannen min är på jobb i princip hela helgen. Mutter. Det måste göras och jag är glad för hans skull, men jag vill ju ha honom HEMMA!! Mutter.

I veckan var jag på öppna förskolan och det var jättetrevligt!! Vi drack kaffe, pratade, åt nyvarmt bröd och tog en solig promenad. En sån förmiddag 🙂 Föräldrautbildningen på lokala MVC har genererat tio barn i åldrarna 1 till 3 månader gamla. Åtminstone fyra av dem har mammor jag tycker riktigt bra om! Vi har bytt lite nummer, får se om det blir nån träff där framöver.

Veckan har i övrigt gått rätt så fort, vi har haft det hyfsat bra. Det som stör livet är att min lilla kille troligen är lite förstoppad. Han verkar inte direkt ha ont – han skriker inte förtvivlat, däremot är han generellt lite onöjd. När han skriker är det mest förbannat. Han har fortfarande samma sovbeteende på nätterna. Igår sov han från 22 till 06! Jösses!!! Nu provar vi iaf med lite rapsolja i flaskan så får vi hoppas på snabbt resultat.

Just nu i skrivande stund ligger han i vaggan och sover, halleluja. Jag har vinkat av dagens gäster och ätit en sen lunch. Tvn står på och jag plöjer Netflix i jakten på sysselsättning. Det är riktigt, riktigt roligt!

Mannen och jag har en förkärlek för dåliga filmer och Netflix formligen svämmar över av skit. Filmer med namn som Sharknado… need I say more? Vi kan roa oss ett år framöver 😉 Just Sharknado såg vi – och herreminje så uselt.

Vi skrattade igenom hela rullen.

Det enda som hänt mer är att jag fyllt år. På en natt blev jag ett helt år vidare, klokare och äldre. 40 närmar sig med stormsteg.

Meeeen jag blev leggad på systemet, 36 är inte så illa trots allt!

Påskgarvet

Standard

Vi sitter hos svärmor i soffan och lillfis annonserar att han är ensam, oälskad och övergiven – dvs hungrig 😉

Vi hade inte planerat besök just den dagen så jag hade inga egentligt amningsvänliga kläder, varför jag lånade en sjal av svärmor. Jag ville inte att brösten skulle hänga ut inför stackars oskyldiga svåger…

Svärmor släpper från djupet av sin själ; äääh han behöver se lite bröst!!

*mållös och skrattar mig av stolen*

Glad påsk!!

Standard

En av min sons alla första ❤ – påsken. Inte för att han bryr sig nämnvärt förstås… *ler*

När barnmorskan frågade vilken målbild jag hade med förlossningen sa jag första glassen. Nog för att just glassen dröjer ett tag till, men där första är ju lixom lite speciella!

Önskar er en riktigt fin dag och en härlig första av något slag!

Kramar

20140419-092157.jpg

Oväntad bebishumor

Standard

Vår lilla kille fiser som en hel karl! De låter som små trumpeter – alternativt kulsprutor – och luktar död. Eftersom min fina man och jag aldrig kommit ur fishumorstadiet brukar vi fnissa rätt så mycket åt vårt barns alster.

Ikväll hade jag barnet vid mitt bröst när han släppte en lite extra imponerande fis, varpå vi förmodat vuxna började skratta hejdlöst. Då släppte sonen bröstet, tittade på oss och började skratta han oxå!

Där satt vi alla tre, hela lilla familjen, och delade en stunds skratt och glädje. När lillfis var nöjd återgick han till bröstet och jag fällde en tår 😉 Fina mannen och jag tittade länge på varandra, på vår solstråle, på varandra…

20140417-222939.jpg
Glad lillfis, tagen vid annat tillfälle ❤

Världens tråkigaste bloggare?

Standard

Just nu springer dagarna förbi i en rutin som är mer eller mindre konstant – äta, utvecklas och sova. Jag antar att ni inte är speciellt intresserade av antalet bajsblöjor på en vecka eller hur många gånger han väckte mig inatt. Problemet är att jag inte har så våldsamt mycket mer att skriva om!

Jag kan förstås berätta om hans första riktiga skratt, om hur han sträcker sig efter sakerna i babygymet eller hur mysigt det är att liggamma för att sen plötsligt vakna med en liten varm kropp intryckt i armhålan.

Men ärligt talat tror jag det blir tråkig läsning. Vi njuter av varje sekund – förutom de sekunder när vi inte njuter – och dagarna rusar.

Inläggen är just nu lite glesare, men jag har inga planer på att lägga ner. Jag bara vilar lite. Om ni står ut med att jag fn är supertråkig så ses vi snart igen ❤

BVC och det där med jobb

Standard

Min lilla kille växer. Han börjar bli jätte, jättestor!!! Uuuäääää snart behöver han mig inte mer! Det kommer vara folköl och moppe för hela slanten.

Jag säger då det, förfallet har ju redan börjat – han sover ju själv i vaggan…

På BVC idag mätte han hela 5,3 kilo. Jösses.

Jag fasar för dagen då jag börjar jobba igen, för jo det kommer jag. Det är nu klart på alla håll – jag börjar i september. Då kommer lillfis vara sju månader. Blä och dubbelblä. Men! Det ÄR alltså en tillsvidaretjänst i samma organisation som jag vikat i (och älskat!!!) det senaste året. Jag hade sånt otroligt flyt att det dök upp en möjlighet att tillsätta en till resurs! Tjohoooooo!!!

När jag börjar jobba kommer ju fina mannen hem. Planen har ju hela tiden varit att dela på föräldraledigheten, så inget har ju ändrats där. Men fem månader bort känns plötsligt alldeles, alldeles för snart…

Mamma Mu

Standard

Min son och jag myser med honom vid mitt bröst. Det är en fantastisk känsla att ha den där lilla, varma kroppen mot min kropp. Han suckar lyckligt och hummar med varje munfull av mjölk som han får. Fina mannen och jag njuter varje dag av hans ljud och mimik. Gulligast av allt är det saliga leendet som ibland dyker upp på den där söta lilla munnen mitt under amningen.

Det som dock händer är att mitt strulputtiga vänster bröst fortsätter strulputta. Den nya leken heter mjölkstockning och uppstår med någon eller några dars mellanrum. Hela bröstet spänner, värker och ömmar medans knöliga maskar uppstår i bröstet. Det sitter i upp till tre dygn medans jag ammar som en tok, masserar, värmer och handmjölkar.

Det där med handmjölkningen är hysteriskt roligt. Vi fnissar som två barnungar! När jag trycker kommer antingen stora fina droppar, eller så skjuter det med stor kraft iväg en eller kanske tre strålar nån meter bort. Ser skitkul ut! Och jag känner mig som en annan gammal get…

Humor på hemmaplan!.

Att lära sig ha tråkigt

Standard

Min mamma har sagt i alla år att man måste lära sig ha tråkigt. Jag har alltid tolkat det som att jag måste kunna klara mig utan yttre stimulans. Ibland måste kroppen och psyket få vila – och om jag är beroende av att göra hela tiden så uteblir vilan.

Jag har alltid varit bra på att göra inget, men den senaste tiden har varit full av nonstop aktiviteter. Det har varit alltifrån utflykter på stan till nåt enkelt som en promenad med föräldrarna. Men varje dag.

Så idag är lillfis och jag hemma i soffan. Och jösses vad det är tråkigt. Inget på tv. Ingen ro att läsa eftersom lillfis leker lillpip och vill ha uppmärksamhet. Vi har jollrat, sjungit och myst. Och det ÄR supermysigt. Men vilsamt? Mjae. Konversationen oss emellan är väl inte så givande heller förstås 😉

20140403-135345.jpg