Monthly Archives: januari 2014

Väntan… Hur startade era förlossningar?

Standard

Nu är det ju nedräkning som gäller. Som senast om fyra veckor ska klumpen finnas på utsidan istället. Det ska bli så oerhört spännande att se hur vår sambagroda är, vad hen har för personlighet och hur hen kommer utvecklas. Jag längtar ❤

Men först kommer ju själva vräkningen.

Jag inser ju självklart att när det börjar så vet man om det, det lär ju märkas! Men det jag funderar på är hur det känns. Ont? Javisst. Men hur? var? Är det som en sammandragning fast kraftigare, dvs det känns i magen – eller börjar det kännas längre ner mot slidan? Slemproppen är ju inte alltid startskottet, inte heller vattenavgång…

Jag skulle uppskatta nåt enormt att få höra från er därute hur era förlossningar drog igång, vad som var första tecknen.

Tack på förhand till dig/er som vill dela med sig!

Annonser

Rätt beslut!!

Standard

Idag har varit en halv-aktiv dag. Jag låg i en hög under större delen av förmiddagen innan det blev dax att ge mig av inåt stan och fika med mina (numera föredetta) kollegor. Den största insatsen där på morgonen bestod av att vädra sängkläderna på balkongen. Ett beslut jag för övrigt fick lite hicka av när jag insåg att det snöade rejält ute 😉

Det var med visst motstånd som kläder och ansikte skulle på. Men jag hann med min buss och var fullt påklädd, och sminkad!! Jag hann inte gå många meter från bussen innan magen började dra ihop sig till en hård, ömmande boll. Promenaden till kontoret kändes som någon form av uråldrig naturlig tortyr… Dels sammandragningarna, dels SKITvädret. För jösses Amalia vilket elände – snöade på tvären, kallt som sju svåra år, grått och eländigt. Urk! Dubbelurk! Eftersom jag inte rör mig så fort så fick jag dessutom lite extra tid att njuta.

Fikat var fantastiskt trevligt och en lång välbehövlig skrattstund. Jag har verkligen världens goaste kollegor!! Jag kommer sakna dem… Men med det sagt, så trött som jag är nu ikväll och så fort som sammandragningarna kom, när jag gick en bit, så känner jag att det var helt rätt beslut att gå hem. För ikväll är jag ett vrak.

Den nya soffan är på plats och den gamla är bortforslad, tack vare insatser från pappa och en av fina mannens bästaste polare. Jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd.

Glad.

Golvlycka!

Standard

Kräkandet har ju tagit fart igen sista par veckorna, det är varje dag och minst en gång. Tjohoo. Fan vad trött jag är på det här! Men hockeysmurf påminner ju om att man ska hitta sina guldkorn – det som ändå glädjer i röran… Så här kommer det: jag har haft en skitbra helg!!!

Vi har hämtat hit en del grejer från min fina mans lägenhet – sånt där som gör att han känns ännu mer inflyttad. Prylar som gör skillnad!!! Vi har hämtat/forslat/slängt/packat en hel del annat, allt från nödvändigheter till dåliga samveten. Och idag blev vi med golv! Renoveringen tog ett hejdundrande kliv framåt och det känns fantastiskt, vilken otrolig skillnad *njuter*

Imorgon kommer soffan!

Småförkyld :(

Standard

Vaknade idag med halva rösten borta, en tilltagande huvudvärk och en krympande ork. Skit. Jag som ju aldrig annars är sjuk – och ikväll skulle jag på födelsedagsfirtjejmiddag. Dubbelskit. Så besviken!!!!

Istället blev det soffhäng medans min fina man med tillhörande storebror körde, hämtade, slängde och fixade.

Emellanåt överfalls jag av en trötthet som är så tung och intensiv att jag sitter och flämtar – det är på nåt sätt jobbigt att andas… Det blev inte bättre av att dra in en liten infektion. Jag skriver liten för jag tror det kommer vara snabbt överståndet, men under tiden känner jag mig som ett komplett vrak. Skit.

I magen skuttar vår grodklump runt som besatt. Hen ligger tydligen som en groda med en arm på var sida om magen och ett ben på var sida om magen. Sen flaxas det loss ❤ Jag tror vi alla tre är redo för nästa fas.

Men helst inte före nästa vecka, vi måste städa…

Hemma

Standard

Och så blev det bestämt. Från och med idag är jag hemma och väntar på klumpens ankomst.

När jag träffade BM i tisdags och berättade vad jag ville så skulle hon höra med doktorn om det var genomförbart – det kan vara så att fsk bangar och istället hänvisar till föräldradagar.

Men alldeles oavsett kände jag ett underbart lugn över att äntligen ha kommit till ett beslut!

I väntan på någon form av besked bestämde jag mig för att sjukskriva mig själv en vecka – så tar jag FPdagar efter. Jag vill ju förstås inte ”slösa” dagar innan men så får ju alla andra göra. På så sätt lever jag ändå upp till beslutet och behovet att vila.

Sagt och gjort. Ljuvliga, härliga sovmorgon idag!!! Som förvisso inleddes med sedvanliga morgonkräkan men strunt i det 🙂

Nyss ringde min BM och hon har pratat med doktorn. Jag blir sjukskriven från idag och – vad det verkar – graviditeten ut! Halleluja! Visst, det ska fortfarande godkännas av försäkringskassan så inget är klart, men det är ett gigantiskt steg framåt. *nöjd*

Och lätt illamående. Undrar om det blir mer toabesök snart?

Kram på er

Söndagsångest? Naeee men nästan! Och sjukskrivning på G.

Standard

Efter en massa velande och funderande fram och tillbaka – tack för all tankehjälp!!! – så har jag bestämt mig för att bryta sista veckan. Jag hade kunnat tänka mig tidigare oxå men jag ska ta ett snack med BM på tisdag så får vi se.

Det känns kanon att äntligen ha kommit till ett beslut! Men eftersom jag fattat det så har jag börjat räkna ner mentalt. Jag vill för första gången i mitt liv inte gå upp måndag morgon för att gå till jobbet! Ni ska veta att oavsett hur pissigt jobb jag haft har jag aldrig upplevt söndagsångest. Nu när jag dessutom älskar mitt jobb så är det ännu mer avlägset! Men hela jag ryser vid blotta tanken just nu…

Men upp ska jag.

I övrigt kan jag berätta att barnvagnen äntligen är beställd. Tjohoo! Det blir en bugaboo buffalo och jag är supernöjd 🙂 Eftersom vi får hjälp av både svärmor och mina föräldrar så har vi satsat på en ny vagn – annars hade vi nog botaniserat blocket en del…

Barnkläderna är tvättade och sorterade – tack till bla FC som donerat!!! – den ärvda vaggan bebos av nytvättade lakan och kuddar, babyskyddet väntar på att monteras i vår vuxenbil och BB-väskan är nästan packad. Rent praktiskt börjar vi närma oss något så när redo. Rent psykiskt?

Jösses.