Månadsarkiv: januari 2014

Väntan… Hur startade era förlossningar?

Standard

Nu är det ju nedräkning som gäller. Som senast om fyra veckor ska klumpen finnas på utsidan istället. Det ska bli så oerhört spännande att se hur vår sambagroda är, vad hen har för personlighet och hur hen kommer utvecklas. Jag längtar ❤

Men först kommer ju själva vräkningen.

Jag inser ju självklart att när det börjar så vet man om det, det lär ju märkas! Men det jag funderar på är hur det känns. Ont? Javisst. Men hur? var? Är det som en sammandragning fast kraftigare, dvs det känns i magen – eller börjar det kännas längre ner mot slidan? Slemproppen är ju inte alltid startskottet, inte heller vattenavgång…

Jag skulle uppskatta nåt enormt att få höra från er därute hur era förlossningar drog igång, vad som var första tecknen.

Tack på förhand till dig/er som vill dela med sig!

Rätt beslut!!

Standard

Idag har varit en halv-aktiv dag. Jag låg i en hög under större delen av förmiddagen innan det blev dax att ge mig av inåt stan och fika med mina (numera föredetta) kollegor. Den största insatsen där på morgonen bestod av att vädra sängkläderna på balkongen. Ett beslut jag för övrigt fick lite hicka av när jag insåg att det snöade rejält ute 😉

Det var med visst motstånd som kläder och ansikte skulle på. Men jag hann med min buss och var fullt påklädd, och sminkad!! Jag hann inte gå många meter från bussen innan magen började dra ihop sig till en hård, ömmande boll. Promenaden till kontoret kändes som någon form av uråldrig naturlig tortyr… Dels sammandragningarna, dels SKITvädret. För jösses Amalia vilket elände – snöade på tvären, kallt som sju svåra år, grått och eländigt. Urk! Dubbelurk! Eftersom jag inte rör mig så fort så fick jag dessutom lite extra tid att njuta.

Fikat var fantastiskt trevligt och en lång välbehövlig skrattstund. Jag har verkligen världens goaste kollegor!! Jag kommer sakna dem… Men med det sagt, så trött som jag är nu ikväll och så fort som sammandragningarna kom, när jag gick en bit, så känner jag att det var helt rätt beslut att gå hem. För ikväll är jag ett vrak.

Den nya soffan är på plats och den gamla är bortforslad, tack vare insatser från pappa och en av fina mannens bästaste polare. Jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd.

Glad.

Golvlycka!

Standard

Kräkandet har ju tagit fart igen sista par veckorna, det är varje dag och minst en gång. Tjohoo. Fan vad trött jag är på det här! Men hockeysmurf påminner ju om att man ska hitta sina guldkorn – det som ändå glädjer i röran… Så här kommer det: jag har haft en skitbra helg!!!

Vi har hämtat hit en del grejer från min fina mans lägenhet – sånt där som gör att han känns ännu mer inflyttad. Prylar som gör skillnad!!! Vi har hämtat/forslat/slängt/packat en hel del annat, allt från nödvändigheter till dåliga samveten. Och idag blev vi med golv! Renoveringen tog ett hejdundrande kliv framåt och det känns fantastiskt, vilken otrolig skillnad *njuter*

Imorgon kommer soffan!

Småförkyld :(

Standard

Vaknade idag med halva rösten borta, en tilltagande huvudvärk och en krympande ork. Skit. Jag som ju aldrig annars är sjuk – och ikväll skulle jag på födelsedagsfirtjejmiddag. Dubbelskit. Så besviken!!!!

Istället blev det soffhäng medans min fina man med tillhörande storebror körde, hämtade, slängde och fixade.

Emellanåt överfalls jag av en trötthet som är så tung och intensiv att jag sitter och flämtar – det är på nåt sätt jobbigt att andas… Det blev inte bättre av att dra in en liten infektion. Jag skriver liten för jag tror det kommer vara snabbt överståndet, men under tiden känner jag mig som ett komplett vrak. Skit.

I magen skuttar vår grodklump runt som besatt. Hen ligger tydligen som en groda med en arm på var sida om magen och ett ben på var sida om magen. Sen flaxas det loss ❤ Jag tror vi alla tre är redo för nästa fas.

Men helst inte före nästa vecka, vi måste städa…

Hemma

Standard

Och så blev det bestämt. Från och med idag är jag hemma och väntar på klumpens ankomst.

När jag träffade BM i tisdags och berättade vad jag ville så skulle hon höra med doktorn om det var genomförbart – det kan vara så att fsk bangar och istället hänvisar till föräldradagar.

Men alldeles oavsett kände jag ett underbart lugn över att äntligen ha kommit till ett beslut!

I väntan på någon form av besked bestämde jag mig för att sjukskriva mig själv en vecka – så tar jag FPdagar efter. Jag vill ju förstås inte ”slösa” dagar innan men så får ju alla andra göra. På så sätt lever jag ändå upp till beslutet och behovet att vila.

Sagt och gjort. Ljuvliga, härliga sovmorgon idag!!! Som förvisso inleddes med sedvanliga morgonkräkan men strunt i det 🙂

Nyss ringde min BM och hon har pratat med doktorn. Jag blir sjukskriven från idag och – vad det verkar – graviditeten ut! Halleluja! Visst, det ska fortfarande godkännas av försäkringskassan så inget är klart, men det är ett gigantiskt steg framåt. *nöjd*

Och lätt illamående. Undrar om det blir mer toabesök snart?

Kram på er

Söndagsångest? Naeee men nästan! Och sjukskrivning på G.

Standard

Efter en massa velande och funderande fram och tillbaka – tack för all tankehjälp!!! – så har jag bestämt mig för att bryta sista veckan. Jag hade kunnat tänka mig tidigare oxå men jag ska ta ett snack med BM på tisdag så får vi se.

Det känns kanon att äntligen ha kommit till ett beslut! Men eftersom jag fattat det så har jag börjat räkna ner mentalt. Jag vill för första gången i mitt liv inte gå upp måndag morgon för att gå till jobbet! Ni ska veta att oavsett hur pissigt jobb jag haft har jag aldrig upplevt söndagsångest. Nu när jag dessutom älskar mitt jobb så är det ännu mer avlägset! Men hela jag ryser vid blotta tanken just nu…

Men upp ska jag.

I övrigt kan jag berätta att barnvagnen äntligen är beställd. Tjohoo! Det blir en bugaboo buffalo och jag är supernöjd 🙂 Eftersom vi får hjälp av både svärmor och mina föräldrar så har vi satsat på en ny vagn – annars hade vi nog botaniserat blocket en del…

Barnkläderna är tvättade och sorterade – tack till bla FC som donerat!!! – den ärvda vaggan bebos av nytvättade lakan och kuddar, babyskyddet väntar på att monteras i vår vuxenbil och BB-väskan är nästan packad. Rent praktiskt börjar vi närma oss något så när redo. Rent psykiskt?

Jösses.

Spännande diskussion!!

Standard

Min fina man och jag fastnade uppe och nu är klockan inne på nästa dygn utan att jag vilat ett ögonblick.

Vi har nämligen pratat filmer, filmer och ännu flera filmer plus lite tv. Det hela började med ett samtal om District 9 som fanns i tablån och somär en film som får mig att må riktigt dåligt. Jag fullkomligt avskyr när människan släpps fri att visa på den inneboende grymhet och intolerans som vi faktiskt och sorgligt nog är förmögna till. Jag inser att världen inte är rosenskimande och snäll, men jag vill helst inte se eländet. Jag blir så ledsen i magen av det.

Därifrån gled vi vidare över till serier som t ex Robinson som ju påvisar så tydligt att om våra grundläggande behov – tänker på Maslow – hotas, då släpper vi civilisationen helt och beter oss under all kritik. Det intrigeras, baktalas och skadas (om än inte fysiskt). Vi kallar gärna andra för ”vildar” eller ”djur”. Men fy för stenkastning i glashus.

Har ni förresten sett den tredje vågen? Experimentet från typ 60-talet om en skolklass som indoktrineras enligt en nazistisk princip för att visa hur lätt det är att trilla dit med rätt grupptryck och ledning. Säger bara usch.

Härifrån hamnade vi i gamla indianrullar, Gullivers resor, Labyrinten, Schindlers list och Gud vet vad. Gemensamt är underliggande budskap eller politik, alternativt exempel på mänsklig grymhet.

Jag gillar verkligen att diskutera med min käraste, han är så otroligt allmänbildad och har infallsvinklar jag aldrig tänkt på. Vi kan utmana varandra på så många nivåer! Det är inte alltid vi är överens förstås men det gör det hela så mycket roligare 🙂

Nu är jag som resultat lite sleten, men inom ungefär tre minuter planerar jag att sova som ett barn. Åtminstone i ett par timmar – sen lär jag vakna och behöva kissa!

Elvis has left the building

Standard

Min sportiga tvådörrars bil har blivit stor och flyttat hemifrån… Det har tagit en stund för mig att släppa tanken på 180 hästars körglädje, men ju rundare jag blivit om magen desto mer har jag insett behovet av en vuxen bil. Den gamla hade funkade i teorin med både barnvagn och vilstol – men den funkade tamigtusan inte med gravidmage! Tre gånger av fyra slog jag huvudet i det låga taket/dörramen vid inträde eftersom jag inte kan böja mig. Äsch.

Så lillbilen har flyttat hemifrån.

Istället har en vuxen combi flyttat in och det är fantastiskt! Jag kommer både in i och ur ur bilen utan smärta, hjälp eller incidenter. Den är dessutom (någorlunda) rolig att köra och trevlig att titta på.

Jag hoppas dock att någon tar väl hand om, och älskar, min fina bil.

Jobba 2.5 veckor till???

Standard

Idag sjukskrev jag mig. Det känns som om jag skolkar, jag KAN ju jobba. Men jag är så trött framåt slutet av dagen och sammandragningar avlöser varandra… så jag bestämde mig för att stanna hemma, bara idag. Imorgon har jag möten jag behöver göra.

Dagen blev inte så lugn som jag hade tänkt mig men samtidigt har allt skett i min takt i någorlunda lugn och ro. Skönt! Ändå ligger jag nu i soffan och är helt slut. Blä.

Undrar hur det ska gå att jobba. BM frågade mig igår om jag funderat på att sjukskriva mig. Spontant sa jag nej. Nu funderar jag mer allvarligt på det, iaf sista veckan.

Trött.