Ja denna värme. Jag avskyr den med livlig och förbannad inlevelse. 31 grader klockan nio på kvällen är mer än vad jag förmår hantera med vettet i behåll…
Det är som PMS gånger hundra – minsta motgång och hela kroppen reagerar med ilska. Jag får igen och igen stanna till och ta ett djupt andetag för att lugna ner mig innan jag sparkar på vagnen eller skäller ut min sambo/mamma/blomma.
Blä, dubbelblä och tribbelblä. Kan slänga in ett par usch när jag ändå håller på!!
Med tanke på skitsommaren jag hade förra året *läs låg på toagolvet och spydde* så borde jag (väl?) vara tacksam för en riktig sommar. Men faktum är att jag känner mig lika instängd. Jag fixar knappt att gå utanför dörren. Lilla sambagrodan dansar inte ikväll, nej han sparkar, viftar och gråter. Det är varmt varmt varmt. Stackars liten.
För att göra det bättre har måsjävlarna familjeträff med storgräl igen. De behöver en bra terapeut eller nån annan stans att bo. De försöker driva mig till vansinne med sitt tjafs och ändlösa diskussioner. Jag har sååå bra motståndskraft mot oljudet. Verkligen.
Gnällig? Vem? Jag?
Jag vill jag kan... 