Trots att lilla spelar den här låten på repeat har jag lyckats förtränga den. Jag är imponerad av mig själv, helt klart haha.
Idag inleds sommarlovet vilket är en skön kombination av jobba med barnen hemma, hantera uttråkade barn, hantera utåtagerande barn, fokusera på möten eller arbetsuppgifter som kräver 100% och en jäkla massa laga mat, städa och serva. Låter det positivt? Mjäe, det är det kanske inte. Men med det sagt får vi ta de problemen när vi kommer dit. Just idag har vi haft en väldigt fin dag utan större utbrott från någon (förutom maken som utbrottar just nu i denna stund – om än på annat sätt. Hej magsjuka? Matförgiftning? Magkatarr?)
Våren/försommaren har varit ett sammelsurium av känslor och intryck och känslor. När jag försöker sortera det för mig själv vet jag knappt var jag ska börja men…
Vi är äntligen i kö till utredning på BUP. Åtta jävla år senare är vi i kö. Man vill se om på kombinationen adhd/autism. Det var då fan att man ska behöva kämpa sig blå men få hjälp först när skolan skriver ”vi har gjort anpassningar”. När inte ens psykologen på UPH som har både klinisk utbildning och erfarenhet av barn med problematik blir lyssnad på… ett skämt. Nåja, nu är vi där. Alla vi har haft med har ju varit helt underbara, stoppklossarna är tydligen ”en väg in” som har det otacksamma uppdraget att sålla bland inkommande behov.
Det är återkommande dialog med skolan om framförallt sonens miljö, dels utifrån hans behov dels utifrån de andra smårövarna. Förlåt, barnen. Ungen får höra att han skryter (för att han är smart), att han är tjock och gud vet vad. Barn är mysiga nästan jämnt.
Jag har behandlats med antidepressiva tabletter i omgångar sen ett antal år tillbaka. Jag har regelbundet kollat mitt TSH värde. Jag har frågat varför jag sover så dåligt, enligt de smartklockor jag haft längs vägen har jag extremt lite djupsömn. Hjärndimma, depression, trötthet… ska jag rada upp mer? Några gånger har jag frågat om jag kan vara i förklimakteriet men eftersom vi har/haft det stökigt hemma så är det ju sertralin och en klapp på axeln. Det är ju för allt i världen inte orimligt med antidepp med tanke på vår hemsits men jag har alltid undrat om det är hela sanningen. Sen ett antal månader har jag kompletterat mina toktabletter (sertralin) med tanttabletter, dvs HRT hormone replacement therapy. Hälften av tiden glömmer jag sertealinet men är ändå piggare och mer stabil i humöret. Så det där med förklimakteriet kanske inte bara var ett litet påhitt från min sida? Ja, jag vet att jag skrivit om mina Activelle redan men jag är djupt fascinerad över att vården inte är bättre insatt i kvinnors kroppar och behov.
Jag är dock fortfarande i survivalmode vilket innebär att jag försöker öka närvaro och hållbarhet på hemmaplan men jag lyckas inte med mitt sociala liv. Jag har vänner och vänskaper jag försummar helt.
Jobbet saktar ner betydligt nu. Vi står inför diverse besparingar och även om jag inte ens nästan är orolig för min anställning så är jag påverkad i och med att inflödet minskat. Jag har använt den extra tiden till att andas lite extra och skaffa föraningar om semester. Det är faktiskt inte helt fel att sitta en halvdag och slöttitta på datorn ute på altanen med en kaffekopp i handen.
Medans allt det här har pågått har jag i kulissen oxå fått hantera ett oväntat läge som jag faktiskt inte vill redogöra fullt ut för här – men det involverar att en person ställts inför sin arbetsgivares personalansvarsnämnd och blivit av med jobbet, på grund av hur hen agerat mot mig. Det har varit SJUKT mycket känslor involverade, inte minst det märkliga i att önska att någon blir av med sin anställning. Arbetsgivaren valde att inte polisanmäla men den möjligheten har fortfarande jag. Alla dessa känslor har jobbat i kulisserna och jag är enormt tacksam för mina föräldrar och min syster som fått ta del av min ilska både en och annan gång på temat.
Klockan närmar sig midnatt, sonen snarkar långt om länge, och imorgon är en ny arbetsdag. Den här dagen har varit så fin och okomplicerad att jag gärna hade stannat kvar i den och struntat i jobbet imorgon. Men det blir bra det oxå.
Jag vill jag kan... 