Bloggarkiv

En bra stund!

Standard

Ja till slut kom även en sån 🙂

Efter en riktigt tung förmiddag kom jag hem och kollapsade i soffan, blint stirrandes ner i min bok eller på tvn. Vad som helst som kunde avleda…

Ett bryt i luren med kära FC som höll mig sällskap när hjärtat knakade lite till.

Sov i soffan.

Sen plötsligt vid sextiden infann sig ork och gör-lusta. Fullständigt ur det blå! Men man får ju ta tillvara på det. Drog iväg till systemet och fick visa leg för en småflaska rosé och en tillika liten prosecco… Coop och diverse förnödenheter följde.

Väl hemma fixades en superenkel om än lite provisorisk (dvs jag kunde inte hitta alla ingredienser utan fick improvisera) kikärtssoppa. Och Gud vad gott det blev!! Så skönt att få en liten positiv push av livet.

Egentligen har jag lovat mig själv att inte försöka fota mat, för det blir aldrig bra… Men trots det. Kolla min soppa, gott!!!

20120711-215346.jpg

Ps. Fortsätter få sökningar hit via ”vårtbitare”. Underbart!

Fördelar nackdelar

Standard

Sitter på AF nu och väntar på att officiellgöra att jag är arbetslös igen. Jag är inte ensam här direkt… De säger minst en timma.

Tur jag är väl tränad i tålamod.

Sitter bredvid en medelålders karl som är fasligt irriterande att dela soffa med. Jag undrar om han slutat röka nyligen?? Han har smaskat tuggummi en evighet. Med öppen mun. Sen gick han och slängde det för att istället sysselsätta munnen med att småvissla utan melodi och fippla konstant. Pillar med telefonen, med klockan, med telefonen, med nycklarna, med klockan, knäpper knogarna, visslar, trummar med fingrarna på mappen…

För guds skull sitt STILL nån gång människa! Som att sitta med en treåring.

Tur jag har både bok och kaffe med. Helst hade jag velat sätta på musiken i lurarna, men då är risken att jag inte hör uppropet sen.

Får helt enkelt lyssna på phööö phööööö phååååöööööö

Ett glas rosé på en uteservering

Standard

Vad sägs om den avslutningen på en arbetsdag??

Jag satte mig på Eggers på Drottningtorget, inte så spännande kanske i sig. Men ack vilken skön sol!!! Bredvid mig skallar göteborgsljuden – spårvagnar, måsar och människor. Tänk, jag älskar min stad!!

Mitt sista möte är avklarat. Imorgon blir det uppstädning och avsked. Vemodigt. Semester. Dagens fantastiska sol ska tydligen bytas mot regn – undrar om jag nånsin kommer kunna använda min söta sommarklänning i år?? Nåja. Solen skiner iaf nu. Och vinet är gott.

Njuter.

Sol ute, regn inne

Standard

Mja på hemväg i solen nu. Det känns fantastiskt att kunna gå ut utan jacka, paraply, tält och skottsäkert glas för att skydda sig mot elementen…

Jag är lite less idag oxå, mest pga hunger, hormoner och lite backlash efter en lite för lång dag. Gick från kontoret strax innan halv sju… Kämpar som ett djur för att lämna efter mig nåt annat än kaos.

Min chef var ner för lite avskedssnack och han har verkligen bara gott att säga. Modig, trygg, enorm inre motor/driv, snabb fattniings- och slutledningsförmåga, satte mig snabbt in i både system och verksamheten… Osv osv osv. Jag kan ju iaf räkna med bra referenser 😉

När kontoret var tömt slängde jag mig på luren för att följa upp en skickad ansökan med ett samtal. Mjaaaa vi behöver nog någon med mer erfarenhet än vad du har. Gud humöret föll som en sten, för det är ju såhär det låter. Såhär det kommer att låta. Skit. Goda humör vart tog du vääägen???

Så promenerar jag till katten och känner mig mest gråtfärdig. Det lär väl kännas lite bättre så snart jag får i mig lite mat, men jag kommer likasåfullt vara arbetslös come monday. Skit.

Härliga långhelg!!

Standard

I torsdags kväll var jag ute med tjejerna från jobbet – en ”sista natten kvällen med gänget”-AW. Vi käkade tapas tills det rann ut genom öronen, tog ett par glas vin och tjôtade. Jättemysigt! Vi kommer så himla bra överens gaaaaahhhh jag vill inte sluta!!!!!!!

Nåja.

Midsommarafton tillbringades på Elidas soffa – nypotatis, sill och lite annat smått och gott. Med betoning på gott – godegud vad jag tryckte i mig godis! Jag har upptäckt en ny favorit: lakritspärlor. Jag kan äta tills jag mår illa! Eller vaddå ”kan”? Jag trycker i mig tills det tar slut.

20120624-113115.jpg

Sen spelade vi spelet ”den försvunna diamanten”… jösses vad roligt! Det var inte igår! Har ett jättetydligt minnesfragment från barndomen med det där spelet upplagt på familjen S (fula) vardagsrumsbord.

Lördagen sen var en studie i lättja. Sen och seg start. När jag sen tog mig bort till föräldrarna för första egentliga visiten sen jag flyttade hemifrån vacklade jag under tyngden av tvättpåsen jag tog med mig. Jag har fortfarande inte fått till en dejt med mitt tvättrum och läget började bli desperat… Fick flashbacks från studenttiden – det enda som saknades för att göra bilden komplett var att norpa med mig en rulle toapapper *fniss* framförallt med tanke på att jag fick med mig både middagsrester och en halv ost hem 😀

Nu är jag på väg till min nya lånekatt, vi ska umgås i veckan medans ägaren är på resande fot.

Ha en skön söndag!!

Ps. CD1

Regnet luktar sommar

Standard

…men känns höst. Såg en update på fb idag ”juni inställt pga tekniska problem, februari sänds i repris istället” 😉

Har på mig jeans, långärmad T, långärmad tröja över och fodrad seglarjacka ovanpå. 18 juni.

Livet känns bättre idag, jag skakade till slut av mig det mesta ledsna. Delvis pga finfika med bästaste tjejerna – göteborgs fertilitetsveteraner. Delvis pga tröstshopping 😀 Har dragit liv i min fyrkanaliga tv med ett kanalpaket som just nu ger mig kanaler upp över taknocken – framförallt eftersom jag dessutom har alla filmkanalerna till låns några dar. Med en inspelningsbar box innebär det att jag browsat tv-programmet nåt dygn framåt i taget och spelar in för glatta livet 😉

Näst sista veckan inledd. Nöjd med mig själv! Fått iväg en massa saker, löst ett helt gäng problem åt folk och betar av inför överlämningen.

Nöjd.

Imorgon gyn – och remiss??

Ofrivilligt barnlösas dag och två år som bloggare.

Standard

Det känns på något sätt som en livets ironi att min blogg fyller två år på de ofrivilligt barnlösas dag.

Förra året instiftade kloka Wilda en dag för oss som längtar – vi som så gärna skulle vilja titta på kalendern och säga att det här är min dag, min dag som förälder!! Jag skrev ett långt inlägg då, och jag är faktiskt stolt över det. Det är det närmsta jag kommit en debattartikel någon gång 😉

Men jag slås av att ingenting har förändrats. Jag är fortfarande samma jag.

Det enda som synligen har förändrats är ett tröstätet och hormonstimulerat midjemått. Det som däremot inte syns är hur Längtan har skurit ett svart hål i själen som växer och krymper i storlek allt utifrån dagsform. Förtvivlan har blivit bitterhet, där andras lycka kan vara svårsmält. Jag har lättare att acceptera vissas lycka än andras. De som betyder mycket för mig. De som har kämpat länge. Men andra… nej. Jag undviker i perioder att gå in på femmis forum, för det är för jobbigt att läsa om de som lyckas på första försöket. Jag går inte på femmisfika längre, inte sedan den där gången när hjärtat trillade ur kroppen och landade någonstans i källaren. Aldrig igen. Inte förrän jag har något i magen eller i famnen. Inte innan.

Jag visste förstås att den här dagen skulle komma – dagen innan mors dag 2012 som sammanfaller med dagen då mina allra första ord i etern hunnit växa och gro i två år och få sällskap av ytterligare 802 (!) inlägg och ungefär 130 000 besökare… Jag hade drömt att jag skulle ruva nu, att jag här, nu och idag skulle bära på ett hopp om att få uppleva nästa års mors dag med en liten i famnen.

Men ödet vill ju busa lite med mig.

På ett sätt vill jag säga ”varför jag?”. På ett annat ”varför inte jag?”. Jag vet att jag kommer klara det. Jag överlever allt. Helt enkelt för att det inte finns något alternativ… Är det så jävla kul jämt? Nej, knappast. Det är inte roligt att vara den som inte kan glädjas, som drar sig undan, som läser in konstiga antydningar i anekdoter från föreläsare eller kommentarer från främlingar. Men jag skyddar mitt hjärta och jag överlever.

Om jag ändå jämför med förra året så har jag något nu som faktiskt inte fanns då. Ett frö. Eller tja fyra… En möjlighet att nå den där drömmen. Jag har fått ett möjligt svar på varför jag har samlat på mig 8 nitar.

Det som håller mig uppe är ett hopp som ännu inte vill ge sig och min inneboende styrka, som jag bannemig tror är rätt så rejäl!!! Den har fått mycket övning i det senaste. Men jag hade nog inte haft den om jag inte hade haft tryggheten i min familj och mina vänner som stöttar i vått och torrt. Som ringer mig och tvingar mig att gråta ut efter ytterligare en bom, när jag egentligen bara ville leka struts och hålla det inne. Som kommer hem och kramar mig när jag gråter. Som ringer och peppar, lyfter och framförallt lyssnar. Som kommer hem med en matkorg när både ork och pengar tryter… Utan dem hade jag nog haft en väldigt mycket tyngre resa.

Ofrivillig barnlöshet är ju inget man talar om. Framförallt inte hos singlar, för hur var det nu? Kan vi vara barnlösa? Nej just det. Vi är partnerlösa, på sin höjd. Det är inte direkt ett naturligt samtalsämne vid fikabordet på jobbet… Ute i stora vida världen lever man som om allt man vill i livet är att vara lycklig singel. Frågor om hur går det med kärleken *vink vink* avvärjs med ett leende tack jag älskar mig själv varje dag.

Ps. CD1