Kategoriarkiv: sommar

En grisig söndag

Standard

Jag sitter just nu och tittar på MamaMia! på trean. Jag älskar verkligen den filmen!! De verkar ha haft så grymt roligt när de spelade in – jag tycker att det lyser igenom varenda scen 😀  Jag fascineras dessutom av skådespelarinsatserna, att de sjunger vartenda not själva. Tom vår alldeles egna träbockiga Skarsgård senior… 

Själv har jag nått en bristningsgräns vad vikten anbelangar. Jag är TRÖTT på att inte få plats i mina kläder, jag är trött på mina extra skitkilon som jag samlat på mig under de gångna två åren. Flera av dem är ju hormonkilon som började med pergon och fortsatte under IVF-stimuleringen. Men resten har haft vänligheten att smyga på alldeles av sig själva utspritt mellan mina resor. Jag ser på bilder tagna i samband med första utflykten som fertilitetsturist och SHIT vad smal jag är där. Kanske skiljer det åtta kilo mellan då och nu? Ja fy fan. 

Genom att skrapa ihop pengar, ta av IVF-kontot, lånat av föräldrar osv så har jag skramlat ihop pengar till en vecka i solen tillsammans med min kära mor. Jag har gett upp, jag måste få komma iväg från min vardag och göra något som är bara för min skull. I värme! Men oxå då i bikini. Fy satan för det. Jag längtar och längtar och längtar. Men måste verkligen försöka göra nåt åt min vikt! Kommer gömma mig på hotellrummet annars i sju dagar…….. 


bild lånad här

Skitsommar

Standard

Jag kan inte fatta vart solen och det fina vädret tagit vägen i år? Det har varit några enstaka dagar som definitivt varit fantastiska, men too few and too far between. Bara för att nåt vindskrälle envist ligger kvar på fel ställe.

Mamma sa igår att hon är solsjuk, och jäklar vilket träffande utryck. Det är som om själva benen i kroppen längtar efter solkysst värme!

Regn. Blåst. Lite sol – men då sönderblåst åff kårs! Regn. Blåst. Blåst. Regn. Ja just det, är alltså en beskrivning av den senaste halvtimmen….

Det är mitt i juli och jag är ute och går i jeans, 3/4-ärm och jacka. Suck.

Trött och rastlös filmrecension

Standard

Idag har jag roat mig med två saker; tröstshopping och tröstshopping 😀 var på Frölunda med mamsen. Det är tur att jag ändå har lite sommarreserver undanlagda för jag har blåst hela mitt kvarvarande kapital på en topp, ett linne och ett par skor…

Fika med syster – äntligen hemma från alldeles för länge på semestrande fot – och sen hem igen. Jag har bosatt mig hos parenteserna i helgen, ville ha lite föräldraterapi innan även de drar iväg och jag får bo hos kissarna.

Vid mitten på eftermiddagen hade min ork och mitt något så när (om än vacklande) goda humör försvunnit. Kände mig mest tung och som en asocial zombie. Somnade på soffan.

Här ikväll har middan varit fantastisk men humöret inte likaså. Känner mig retlig och rastlös. Har för det mesta hållit mig på min kant, vill inte gärna sitta och tjura med föräldrarna. Tycker inte jag behöver utsätta dem för det.

Har till slut hittat lite kvalitetssysselsättning på sexan i form av Scorpion King. Enda roliga med den filmen är att vår hjälte i sitt mycket dramatiska slagsmål med sin medhjälte knockar honom på riktigt. Nån av dem missbedömde avstånden 😉

Har ni sett den?
– mycket vacker kvinna är fången hos den elaka skurk-kungen som vill göra henne till sin i alla bemärkelser. Hon håller honom mycket listigt på avstånd med att informera om att hon då förlorar sin synska gåva, som han använder till sin fördel i krig. (det logiska hoppet i historian att synerna visar OM han vinner och inte HUR han ska vinna bortser vi från i det här läget.)
– mycket muskulös, mysterisk och attraktiv man råkar oavsiktligt dras in i situationen och blir mycket motvilligt hennes beskyddare. För hon är ju snygg. Och kungen elak.
– på vägen samlas ett blandat gäng ihop. Deras enda gemensamma nämnare är elaka kungen. De vill förstås egentligen hellre slåss med varandra än att samarbeta innan vår Hjälte säger alla rätta saker.
– de slåss.
– de varvar med lätta skämt.
– de vinner.
– motvillige hjälten och vackra kvinnan får ihop det.

Surpriiiise!!

Två Skorpioner av fem.

Eller förresten. Slutstriden inleds med poesi och djuplodande djuphet. ”I’ve come for the woman, and your head”. Me Tarzan…? Eller snarare Me Conan…???

En Skorpion av fem.

Fantastisk helg!

Standard

Nu sitter jag på tåget, snart på väg hem från Kalmar – herregud vilken underbar helg! Och hjälp vad fort det gått…

Pratat nonstop, skrattat massor, gått promenader tills benen skakar (jo, jag behöver visst promenera upp mig igen. Har tappat orken helt!) och njutit av lite svensk sommar. Dvs blåst, full storm, hällande regn och smältande sol – allt inom en och samma förmiddag förstås.

På tåget nu, saknar redan mina vänner!!!, och väntar på avfärd så att ACn kan komma igång och att jag kan somna – det är änna jobbigt att ha roligt!!!

Färgglad kärlek

Standard

Sist jag fick vara med och uppleva en regnbågarnas och kärlekarnas dag var för – konstigt nog 😉 – precis ett år sen. Då sken solen på ett obamhärtigt sätt. Jag hade på mig min fina klänning och svettades inte så fint… Men partyt, draget, var precis detsamma!!

Den här gången hade jag oxå planerat en fin klänning men huuuuuanamig vad kylslaget det var när jag gick hemifrån. Näh det blev jeans och jacka. Inte så ”fint”. Framförallt inte när man träder in i glamourens och de brighta färgernas land. Det är underbart att se när göteborg invaderas av de som normalt sett bor där – men som kanske gör det lite mer i det tysta. Eller så är det så att man, jag, inte ser dem? 

Regnbågspromenaden började ner i stan och vandrade upp till Liseberg där jag mötte upp med kära vännen. Det var helt otroligt mycket folk! Glada färger högt och lågt, flaggor i klassisk regnbåge såväl som flaggor med lite varianter. För det visste ni väl? Att även regnbågarna har olika färg? Haha jag hade aldrig haft en aning 😀 Jag undrar vilken färg vi skulle ha om vi gick med i tåget. För det borde vi väl? Vi borde väl någonstans falla in under Q. Queer. Jag tror jag frågar mina vänner varje gång jag hör ordet – vad menas egentligen med queer? Vad finns kvar när homo-bi-trans är avklarade? Det måste väl vara de som helt enkelt är udda. Lite konstiga. Och det borde väl vara jag? Jag som inte gör som alla andra? Eller?

Nå i alla fall. Upp på scen kom de. Och det var fantastiskt!!

Här fanns utrymme för allt. Inklusive de som kanske inte hör så bra. Det är en häftig upplevelse att se någon teckentolka musik, det är kroppspråk, rörelseintensiteten, ansiktsuttrycken… Den här väldigt söta tjejen fick nöjet att teckentolka Dead by April. Stackaren måste ha varit helt sluuuut efter 😀 hon fick allt kämpa för att få fram den där aggressiviteten!

Den här väldigt söta grabben fick i sin tur tolka en sensuellt långsam disco (finns den kombinationen verkligen?) av Donna Summers.  Det såg faktiskt väldigt roligt ut!

Alltså… Förlåt den usla kvalitén – jäkla sol… 😀 Men det här är alltså Youngblood. OjojojOJ vad småflickorna tyckte om de här boyzen. Jag fascinerades mest av att det över huvud taget existerar den här typen av grupp fortfarande! Men de är ju sockersöta. Töserna skrek sig hesa, nästan som bebisar gör ni vet. Skrik-andas-skrik-andas-skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik. *fnissar* Lika mycket om inte mer lät det förstås när Anton Hysén äntrade scenen. Den bilden blev så p*ssusel att jag inte bryr mig om att ladda upp den förstås 😀

Kvaliteten blir ju inte direkt bättre nu, haha, men även det här tatuerade gängen gjorde tjejerna tossiga. Dead by april. Skulle jag gärna möta i en mörk gränd nån gång… 😀 Mamma kan ta hand om ifall de blir rädda!!

 

Le Grande Finale var Lili & Sussi som återupplevde sina fem minuter i solskenet med bland annat What’s the color of love. Inte så oväntat, vah? Haha halva gängen där har ju aldrig hört talas om dem och tittade lite udda på oss gamlingar när vi dansade loss till Oh Mama… Roligast med detta var nog faktiskt att alla förväntades vifta så fint med flaggorna – och DbA tyckte mest det var jobbigt och pinigt. Droppen var dock när ena syrran – men gud, hur stavas det? Päivirinta? Äsch. Var nog Sussi 😀 gick runt och viftade med micken på scen för att få lite allsång. Då vände de tatuerade coolingarna och sprang *skrattar mig av stolen*

Nästa år hoppas jag att jag kan gå med regnbågsfamiljerna. Jag och min räka? en familj som inte är som alla andra?! 

alltså… jag bara måste.

Just det…

Standard

Jag överlevde 😀

Jag fick sällskap av fina FC och plöjde affärer.

Jag kom hem men en klänning, en tunika, en kjol och tre linnen… Vid det laget hade jag knatat runt i mina tio cm höga klackar lite för länge. Gaaaah ont i helsicke!!! Så det blev faktiskt ett par urtråkiga men ack så bekväma eccosandaler som blir lite bättre att knata hem i 🙂 Lycka för ledsna fötter!

Nu blir utmaningen bara att välja outfit för imorgon…

Jag smälter!!

Standard

Det är svårt att komma på inspirerade inlägg när hjärnan smält…

Kan åtminstone berätta att jag var på en föreläsning i eftermiddag på temat personligt ledarskap. Roligt att komma ut och se något annat!!! Vi var några stycken från kontoret som gick tillsammans 🙂

Nu är jag på väg in till Nordstan (ve och fasa!!!) eftersom min garderob intagit krisberedskap. Varken den eller jag är rustade för 25 gradig värme.

Wish me luck! Jag återkommer vid senare tillfälle om jag överlever den närmsta timman…

Kanske inte så klyftigt att…

Standard

– välja en klänning som får gravida kvinnor att titta spekulativt på magen. Tack för den!! Jag veeet att jag behöver gå ner några kilon!! Men de där extra mjölkpaketen har lixom lagt sig precis på framsidan magen i den där runda fina formen som strävar framåt snarare än bara att vara allmänt rultig runt om. Piss. Bra val av klänning idag som tycktes framhäva det sådär lite lagom.

– välja att promenera hem från stan i högklackade remsandaletter som jag från början vet är obekväma. I 25+gradig värme. Hur tänkte du nu, JVJK??? Mina fötter värker, skavsåren har gjort entré och vätskebalansen… eeehh… vi håller tyst om den. Tacka vet jag hemkomst i skugga och en relativt (?) sval lägenhet.

– boka ett möte till klockan 08 imorgon bitti. Jag har svårt nog att hinna som det är, nu måste jag på något sätt komma upp och iväg en halvtimma tidigare än vanligt. *mutter*

Tur att jag i alla fall är snäll 😀

 

Besviken

Standard

Jag har idag fortsatt min sjukhusjakt. Fy bubblan vad irriterande. Upptaget, upptaget, upptaget, upptaget. Yes – det ringer!! ”Hej! Du har kommit till XX, våra telefontider är…” Telefontider. Vem har uppfunnit något så fånigt?

Sköterskan på SU kommer ihåg mig och mitt hopp om en räka från sistgång och var precis lika trevlig och hjälpsam idag. ”Myomet buktar in i kaviteten” – men om det betyder att det ligger på utsidan eller insidan kan inte hon se. Läkaren har bedömt det som ”ej prioriterat”. Skitstövel.

Fick till slut tag i operationskoordinatorn i Varberg. Hon är snäll och rar men inte lika hjälpsam. Neddragning pga sommar, egna patienter prioriterade. Självklart! Det är ju likadant överallt. Hon trycker på att gå via SU, de är ju trots allt specialister. Det är ju de som har fått remissen. Det är ju i göteborg som jag hör hemma. Hon säger ju inget dumt och inget otrevligt och inget ohjälpsamt egentligen.

Men jag hade nog hoppats att hon skulle kunna trolla.

Känner mig just nu besviken och vill inte alls jobba. Vill mest sätta mig och tjuta. Vill gå hem.

Man kanske inte ska ringa såna här samtal dagen innan mens när man av naturen är en lipsill av stora mått? Lägg på lite hormoner och en reklam kan få mig att lipa. Suck.