Möte med BVC och en skön dag

Standard

Idag hade vi vår dejt med BVC – det var dels dags för vaccin och allmän koll, dels var det vår inbokade avstämning.

Ungen är 122 cm och väger 23,nånting kilo. Han ser bra och kan visa på god balans. Han svarar på frågor och ger god respons. Han tog sitt vaccin som en kvittrande fågel utan att ens verka märka själva sticket.

Efter pratade vi vuxna om läget. Jag orkar förstås inte återge allt, jag kommer knappt ihåg allt. Men i grunden säger tant I att hon inte tror på en bokstavsdiagnos men hon utesluter inget. Spontant tror hon att det handlar om att det uppstått en knasig familjedynamik efter allt som varit som spiller över utåt. Jag ska prata med socionomen på måndag och boka en tid för uppstartande samtal.

Anledningen till varför hon inte tror på att det finns bokstäver i sammanhanget är att han inte är utagerande i bla mötena med henne. Jag ville så gärna höra trösten hon ville framföra att jag inte konstaterade att vi har barn i närheten som aldrig agerat ut utanför hemmet. Det är inte hela sanningen att man måste ha det jobbigt socialt.

Tyvärr går vår underbara förkämpe i pension nu, men hon ska se till att vi får träffa en läkare innan hon slutar så vi får en remiss till BUP.

Vi får se vart det leder men det är skönt att vara på någon form av bana.

Efter BVC åt vi frukost på Stora Coop och åkte sen till leksaksaffären för att fixa den traditionsenliga efter-blodprov/spruta-presenten. Vi avslutade med att komma hem, krypa upp i soffan och titta på Bamse tillsammans.

Vi hade en riktigt, riktigt bra dag.

Jag hämtade lillfian på förskolan 1530 och pratade länge med pedagogerna som alla ger allt stöd de kan. Det är skönt att vi har dem, även om det bara är en termin till.

Både maken och jag är helt dränerade. Vi har ju inga batterier och eftersom vi dels oroar oss för fis, dels hela tiden kämpar med våra egna reaktioner (som påverkas mycket av att vi är dränerade), så är vi väldigt väldigt trötta. Maken pajade helt igår och kom inte upp ur soffan. Han fick bädda ner sig och vila. Idag var han med på BVC men intog sen horisontalläge medans vi åkte ut. Jag hade gärna sovit en dag eller sjutton också men tiden finns inte riktigt. Vi måste hitta vår inre ork och ta en dag i taget.

Jag har nämnt tidigare det här med att hitta guldkorn i vardagen, så här kommer ett; vår slowcooker, vår kära potta.

Middag ikväll; jag skivade lök och morot, rörde ihop det i pottan med kycklingfilé i bitar, kryddor och lite vatten och satte igång den. När det var en halvtimma kvar hällde vi i lite grädde och kryddor med en doft av Indien. Herregud vad gott det blev.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s