Då var det verklighet!

Standard

Att komma upp imorse var sannerligen inte helt lätt, för någon i familjen. Fis sov oroligt inatt på grund av sin tandsprickning och maken sov oroligt bredvid orolig fis. Jag sov i lilla sovrummet och kunde breda ut mig utan att någon klättrade på mig eller väckte mig. Magiskt! Ändå är mornar inte helt min grej haha.

Fis hade en jobbig lämning. Han vill inte, jag tänker aldrig gå dit, jag hatar dem! Han hatar dem inte alls förstås men var allmänt osugen att klä på sig och komma iväg. Det slutade självklart med komplett sammanbrott för alla parter och en än mer motsträvig lämning. Stackars lilla killen… jag ringde efter en halvtimma och då var han fortfarande upprörd. Maken och jag diskuterade som bäst hur vi skulle göra för att kunna hämta tidigt när fröken F ringde och berättade att nu var allt lugnt igen, så du kan sluta ha en klump i magen. Fina F.

Jobbet är ojobbigt. Massor av mötestid som reserverats försvann ur kalendern så här sitter jag och rullar tummarna just nu. Eftersom jag börjat nysa mer och mer och öronen känns mer och mer susiga så tror jag en förkylning är på ingång. Attans. Varför NU liksom? Men jag lever fortfarande på lördagens badkar med badbomb och rödvin. Så det känns helt okej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s