Måndag igen

Standard

Kollegan är fortvarande en padda.

Min man vantrivs på jobbet. Kan ni fatta att en människa kommer tillbaka till jobbet efter över ett års sjukskrivning och blir totalt ignorerad av kollegorna? Inget hej, ingen fika, svarar knappt på tilltal. De är så sjukt inkompetenta på sina jobb att de tom är inkompetenta socialt. Jag spanar med ljus och lykta efter jobbannonser. Det har gått en vecka och jag ser hur missmodig han är.

Men varför förvänta sig hyfs från kollegorna när vännerna försvunnit helt. Det är inte en jävel som hör av sig till honom och frågar hur han mår eller om han lever. Jag fattar inte. Out of sight out of mind osv. Ledsen make.

Näää vilket grådassig inlägg.

Jag gör kaffe istället.

Puss på er

»

  1. Jag blev så ledsen av att läsa detta att jag inte kom mig för att svara. Det låter ju helt absurt! Vilka kollegor… och vilka vänner…
    Förvisso kan det kännas svårt att ”veta hur man ska bete sig” i mötet med någon som drabbats av sjukdom, sorg eller annat tungt, och man kanske till och med undviker att ta kontakt för man ”vill inte störa”. Men normal hyfs när man träffas är väl ändå det minsta man kan begära. Tycker man att det är för jobbigt att prata om ”det svåra” är det ju lätt att koncentrera sig på nuet ”vad kul att se dig igen”, ”välkommen tillbaka”… Och de flesta vet väl ändå att det brukar vara bättre att höra av sig än att låta bli…

    Resan din man (och hela familjen) gjort och gör är ju tuff nog ändå… 💙

    Gilla

    • Tack 💚

      Ja det är galet. Alltihop. Visst är det så att sjukdomar är svåra att bemöta men att ingen ens bemödat sig om ett hej? Eller när han bjuder in till kontakt och de inte svarar? Jag fattar verkligen inte. Jag har folk som ur det blå sökt upp mig och erbjudit stöd, så så jävla svårt är det inte.

      Sen jobbet… ja de var kärringar innan och de är kärringar nu. En nära döden upplevelse har inte förändrat deras beteende direkt. Det jag inte fattar är varför inte chefen agerar på det, hen är ju medveten!!

      Ja så är det. Det har varit tufft och nu får vi ytterligare en nivå av tufft. Jag är väldigt sliten nu och maken ska vi inte tala om…

      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s