Avtrubbad och känslosam samtidigt

Standard

Idag har jag jobbat håååårt på att inte bryta ihop.

Min svärmor har bott hos oss över helgen och hängt med barnen så jag kunnat åka till sjukhuset. Igår skulle vi åka upp tillsammans men fis var på stökhumör så han och farmor fick bli hemma. Strumpan och jag åkte själva men hennes ”hon hostade en gång förut” blev ”ajdå nu hostade hon visst igen”. Jag kan omöjligt ta upp risken för förkylning till en avdelning med hjärt- och lungtransplanter. Jag satt i bilen halvvägs till sjukhuset och blev helt blank, vad gör jag?? Pappa var på möte, mamma var i andra änden av stan på väg på besök och farmor var hemma. Det kändes som en omöjlighet att köra hem igen, jag klarade inte av att köra runt i cirklar. I slutändan fick jag tag i min svåger. Halleluja.

Men jag har sällan känt mig så otillräcklig. Min man är ledsen, rädd och ensam och har dessutom fruktansvärt ont. Jag vill vara där för honom så mycket jag bara kan. Mina barn behöver mig psykiskt och fysiskt. Om någon annan tar hand om barnen känner jag (inte från dem) ett sug att skynda så jag inte tar för mycket av deras tid. Farmor hade tex planerat lite smådesperat shopping nu i helgen men i slutändan var hon här hela helgen. Igen. Jobbet har gjort klart att jag ska hålla mig långt borta men ändå känns det som jag överger dem i en extremt belastad period. Jag känner att jag sviker någon precis hela tiden. Inte minst försvinner jag själv, mina levaxin tog slut för fyra dagar sen men jag har inte lyckats ta mig till ett apotek. Jag hinner inte.

Strumpan är helt klart förkyld i alla fall men inte fis (än?), så idag fick lilla donnan myshänga med mormor och morfar medans fis, farmor och jag intog sjukhuset. Hjärtat höll på att trilla ur kroppen på mig. Han höll hårt i pappas arm medans pappa berättade sagor om troll. Ögonen lyste, leendet strålade, ögonbrynen rynkades fokuserat när pappa sänkte rösten och pratade om trollens skatt. De tog en promenad till köket, hand i hand, på egen skattjakt; glass.

När vi skulle åka stannade ungen i foajén. Mamma jag vill att pappa ska följa med, jag vill inte åka utan honom. Älskling är du ledsen? Ja. Mamma bär mig *snyftar*.

Jag orkar inte känna en massa. Men en tårig fyraåring knäcker mig helt.

»

  1. Jag fick också en tår i ögat. Barn är så sanna och så i nuet. Precis de orden träffade i hjärtat kan jag tänka mig och sammanfattade precis det du själv skulle vilja 💕 Tänker på dig/ er! Du gör så gott och väldigt så mkt du kan. Så fint med framsteg. Alla steg räknas. Att mannen fick träffa sonen är rena regaben för kropp och själ. 💙 Förresten apoteket: finns ett i källaren på sjukhuset? Ta det nästa gång du är där, det tar dig några min extra. Glöm inte din hälsa vännen. Heja er!

    Gilla

    • 💚 tack fina. Jodå det finns ett apotek där men jag hinner lixom aldrig dit, ska alltid skynda nån annan stans – mellan att hämta, lämna och köra nonstop och få till så mycket tid åt varje moment som möjligt så kunde det apoteket likagärna ha legat på månen…
      kram

      Gilla

  2. Åh… vilket foto! Och med din beskrivning till… Det kan knäcka vem som helst. Och just barnen har ju en förmåga att gå rätt in… ❤️ Oerhört tufft för er – och fantastiskt att hjärtat fått komma på plats – och dig inte minst som behöver och vill finnas till för alla i familjen, samtidigt, fast det ju inte går med motstridiga behov eller eländes komplikationer som sketans förkylningar som saboterar logistiken eller vad det vara må… Gläds åt hjärtat, och känner med dig och ber att du må få den styrka som behövs för att ta dig igenom alla val, och sinnesro nog att finna vila för oron och tankarna de där sekunderna eller minuterna som möjligheten ges. Säger som en vän sade för många år sedan: ”Lev en sekund i taget.” Kanske kan den påminnelsen hjälpa dig nu när det är för mycket. För mig blev det till hjälp, då. En bra påminnelse till mig själv också just nu faktiskt. En sekund, den här sekunden orkar jag.
    Styrkekramar 💙

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s