Lite lättare

Standard

Jag förväntade mig att ronden skulle titta till makens sår vid 16-tiden, men faktum är att de kom vid 12 redan. Efter lite väntan så hade jag honom plötsligt i mina armar igen. Lycka. Han har ont som sju svåra år och är fruktansvärt trött, men han är så glad att vara hemma hos barnen igen.

Jag känner mig lite överväldigad. Det är så mycket känslor att både kropp och knopp har svårt att hänga med. Jag har pendlat mellan full panik och tillkämpat lugn så många gånger nu att jag är helt slut. Vännerna som tog hand om barnen och mig igår fick se både tårar och skratt, sen somnade jag av ren utmattning nånstans runt midnatt.

Magen är i uppror, jag har noll matlust – men det jag har ätit har återigen varit helt pointsgalet så jag har helt enkelt bestämt mig för att hoppa vägningen nu på lördag.

Svåger är här och hänger med barnen, så jag flydde hemifrån ett tag och gjorde naglarna julfina. Jag kommer hem till uppspelta och nypannkakade barn och en glad make med storebror. De bondar lite medans jag gömmer mig på toa lite.

Extrasängen är i alla fall bäddad och redo för maken. Han får sova själv några nätter så ingen klättrar eller sparkar på honom mitt i natten.

Tvättiden missade jag tyvärr men jag kommer lägga en filt över tvätthögen och blunda, haha.

Och… ja. Jag har ingen aning. Min tankeförmåga har lagt ner lite.

Tack för alla tankar i det senaste 💜

Ett svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s