Pyspunka

Standard

För några veckor sen ringde min chef (jag ser henne fortfarande som ”nya chefen”, hon började i februari) och berättade att hon skulle vara i Göteborg 7/12, kunde inte jag komma in och äta lunch med dem?

Igår ringde min nynya chef (började för tre veckor sen) och kollade läget med mig. Bland annat frågade hon om min närvaro idag. Hon till och med skickade sitt möteschema så jag skulle veta när det fanns hål för lunch.

Som jag uppfattat det har alltså båda mina chefer bjudit mig till kontoret.

Jag kom dit, träffade kollegor och åt lunch med kollegor. Jättetrevligt!! Men mina chefer? Nej de höll sig långt borta. Jag vet att de är mitt inne i rekrytering av nya kollegor men de kunde alltså inte hitta tid i sin 1,5 timma långa lunchpaus för att ta en kaffe med gruppen när de uttryckligen fått dit mig.

Vårt lönesamtal sist lämnade ju mig med en känsla av att jag är försumbar och förglömlig. Dagen idag gjorde inte mycket för att ändra det… Jag var riktigt ledsen när jag åkte hem, längtar inte direkt efter att börja jobba – jag är tydligen helt ointressant.

Eftersom orosnivån gått upp lite hemma hade jag verkligen behövt lite förstärkning från jobbet.

Nästa vecka ska maken göra den där sista undersökningen som krävs. Veckan därpå ska han in för operation – de ska sätta in en ICD, alltså en defibrillator. Det är en enkel procedur och patienterna brukar kunna gå ut på egna fötter dagen efter. Problemet är att det ska ske fyra dar innan jul. Oron finns över operationen. Oron finns över timingen. Tänk om detta blir hans sista jul – och så missar han den pga en rutinoperation? Tankarna far. Sen är tanken att vi ska få besked om transplantationskön typ 22-22/12. Orosnivån stiger.

»

  1. Väldigt märkligt beteende från chefernas sida… och tråkigt, förstås. Får man förhinder meddelar man ju det åtminstone.

    Ruggigt tuff situation ni är i. Förstår att tankarna snurrar och är tunga, oro är så tärande.

    Håller tummar och tår och ber för enbart positiva utfall på både operation och transplantationsköbesked! Och om lite frid mitt i all oro och rädsla 💙.

    Gilla

  2. (Annonserna jag fick upp idag är ju …låt oss säga intressanta… med tanke på sammanhanget ni lever i ”Vägen till ledvärk” – produkten är måhända vettig, vad vet jag, men i mina ögon kändes rubriksättningen idag osmaklig)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s