Inskolning och utredning

Standard

Tja vad har hänt sen sist? På ett sätt – ingenting. På andra – hur mycket som helst.

Vi knallar på. Min man avskyr uttrycket ”det knallar” eftersom han tycker det är ett ickesvar, men jag tycker det är bra. Det är inget drastiskt åt något håll, livet rullar på. Huvudet upp och fötterna ner kan man väl också säga. Det är stabilt dåligt är väl det jag oftast säger.

Maken mår ju ganska så dåligt.

Minsta ansträngning och hans svikthosta försöker ta livet av honom. Han orkar inget och förföljs av svåra smärtor. Medicinerna har stor del i envis och numera kronisk gikt som sitter i tåleden och i fotleden. På grund av felbelastning när han går har han ruskigt ont i ryggen. Gastroskopin visade på bråck vid magmunnen och tre öppna sår i magen och vid tolvfingertarmen. Psykiskt är han en trasa, ständiga smärtor uppblandat med oro över hjärtat och frustration över situationen gör att han lever i ett ganska konstant mörker.

Men vi har inte haft någon akut försämring i hjärtat. Det är väl vad som räknas.

Transplantationsutredningen har rullat på och vi gjorde sista steget idag. På torsdag om två veckor kommer vi få domen – är han godkänd för att ställa sig i kö eller inte. Vi vet att han måste få ett nytt hjärta för att klara resten av livet, men vi kan inte räkna med att få det. Om han blir godkänd väntar nästa steg; väntan på miraklet.

Samtidigt pågår nu lillstrumpans inskolning hos dagmamman. Vi är bara på dag två men än så länge verkar det hur bra som helst. Strumpan flirtar med dagmamman och kräver att bli upplyft för att bli kittlad eller titta ut genom fönstret. Hon är helt trygg.

Så snart inskolningen är under kontroll kommer jag sjukskriva mig. Jag hoppas jag får en bra läkare som sjukskriver mig året ut. Annars vete fän vad jag gör, jag kan inte jobba nu.

I övrigt utvecklas mina små mirakel precis som de ska. Fis gör oss gråhåriga och vi undrar om det är vårt föräldraskap som är problemet eller om det helt enkelt är en jä*piiiiiip*ligt jobbig (och oändlig två-)treårsfas. Samtidigt är han världens goaste och mysigaste unge. Han är klok och han är fruktansvärt rolig.

Lillstrumpan går under namnet Vurpfia här hemma, hon ska göra allt storebror gör vilket inkluderar klättring/hoppande i soffan. Ibland går det fortare ner än upp bara, haha. Idag när vi gick hemifrån vinkade hon och sa hä-å, hä-å… snuttan.

Apropå småkorvarna är det dax att dra igång nattningen. Önska mig lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s