Dråpslag

Standard

Ja alltså jag vet inte vad jag ska säga. Min man var hos läkaren idag och beskeden är väl inte så muntra. 

Läkaren pratar ”lite slarvigt” om ”sviktvärde”. Vi vet inte riktigt vari värdet består men det ska ligga nånstans 400-800, över 900 är hjärtsvikt. Min man hade innan hjärtinfarkten i somras 1900, efter infarkten 6000 och nu 3000. Så den biten verkar väl gå åt rätt håll. 

Alla blodprover visar i övrigt på riktigt bra värden. 

Men. 

Hjärtat är nu nere på en kapacitet á 11%. I somras låg det på runt tjugo. De vill att han bär en life vest, dvs en bärbar defibrillator som spänns runt bröstet, i väntan på att få en defibrillator inopererad. De tror alltså på fullt allvar att hans hjärta riskerar att stanna när som helst. 

Man har tidigare diskuterat pacemaker men det har man räknat bort i det här läget. Vi vet inte riktigt varför, men jag tänker att hjärtat är så dåligt nu att det inte är en fråga om hur det slår utan om det slår alls. 

Det som jag inte förstår i sammanhanget är (förutom ALLT) varför han inte blev inlagd? Och varför pratar man inte redan nu om hjärttransplantation? Det som surrar i min skalle är rädslan att de räknar bort transplantation eftersom han är för dålig. Så med en defibrillator drar man ut på livet bara. Förhoppningsvis skulle de säga det rakt ut i så fall, men jag är ändå rädd. 

Riktigt rädd. 

Jag är rädd att jag kommer hitta min man död i sängen. Jag är rädd att jag ska få begrava honom. Jag är rädd att han inte ska få se sina barn växa upp. Jag är rädd att de ska få växa upp utan sin pappa. Jag är rädd att jag inte ska få bli gammal och grå vid min gubbes sida. 

Helst av allt vill jag krypa in under en filt och inte komma ut igen. Men barnen behöver mig på fötter. Jag behöver mig på fötter. 

»

  1. Har inga ord. Sådan mardröm för hela familjen. En ond verklighet alldeles för nära och alldeles på riktigt.
    jag tänker att du måste ringa tillbaka. Fråga varför han inte blir inlagd. Så du får svar på frågan. Och ställa de andra frågorna.

    Kram!

    Gilla

  2. Alla ord blir futtiga. Men vill ändå kommentera. Blir så oerhört berörd. Önskar av hela mitt hjärta att allt blir bra till slut.

    Gilla

  3. Kära hjärtanes. Men du, ovissheten är värre än att veta. Skriv ner alla tankar/frågor och be att antingen bli uppringd av läkaren eller få gå dit på ett nytt besök för att få svar. Inga frågor är dumma frågor. Det andra jag vill ha sagt är att nu (om du inte redan gjort det) är det dags att få hjälp. Bli sjukskriven, börja skola in lillan på barnomsorg, skriv en lista på vad du behöver hjälp med (allt från att få en hemlagad lasagne till att någon ringer samtal och bokar läkartider etc till fikasällskap, tvätthjälp mm) och begär hjälp från vänner och släkt. Du måste ta hand om dig för att orka.
    Nu är jag visserligen ortoped och vi är ju mest snickare men inte tror jag att han är för dålig gör transplantation utan defibrillatorn är där om dhjärtat skulle toka sig under tiden.

    Gilla

  4. Tittade in för att se hur livet var med Fis och Strumpan efter att inte ha besökt bloggar på evigheter… Vad hemskt!! Vad jobbigt du har det ❤
    Sänder styrkekramar och önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Förstår att det måste vara jättejobbigt!! Ta hand om dig!! Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s