Premalex 1 – JVJK 0

Standard

Min PMS är inte speciellt kul och har aldrig varit. Jag sa till min man när vi började dejta att jag ju ÄR väldigt påverkad av alla hormonövergångar men normalt sett upptäcker jag det rätt fort så det brukar inte bli några större explosioner. Men det är viktigt att han säger till mig om jag beter mig konstigt. 

Efter den här graviditeten har min PMS varit vidrig. Trötthet och en nedstämdhet har förstärkt alla de där negativa dalarna till den milda grad att jag ibland undrar om jag är galen. Svängningarna går fort och hårt. Min man tycker jag är nyckfull och lite svår att leva med, mitt humör kan ändras så fort. Lillfis är väl den som fått ta hårdaste smällen eftersom hans dåliga uppförande ofta triggas av min bristande ork och sen har vi cirkus.

Jag gick ju hos psykolog i våras men hon menade på att mitt mående troligen var mest somatiskt. Hon menade på att jag först behövde en gynekolog och skulle därefter återkomma till henne vid behov. 

Nåja det tog 1,5 månad att få en tid men så var jag där. Läkaren skrev ut Premalex med instruktion att ta från ägglossning till mens. Hela besöket tog nog fem minuter. 

Jag upptäckte sen att jag inte fått med mig hur exakt ”från ÄL” är. Typ ÄL? Precis ÄL? I instruktionen står från beräknad ägglossning och jag beräknar att jag har ägglossning nu. Typ. Äggviteflytningar, ont i äggstockarna och livmodern som sjutton. Plus att det stämmer med kalendern. Så i samråd med maken tog jag första tabletten igår. 

Jag brukar alltid läsa fass när jag får en ny medicin. Eller nästan alltid får jag väl säga… den här gången vart det nämligen Google. I jakten på något mer exakt än ”typ ÄL” hittade jag nämligen flera inlägg om Premalex som menade att illamående är en vanlig biverkning. Jag har nog av illamående och lyssnade därför på tipsen att ”ta den på kvällen”. Vad jag missade var att läsa fass. En annan vanlig biverkning är sömnproblem. 

Jag var klarvaken till 0230ish inatt. Vid 04 började strumpan härja runt och 0452 bestämde hon att det var morgon. Jag hivade in henne till maken med förhoppningen att få sova lite till men mellan min kurrande mage och lillfis fötter i ryggslutet så gav jag upp. Halv sex kom sonen och sen var det åka av.

Jag sa till maken att jag klarar inte en till sån här natt. Jag kan inte ta tabletten igen! Men vi kom fram till att prova igen. Men den här gången tog jag den mitt på dagen istället. Illamående är du ju ändå varje ägglossning så hur mycket värre kan det bli? 

Nu är det vänta och se. Önska mig lycka till! En sömndepraverad småbarnsmorsa funkar väldigt dåligt på under två timmars nattsömn. 

PS. Tackolov har jag fått in nästan två timmars sömn under dagen och ytterligare 1,5 timma här på kvällen. Annars hade jag nog gått av på mitten…

Annonser

11 responses »

  1. Ett tips är om du blev illamående av tabletten är att köpa receptfria åksjuketabletter på apoteket. (dom funkar mot just illamående). Ta isf en sådan tablett någon timme innan premalex. (men jag hoppas såklart att du inte blev illamående!). En annan sak jag funderade på när jag läste detta inlägg var om du kan ha PMDD? Det är som PMS men med värre symtom ungefär. (D står för dysfori). Återkoppla gärna om du vill. Vore intressant att höra om du känner igen dig. Kram

    • Tack för tips! Nej jag har tack och lov inte reagerat så mycket med illamående, iaf inte mer än vanligt vid ägglossning. (Jag har fö kvar ett helt apotek med illamåendehämmare efter graviditeten som jag kan ta till om det krävs 😝)

      Jo jag tror det. Symptomen påminner mycket om hypotyreos och det har jag ju, men det här är besvär som jag alltid haft och sköldkörteln är nåt som tillkommit på senare år. Samtidigt känner jag av pre-ÄL och allt jag läst påstår att PMS har man minsann inte innan ägglossning utan då är det nåt annat som är galet… Är det något som du känner igen?

      Kram

      • Du skriver att du känner av pre-ÄL, vad känner du? Smärta? Psykiska besvär? Fysiska besvär? Skillnaden mellan just PMS och PMDD/PMDS är att symtomen i sig, samt NÄR symtom bryter ut skiljer sig markant. Vid PMDD kan man faktiskt ha symtom från mensens slut till mensens​ början igen.. Vanligast är att man har besvär ca 7-14 dagar innan mens. Alltså vid ägglossning. Har du provat läkemedel för besvären? Det finns ett receptfritt läkemedel på hälsokostaffärer som heter ”uva-ört”. Det är ett vätskedrivande läkemedel som man tar den tiden man har besvär. Ett receptbelagt alternativ är ”spironolakton”. Dessa fungerar bra på mig. Jag tar spironolakton ca 2 v före mens. Eftersom jag, liksom så många andra är hormonkänsliga är detta ett bra alternativ. Kram!

      • Hmm oftast märks det först på humöret. Lite kortare stubin, ologiska reaktioner, nedstämdhet, trötthet… Efter en stund brukar jag inse att tankemönstret inte är helt normalt och kollar kalendern – då är det oftast dags.

        Jag känner av varje hormonövergång; pre ÄL-ÄL-efter ÄL *paus*, pre mens-mens-efter mens *paus*. En dålig månad har jag typ en vecka fördelat på mina pausperioder där jag är utan hormonpåverkan. Jag har oftast ÄL runt cykeldag 11-12 och 16 dagars lutealfas.

        Rent fysiskt har jag ont i äggstockarna/livmodern, trött/avslagen, mår illa (ffa sen graviditeten), svullen och lite lynniga tarmrörelser. Gärna huvudvärk.

        Tack för att du vill bolla med mig, gynekologen jag träffade tog sig inte tid (hade inte tid?) att prata ordentligt. Hon lyssnade på mina besvär lite kort och skrev ut Premalexen.

        Kram

  2. Förlåt, mitt inlägg verkar märkligt med tanke på frågan om du har testat medicin när hela inlägget handlar om premalex! Jag menar givetvis ANDRA läkemedel. Men jag tror du förstod det. 🙂

  3. Jag antar att du har blivit utredd för endometrios? (Du kan läsa om det på min sida). För vissa med pms/pmdd kan SSRI-preparat snarast FÖRVÄRRA symtomen (för vissa hjälper det givetvis!). För vissa kan hormoner förbättra eller FÖRVÄRRA symtomen. Oftast är man hormonkänslig och blir ofta värre av p-piller eller liknande. Man får prova sig fram. Men just spironolakton har faktiskt även indikation PMS. Och det är som sagt det enda som har hjälpt mig och utan biverkningar. Jag skulle tipsa om att föra dagbok där du tex staplar olika symtom, fysiska och psykiska, värk, ev. intag av värktabletter, hur natten varit (hur många timmars sömn) och graderar tex 1-5. Du kan tex fylla i ett och sambon ett. Sedan jämför ni efter kanske någon vecka eller så. Det kan vara ett bra sätt för förståelse åt bådas håll. Det blir ju hela familjen som har pms/pmdd om man ska hårddra det. Men förståelse och kunskap är nyckeln till framgång. Det blev ett långt svar, men det är svårt att korta ner när man så gärna vill hjälpa till! Du är inte ensam, NI är inte ensamma. Och om det finns något jag kan göra- om det så är att lyssna, vara bollplank eller hjälpa till med att skriva pms-schema så finns jag här. Var rädd om dig. Kram!

    • Första gången jag vände mig till vården med mina smärtor när jag ska bajsa under mens var jag 18-20 och fick höra att det hade att göra med min bakvända livmoder. Det är en ”sanning” jag burit med mig i väldigt många år.

      Runt 25-års dagen fick jag för första gången såna smärtor i magen att jag inte kom ur sängen. Jag kunde inte räta på kroppen, inte gå, inte stå, inte sitta utan bara ligga på sidan. Några månader senare där varje mens varit likadan började jag med p piller. Det var aldrig någon som ifrågasatte varför jag hade ont, jag kom dit och ville inte ha mens och så blev det. När syrran fick blodpropp slutade jag med pillrena och var livrädd att få så ont igen. Men det har hållit sig på en nivå som är normal för mig.

      Sommaren 15 var jag hos gyn och hade då en cysta på 4×4 på ena äggstocken. Han tyckte det såg ut som en chokladcysta och frågade om endo. Det var första gången någon tog upp det med mig.

      När jag steriliserade mig nu för några veckor sen tittade läkaren runt lite och såg inga spår av endo men hon sa att det ju kan sitta i livmodern direkt. Vem vet. Men det är det närmsta jag kommit en utredning.

      Gällande hormoner så känner jag som sagt av alla övergångar. Jag är helt villig att ta dina förslag i beaktande, det känns ärligt talat sådär att äta antidepressiva om jag inte ”måste”.

      Min man och jag pratar väldigt mycket om mitt mående och så fort jag upptäcker att jag är konstig igen brukar jag ta det med honom. Vi är tyvärr båda väldigt medvetna om hur det påverkar familjen. Mängden sömn spelar väldigt stor roll men med en bebis och en treåring som ff inte sover hela nätter så brukar det bli lite sådär med den varan 😝

      Tack!
      Kram

      • Jag har oxå bakåtlutad livmoder. Då är det ju dessutom ännu svårare att upptäcka endometrios på vaginalt ultraljud. Tycker att du bör få remiss till endometriosteamet i Huddinge/Uppsala (vet inte vart du bor. Men tyvärr finns det inte så många att välja på). Där får man ett multidisciplinärt omhändertagande med specialistläkare, sjuksköterska, kurator, sjukgymnast, smärtläkare om det behövs. Det är helt klart värt att utreda! Men om du vill ha nån form av ”quick-fixlösning” skulle jag råda att gå till tex life och köpa Uva-ört. Hoppas att det hjälper lite iaf. (Ta dom på kvällen för bäst effekt). Skönt att ni kan vara så öppna och prata kring allt. Att sömnen blir lidande med barn förstår jag! Du får ta powernaps när det passar. 😉 Antar att du redan vet att alkohol triggar PMS, salta mindre (eftersom salt binder vätska), motionera i den mån det är möjligt, och såklart den svåraste biten; stress och sömn. Skulle ändå råda att skriva dagbok. Börja tex direkt efter mens. V 1, V 2 osv. Du kanske ser saker du inte tänkt på förut. Man är ju som en robot som går på autopilot ibland. Lycka till! Kram

  4. Jag tar tabletten på morgonen för att undvika sömnproblem. Hade lite biverkningar som yrsel och hård mage första ”kuren” och blev lite tveksam. Min gynläkare sa att jag skulle ge det en gång till eftersom biverkningarna ger med sig för de allra flesta efter första gången. Så var det för mig! SSRI-preparat som premalex är inte ”värre” än Alvedon och Ipren. Det tar 7 dagar att uppnå steady state och halveringstiden för personer med normal leverfunktion är 7 dagar – alltså du har ingen substans kvar i kroppen efter en vecka när du slutar ta medicinen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s