Vemodigt

Standard

Min dotter har avslutat amningen. Sen i förrgår vägrar hon ta bröstet… Det är faktiskt riktigt jobbigt, hade jag vetat att sista gången var just sist hade jag tagit mer till vara på ögonblicket. 

Hon som hittills kunnat trycka i sig två burkar på raken (en mat, en efterrätt) har börjat vägra även det. Hon vill tydligen ha det som kommer från min tallrik. Idag gav jag henne köttbullar från egen tallrik men hon illvrålande ilsket tills jag la dem på min tallrik och gav henne med min gaffel istället för hennes sked. Skitunge. Det är ju för himla roligt men samtidigt frustrerande, vi övar fortfarande på bitar så det är inte så mycket hon kan äta än. Och jag vill faktiskt inte leva på makaroner 😂

Hur som är det dags att börja sortera ut amningskläderna. Det sitter så fruktansvärt hårt inne dock, jag är inte redo. Det signalerar ju att min amning definitivt är över. Jag är inte redo. Jag älskar närheten i att amma och känslan av att kunna mata mitt barn från min kropp. Med fis ammade jag till 19 månader även om det var sporadiskt sista tiden. Nu klarade vi oss inte ens till tio månader. En av sakerna som höll  mig uppe, gav en målbild, när jag var gravid var just amning. Nu är det över. Och det blir inget mer. 

Jag är iaf inte redo. Så det så. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s