Explosion

Standard

Min älskade make är fullständigt oförmögen att komma i tid till något över huvud taget. Jag i gengäld kommer ifrån en lång rad tidsfascister. Det är en någorlunda kulturkrock… Tyvärr inte jag lyckats spilla över på honom utan snarare tvärt om – numer har jag en tendens att vara sen även när inte han är med. Pinsamt. Om vi ska träff min familj klockan 15 säger jag 1430 till honom, då kanske vi är i rätt tid.

Jag har sagt många gånger att den dag vi verkligen kommer gräla så kommer det vara om tid. 

Nu packar jag ihop och åker! Säger sms:et. Tjohooo jag får snart avlösning och sällskap!! Lättnaden hopas och nedräkning börjar, han borde vara hemma om en halvtimma. Vi hade tänkt åka till Ikea för middag men strumpan är såpass dålig att vi kom fram till att vi tar en prommis till affären i solen istället. Tillsammans. Så jag skyndar mig hem! 

Efter den där halvtimman får jag sms, det jag väntat på ”nu är jag nästan framme så ni kan klä på er”. Eller… snarare jag träffade en gammal kollega/vän och skyndar mig nu till bussen. Jag tappade hatten helt.

Obs – det är KLART han ska få tjöta lite. Men var lite alert, tänk till! Messa mig med en gång och säg jag träffade Kalle, jag ska skynda mig men jag vill så väldigt gärna säga hej! Säg det inte efter. Ska det vara så svårt? Ställer jag orimliga krav? 

Det händer så ofta att något kommer ivägen så att han inte kommer när han lovat. Det är ”något som dyker upp” vilket inte alltid kan påverkas eller oftare hans egna dåliga planering. 

Det rök ur öronen och ur munnen. Den där halvtimman gör skillnad. Dels för min del, jag går och VÄNTAR, dels för barnens mattider. Om vi går ut vid 18 får sonen inte äta förrän framåt 19 och då drar vi ju igång nattningen. Är det bra tycker du? 

Jag börjar slänga ihop en ilsken middag som jag under inga omständigheter tänkte äta. Jag ger strumpan hennes middag och lagom till sista skeden kommer han. Jag sitter då i ytterkläder och matar.

Vi ”pratade” lite innan jag åkte. Det var kanske inte vårt trevligaste samtal hittills och sonen var jätteupprörd. 

Sen gick jag,

Åkte till lokala köpcentrat och satte mig med en bok. Jag åt en macka jag inte ville ha och en delicatoboll jag bara fick dåligt samvete av. Sen åkte jag hem. Kom hem lagom till att natta en treåring som plötsligt blev katastroftrött och föll ihop i en vrålande hög. Jag sjöng sov du lilla vide och vi kramades hårt tills han somnade i mitt knä. Sen bytte jag barn i knät tills även strumpan sov. 

Nu sitter vi i varsin ände av soffan. TVn är på men ingen av oss tittar. Jag känner mig less och ledsen. Imorgon skulle barnen och jag åka till en efterlängtad kompis men jag kan inte ta ut strumpan när hon mår såhär. Bajs. 

Annonser

3 responses »

  1. Tjöta? ”Klart att han ska få tjöta lite”.

    Här sitter jag i Luleå och fattar noll. Vad gör man när MSN tjötar?!?!?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s