Fotograferingen!

Standard

Kort version; jag hade skitroligt!! 

Längre (lång) version; 

Jag dansade en lustiger dans igår; två barn skulle trollas bort till våra respektive mammor med en plausibel förklaring till hur och varför. Fniss. Dubbelfniss. 

Efter att ha rakat ben, fixat naglar, skrubbat och smort in i all oändlighet den här veckan var det som sagt äntligen dags. (Tackolov har maken inte undrat varför utan bara uppmuntrat mig att duscha länge och njuta av egentiden.)

Morgonen gick i raketfart, ungarna lämnades på en sida stan varpå jag vagnade till andra sidan stan. Jag var otroligt nervös! Eller… jag tror nog uppspelt är ett bättre ord när jag tänker efter. Pirrig. Spänd. Jag är trots allt bekväm i min kropp, med fluff och allt. 

Det jag hörde så fort jag kom innanför dörren var fniss och glädje. Jag hörde slutet av föregående fotosession ”Gud så snyggt, wow läckert!” Energin flödade och man kan bara bli glad. 

Inledningsvis fick jag en otroligt avslappnande stund  när superproffset sminkade mig. Snacka bortskämd me-time! Det tog längre tid än vad det tar mig att städa lägenheten efter treårstromben men jösses vilket resultat. Jag fick höra vilken fin hy jag har och att jag absolut inte får färga bort mitt gråa. Det började verkligen direkt; lyft, pepp och energi. Tröttheten från ytterligare en usel natt gled undan. 

När det var min tur pratade jag med dem om mina medhavda outfits och la strategi. Sen började vi! 

Upp på sängen, sitt här, ligg där, sträck på den, böj på den, luta så och försök slappna av i axlarna. Jag förstår nu varför modeller tenderar att vara smala – herrejösses ett sånt fyspass! Mina för korta lårmusklerna fick sig en sån omgång att benen darrade när jag gick därifrån. 

Fotograf Martina är en pärla! Hon ger verkligen energi och får en att slappna av och känna sig bekväm i situationen. Jag försökte variera mig och samtidigt ha koll på kameran och det var SKITKUL!! Jag tom avancerade från Bambi på hal is till att vara någorlunda bekväm i klackarna igen.  Några förhandstittar i kamerans skärm gav lite wow upplevelser. Riktigt fina! Inte riktigt de bilder jag brukar se på mig själv. 

När min tid var ute vacklade jag hemåt mot parenteserna. Vår lunch var god men jag var rätt urlakad då, haha. Med båda barnen i bilen hämtade jag så småningom upp maken som hajade till på sminkningen men tackolov inte frågade hur den kom sig – det finns en anledning till lösfransarna, jag avskyr att sminka mig… Han släppte mig i stan igen, jag skulle hänga lite med syrran. Vilken ynnest att få gå ut med en sminkning som folk blir impade av! Jomenvisst, såhär ser jag alltid ut när jag går utanför dörren. Fniss. 

Tre glas vin och en för jäkla god middag senare var jag äntligen hemma igen. Jag trollade undan väskan med underkläder utan att maken såg. Jag duschade länge länge och bara slappnade av. Jag satte mig hos min älskade i soffan och somnade på ungefär tre sekunder – klockan 20:55. Ja jösses man är lite ovan numer.

Men för att summera; skitkul! Så bejakande. Det här skulle jag gladeligen rekommendera åt alla! Jag ser att det är många som klickat sig in till Martina härifrån – är ni sugna så ta chansen! Ni kommer inte ångra er 💚

PS. Vad jag såg innanför dörren när jag kom hem; fis hade bäddat för igelkottarna Sticke och Sticke (barndiabetesfondens maskot!) i hallen. De hade tom fått varsin strumpa att gnaga på. Jag dör så sött! 

Annonser

4 responses »

  1. ÅH nu såg jag detta!!! Fina du! 😀 Blir ju alldeles varm i hjärtat här haha, utöver bambi på hal is till superproffs i klackar så ROCKADE du hela fotograferingen. Sååå många fina! Ska ta tag i dem imorgon! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s