Mammigmammigmammigmammig

Standard

Jag är så fruktansvärt frustrerad just nu. 

Min stora är så fruktansvärt mammig för närvarande. Jag ska bära, jag ska mata, jag ska byta blöja, jag ska bära, jag ska natta, jag jag jag jag. Det är på nivån att pappa får sig en smäll när han försöker ta över. 

Det är lika frustrerande för oss båda vuxna… maken blir dels ratad vilket svider i sig dels kan han inte hjälpa till och avlasta när jag behöver. För min del är problemet att jag bara har två händer. Jag räcker inte till. Min man fick ge strumpan flaska för att inte hon skulle haverera helt förut när jag inte fick lov att amma. Dessutom får jag inte vara ifred. Fucking ever. Det slutar till slut att vara mysigt att vara barnets utvalda. 

Jag har tyvärr inget tålamod heller vilket inte hjälper i sammanhanget. 

Jag tror fö att det är en del av problematiken. Min ork alltså. Han känner att jag inte är på topp, är kortare i humöret – han blir kanske lite otryggare och behöver mig mer än någonsin. Varpå jag blir frustrerad och cirkeln går utför lite till. 

Ikväll ser nattningen ut såhär; pappa och fis går efter en kamp till sovrummet. Jag behöver sitta med skruttan och långamma, mina bröst behöver det. Amningen behöver det. 

Efter en dryg kvart kommer fis ut med tom flaska och ska hämta mig, vi ska tydligen ligga i stora sovrummet. Pappa får bebisen och vi går iväg. Skit i amningen lixom. Efter en halvtimma med vrida, vända, pilla, leka, sucka, prata, vrida, vända, pilla, leka, sucka, prata och allt om igen så ger jag upp. Jag klarar inte mer. När han håller på så där så håller han sig själv vaken, han somnar inte förrän han slappnar av. 

Han går efter mig ut. Ska sitta hos mig, på mig. Jag går på toa och han står utanför och rycker i dörren. Skrottan sover, jag har fortfarande inte ammat.

Nu har det gått två timmar och barnet är vaket. Drar i dörren till toan. Stör pappa som försöker jobba. Jag gömmer mig här på toa en liten stund och försöker samla kraft att försöka lägga igen. Mamma mamma mammaaaaaaa. Jag som trodde jag var redo sitter kvar en minut till. Gnället går mig på nerverna och jag får ingen återhämtning när han ständigt är på mig. När inte han är det så behöver strumpan mig. 

Jag funderar på att sluta amma så jag kan slippa den funderingen iaf. Stora ammade jag till typ 19 månader. Just nu undrar jag om strumpan kommer få ens sex månader. Jag ger upp snart. 

Annonser

2 responses »

  1. Kämpigt!

    Kan du få andhämtning på nåt sätt? Så orken blir större? Eller mer fis-mammatid på något sätt? Sova en natt borta i veckan om det kan hjälpa för orken? Kvällspromenad vid läggning? Fast det krockar väl med amningen. Hm..
    Minns inte hur vi gjorde i den åldern tyvärr. Kunde säkert dela på en del läggningar.
    Annars har jag bara gett upp. Detta är det som är, det går över om ett tag. Men nu är jag två timmar i sovrummet. De får böka och stöka. Jag ligger och bara är, sover räv eller läser en bok /slösurfar om det går. Kräver sitt att härda ut, men tids nog går faserna över. Förstår att flaskan lockar, då kan mannen ta strumpan. Iaf för nu.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s