Psykologiska funderingar

Standard

Den där stunden på kvällen när jag ligger bredvid fis och väntar på att han ska somna… lugnt, tyst och utrymme för tankar. 

Om typ två veckor ska jag till psykologen och börja nysta i hur jag mår. 

Jag tänkte försöka spalta upp det för mig själv så jag får en klarare bild.

Jag är ständigt trött, lite kort i humöret. Framförallt kort i orken. Maken tycker jag är ombytlig och lite svårläst – jag kan vara hur glad som helst och sen plötsligt försvinna in i mig själv. Orken tar slut och jag gömmer mig i telefonen. 

Jag är ljud- och ljuskänslig. Efter ett tag blir det för mycket och humöret börjar tryta. Skarpt solljus blir jag rent provocerad av. Arg. Fläkten på fullt ös i bilen eller när maken drar igång hårblåsen och hela själen krullar sig av stress. Vrålande treåringar ska vi inte tala om. 

Fis går mig på nerverna med sitt trots. Jag  vill inte vara den där arga morsan som bara skäller eller som aldrig orkar. Men humöret tryter lite för ofta. Jag kämpar emot det mer aktivt nu men han har fått många avhyvlingar som inte direkt är oförtjänta men han har fått det på tredje tillsägelsen istället för på femte. Eller som mitt stolta mamma ögonblick häromdagen; när jag för tionde gången ber fis att sluta pilla på mitt födelsemärke och han för tionde gången svarar ”men jag VILL” så svarar jag MEN JAG SKITER I VAD DU VILL, SLUTA!!! Det är väl precis så man ska prata med en treåring? 

Skäms. 

Jag känner att jag har svårt att räcka till. Min dotter behöver närheten 24-7 och det gör egentligen min fantastiska stora kille oxå. Men han får stå tillbaka ”nej, mamma ammar”. Med ett lager trots ovanpå det kan även den lugnaste stund bli föremål för bråk. Till slut hamnar han på sitt rum och jag är fruktansvärt upprörd. Han säger ibland jag är inte storebror, jag är bara fisas. 

Det hela svider extra mycket efter graviditeten. Jag hade lixom hoppats att bebis skulle komma ut och jag skulle kunna vara mamma igen. 

Det finns inte speciellt mycket ork kvar till maken. Vem orkar med sex när man  mest av allt vill vara ifred eller sova? Vem kan koncentrera sig på ögonblicket när man bara väntar på att nån ska börja vråla? 

Sen finns en aspekt till. Hela mitt hormonella liv har jag varit otroligt påverkad av min cykel. Jag känner av alla övergångar; preÄL, ÄL, postÄL – paus – premens, mens, postmens – paus. Övergången (och fasen i sig) i fråga präglas av nedstämdhet. Det är tydligen ett morsarv. Min teori att min hyperemesis beror på min hormonkänslighet flög ut genom dörren, mamma hade då inte såna besvär! Så vad är då problemet? Mina issues eller mina hormoner? 

Jag vet inte. 

Det ska bli skönt att gräva lite och kolla. 

Annonser

4 responses »

  1. Klokt att börja bena i det. Hoppas du kan få må bättre snart!
    Minns jag fel, eller hade du inte besvär med sköldkörteln med, om det är den som ställer till det? ( Sedan är tuff graviditet, och livet med två små barn nog för den bästa att svaja till. Det är bra att det finns hjälp att få.)

    Kram

  2. Förlåt, men jag garvade rakt ut när jag läste ”Men jag skiter i vad du vill…” Skäms inte, han kommer ju ändå inte att komma ihåg det senare 😉 ❤
    Hoppas verkligen du får vädra ur ordentligt hos psykologen, det är sååå skönt!
    Och så hoppas jag att trots-fasen går över supersnabbt!

    Massa kramar! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s