Min lilla kille

Standard

Jag insåg häromdagen att jag inte kan säga ”två- och ett halvtåringen” om fis längre. Han fyller tre om en månad. Tre.

Min kloka, kärleksfulla sketonge till son. Mitt mirakel.

Han som säger till pappa ursäkta att jag stör (i duschen) men jag skulle vilja titta på Barnkanalen. Han som säger till lillasyster som gråter förtvivlat det ordnar sig, det blir bra och pussar henne på pannan. 

Han säger till mig  jag älskar dig mamma. Jag svarar  jag älskar dig oxå hjärtat. Ja och jag med säger han. 

Han driver oss till vansinne, bråkar, stökar och trilskas. Sen säger han (ibland) felåt och kramas. Kryper upp i famnen. 

Han kommer på mornarna till min sida sängen  jag vill vara med dig mamma. 

Han som kan släppa den mest förtvivlade gråt när jag sjunger sov du lilla videung. Som till sist har låtit oss borsta hans tänder någorlunda regelbundet bara vi sjunger tandborstvisan – melodi imse vimse – borsta borsta tänder, borsta litegrann, jaga alla tandtroll, tandtrollen försvann... med vilken blajtext jag kommer på för stunden. 

Han som kommer kunna hänga på Småland när vi åker till Ikea.

Min älskade lilla kille. Mitt mirakel. 

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s