Men lilla fisen då…

Standard

Vi hade planerat den här dagen ganska länge – lämna fis hos farmor på morgonen, åka till frisören och bli fina, hitta på något, förhoppningsvis få sovmorgon och sen hämta fis igen.

Sagt och gjort, vi lämnade fis och blev sen tillsnyggade. 

Efter det lullade vi i stan, gled planlöst runt och tittade i affärer. Vi åt lunch på ett ställe, tog kaffet på ett annat. Det var så mysigt! Vi insåg att vi kunde inte komma ihåg när vi sist gjorde nåt sånt…

Väl hemma kramades vi i soffan och turades om att flirta med lillstrumpan. Rapporterna kom från farmor; de var och badade, de åt lasagne, de läste Pippi.

Sen ringde farmor. I bakgrunden hördes stor förtvivlan från liten kille! Han ville hem.

Med viss besvikelse över den bortflyende sovmorgonen slängde vi oss i bilen. Vem kan ignorera det där? Vi kom fram till en glad liten fis som ville krama oss båda samtidigt. Han kramade så hårt att han nästan försökte komma in under huden på oss. Kom nu, jag vill åka hem!

Hela vägen hem höll vi handen. Han höll mig hårt! Vid det laget vi kom fram sov han tungt. Maken bar in honom och välte i säng utan att han reagerade, haha.

Nu sover båda mina små och det är min tur att krypa i säng. Strumpan snusar i bakgrunden. Fis ligger spread eagle i sin säng. Det är tryggt och precis som det ska vara.

God natt på er!  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s