Varför sova, lixom? 

Standard

Det är mitt i natten och lillfis kommer travandes. Han ska knöla sig ner mellan oss, han ska ha sin flaska. Samtidigt hör jag att lillstrumpan tjostar, hon kommer vakna snart. Klockan är två nu och hon brukar vakna vid tre. Stressen kryper på, om han är vaken när hon börjar kommer jag ha två vrålande ungar i mörkret. 

Han får sin flaska och maken byter säng. Jag blir orimligt irriterad och känner mig övergiven att hantera hela situationen själv. Och då är det fö jag som alltid säger till honom att flytta direkt. Det trycker över bröstet och jag kan inte för mitt liv slappna av. Sov unge! Vakna inte unge! 

Fis knuffar, pillar och donar. Jag säger till, till och till honom att sluta för jag är ingen snuttefilt! Jag vet ju nämligen att så länge han pillar kommer han inte somna, plus att jag blir skogstokig. Till slut sätter jag mig upp. Jag kan fan inte somna. Lillan tjostar lite högre. 

Men mamma soooov nu! Fis sitter upp i sängen. Men jag kan inte. Jag tröttnar och går ut till vardagsrummet, jag  vill gråta ifred. Barnet följer efter förstås. Jag går in till maken och säger gör nåt!!! 

Lillstrumpan tjostar lite mer. Fis gnäller. Tårarna hänger i fransarna. Tryck över andningen. Stressreaktion över hela kroppen. Klåda. 

Klockan blir tre. Maken vaggar fis i famnen och vi försöker hitta en lösning. Eller nä, han försöker hitta en lösning. Jag vill bara att alla ska gå sin väg och lämna mig i fred. Lösningen blir i alla fall att jag återtar stora sängen och att vi låser dörren in. 

Fis klagar. Lillstrumpan tjostar i sömnen. Det närmar sig nu.

Jag sätter mig i sängen och tar upp telefonen. Det är ingen idé att försöka slappna av. Jag är körd.

Fem minuter senare vaknar hon. Så nu sitter jag och ammar. Har en varm liten bebiskropp i famnen och hon äter väldigt koncentrerat.

Klockan är halv fyra och jag har varit uppe 1.5 timma.

Fis klagar. Strumpan kanske somnar om nu? Maken är vaken. Jag är klarvaken. Han har lillskrotten så den delen av stressen kan jag släppa men jag tänker på morgondagen och hur jag ska orka den. Jag måste få sova. 

Det trycker över bröstet, ögonen svider och huvudet värker. 

Skitnatt.

Ja just det. Hon tjostar och sprattlar, har svårt att somna om efter maten. 

Sova? Sova är för mesar. 

Tack gode gud att det är helg. Om maken hade gått iväg och jobbat imorgon hade jag emigrerat.

Annonser

5 responses »

    • Det var ingen större hit nej 😛 Men tackolov att maken och stora barnet sov i gästsängen så behövde inte jag vakna när fis ville upp – jag hade matat skrållan igen vid 06 och fick därefter sova till halv nio. De där extra timmarna efter 06matningen gjorde en jätteskillnad för hur jag mår idag!

      Kramar

      (PS; De senaste dagarna har varit lite tröttsamma så det är därför du inte fått svar på ditt mail. Det kommer!)

  1. Åååh, ytterligare ett sånt där inlägg som tar mig tillbaka till bebistiden och ger min lite sprittande livmoder en mycket välgrundad kalldusch =) Jag drömmer på riktigt mardrömmar om sådant här fortfarande och vaknar med bankande hjärta och är mycket tacksam att jag har en fyraåring och inte en bebis.

    Kanske blev väldigt opepp kommentar, men om inte annat så känner jag verkligen med dig och tycker att du gör det jättebra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s