Månadsarkiv: juni 2016

Ynn då!

Standard

Ikväll har vi varit på födelsedagsmiddag för makens kusin som fyllde tolv… näh förlåt 26. Babyface! 

Den ömma modern hade fixat god mat och tårta och alla åt vi lite för mycket. 

Klockan hann bli halv nio innan vi kom iväg och sonen trillade över gränsen. Att få på skorna var en skrikande kamp och farbror fick bära ner sprattelpellen till bilen. 

Sagda sprattelpelle skrek sig sjöblöt i ansiktet i bilen så jag började sjunga ”sov du lilla vide”. När jag var klar tittade han på mig men ynn då,ynn då! Till slut kom jag på ”sjung då”, han ville höra visan igen. Hjärtegryn!

Tyvärr somnade han inte i bilen som väntat så maken fixade flaskan medans jag gick på toa. Under tiden stod lillfisen  utan för dörren, slet i handtaget och vrålade förtvivlat mammmaaaa!!! Nästa sammanbrott kom när jag inte fattade vilken av de tre bollarna som följt med i sängen faktiskt skulle vara i sängen. Lillprutt ❤ 

Han somnade bredvid mig så småningom och utifrån soffan hörde jag snarkningar så jag gav efter och somnade jag oxå.

Vid nollett ca vaknade jag till och upptäckte att han var på väg att rulla av sängen, så jag lyfte upp honom och bar över honom  till hans säng – naturligtvis vaknade han. Skit. Ny flaska, försöka somna om.

Nu vid två gav jag upp. Han har sparkat mig i ansiktet flera gånger. När jag vänt honom åt rätt håll borrar han in huvudet i ryggen på mig (aj!!) och klappar mig oupphörligt på ryggen. Alltså somnar ingen av oss.

Så jag har gett upp. Ligger numera i soffan och surar. Maken har gästsängen, tvååringen dubbelsängen och jsg hat det obekvämt. 

Karma? Har jag varit taskig mot nån idag tro? 

Zzzzzzzz

Standard

Jag vaknade precis med en något stel nacke i fåtöljen, jag har sovit i nästan två timmar! Jag är så otroligt tacksam över att jobba 50%, jag orkar uppenbarligen inte mer. Det får mig att undra hur jag över huvud taget orkade jobba 100% förra gången… 

Det är kul att jobba men jag börjat tröttna. Efter bakslaget för nån vecka sen är det som att orken bara dog. Jag mår bättre igen men kräks fortfarande dagligen – idag kräktes jag först i duschen hemma sen det första jag gjorde på jobbet. Tvåan var riktigt otrevlig faktiskt. Efter det har det varit lugnt även om jag mått iffy flera gånger. 

Foglossning stör mig mer och mer, eller hur ska jag säga? Det saktar ner mig när jag rör mig och jag vaknar mycket på nätterna av att jag behöver vända på mug för att det gör ont. Men jämfört med hyperemesis (som illamåendet heter) är det ett myggbett bara 😉 Men det ÄR jobbigt. 

Och kombinationen är knäckande. 

Jag hoppas gå upp i 100% sjukskrivning från nästa period. Det oroar mig dock att jag har en ny handläggare. Min tidigare har aldrig någonsin ifrågasatt någonting.

Jag är med i några grupper på fejjan varav en för hyperemesis gravitarum/HG och där läser jag dagligen om handläggare (och läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, släkt, vänner…) utan förståelse för HG. Det värsta är kvinnorna  som säger jag har minsann varit gravid så jag vet att lite illamående är normalt. Så det skrämmer mig att jag har ny handläggare. Men det ger sig. 

Nu kommer maken och sonen, jag ska vakna till färdigt och gå och kramas lite.

Kräkfia

Standard

Igår var jag iväg och fikade med en gammal bekanting som jag inte sett på länge. Hon är numera med bebis så mest  handlade förstås besöket om att träffa miraklet. Vi pratade självfallet om henne, förlossningen och bebisen. Sen frågade hon om mig och illamåendet och jag svarar att det frodas, ligger nu på 2 kilo plus. Vikten handlar inte om ”fan vad jag är bra” utan om ett kvitto på snart 30 veckors kräkande.

Svaret jag får är ja du hade ju lite att ta av. 

What? 

Jag är ju så hårt drillad i att uppföra mig att jag inte svarar det jag tänkte. Tyvärr. Pratade bara vidare. 

Tyvärr är det så dessutom att de senaste två dagarna varit riktigt jobbiga. Jag har kräkts mycket mer. Det är klart att det kan vara ”en dålig dag eller två” men jag är riktigt, riktigt ledsen. 

Att jag ändå åkte dit var för att få energi. Det sket sig. 

Idag hade jag tid hos BM och jag grät i bilen hela vägen upp till östra och jag grät igenom nästan hela besöket. Jag orkar inte kräkas mer, jag vill inte. 

Värdena är dock som vanligt bra, ff samma vikt +2, BS 5.3, BP 115/80, HB 122. Magen växer på, SF är nu 29 vilket innebär att den planat ut något mot kurvan jämfört med förra besöket men det är högst marginellt. 

Efter besöket gick jag ut och satte mig i cafét och grät igen. Jag insåg att jag omöjligt kunde åka tillbaka till jobbet igen utan drog hem till soffan. 

Barnmorskan och jag pratade vidare sjukskrivning och vi kom fram till att jag ska ha kontakt med henne – om det fortsätter och jag känner att jag inte pallar med så får vi dra på 100% sjukskrivning igen fram till BF. Det är så skönt att ha henne på min sida! 

I soffan sen såg jag på Magic Mike XXL. Oh jösses. Roadtripfilm möter gubbsjuk (gumsjuk?) mjukporrig koreografi. Wow. 

Sonen slumrar bredvid mig nu, vi missade alla hur sent det blev. Magen kurrar lite, inte så konstigt kanske med tanke på att middagen kom i retur. Kissnödig är jag oxå. Det kan jag ju iaf göra nåt åt! Så gonatt gott folk ❤ 

Bajsunge

Standard

Vi har haft ett otroligt genombrott här! 

Lillskrutten sprang runt blöjlös här hemma när han plötsligt försvann. Det blev oroväckande tyst så vi blev lite bekymrade 😉 Jag gick på jakt och hittade honom  inne på toa. Han såg mig och tjoade överlyckligt BAJS!! och pekade på pottan. Och på golvet, haha, det var inte alldeles helt en fullträff. Men han har alltså spontant gått och satt sig på pottan för att bajsa! Hur häftigt är inte det?

Ofta säger han ju fisas ska bajsa och går iväg för att do the deed. Sen kommer han tillbaka och berättar att nu har fisas bajsat. Så medveten är han ju och han vet vad pottan är till för – men han visar inget större intresse för den ändå.

Min fina man berättade då att kvällen innan hade sonen sett honom stå upp och kissa (han brukar faktiskt sitta annars) och när sonen sedermera annonserade att han behövde kissa så hade han därefter gått in på toa, dragit ner blöjan och kissat. Visserligen toan snarare än i (det börjas mao tidigt…) men han tänkte  ju så himla rätt! 

Tänk att man som vuxen människa kan bli så exalterad av några droppar och kluttar! Fniss!  

I övrigt har dagen varit bra och helgen lysande! Men ikväll är jag på riktigt skethumör, det känns som riktigt pms. Min pärla till man har erbjudit glass och massage så fort vi fått sonen i säng. I övrigt låter han mig vara och tar hundra ansvar för sonen så jag får lite vila. Fram tills skrutten kommer och vill kama mamma förstås. Hjärtat smälter. 

Nu är det sommar nu är det sol nu är det barnkiss i gräset… *trallar*

Standard

Imorse på nyheterna sa de att det skulle bli svalare idag. Svalare min rumpa! Eller jo förstås det är 25 grader snarare än 29 men det är fortfarande bastuvarning…

Mamma var förbi igår och hade med sig en present till barnbarnet: en liten pool! Jag hade vågat mig iväg till stora Coop och bland annat köpt en trädgårdsslang och en vattenspridare. Sån tur! Nu kunde vi fylla på. Och Whaaaa den kombinationen uppskattades av tvååringen! Det skrattades, skreks och blöttes ner. Rejält. Överallt. Glad kille!! Sjöblött allt annat, haha. 

Lilla poolen stod ju kvar över natt så när ungen plötsligt dök upp i dörren fullt påklädd, med cykelhjälmen fortfarande på och helt genomblöt så blev det badtajm på riktigt! Han hade ju helt klart visat vad han ville med dagen 😉 Han hoppade, studsade, dök, skvätte och tjöt av skratt. Helt underbart! 

Magen däremot har hållit sig lugn. Jag är egentligen inte så orolig av mig men bestämde ändå att försöka väcka henom. För säkerhets skull. Först hett kaffe, sen iskall dricka och till slut la jag mig på mage i sängen… Jodå hen är vaken. Med besked dessutom, dumma mamma, du stör!! Nu sitter jag i fåtöljen och kollar på Rock of Ages med en mage som hoppar vilt. 

Maken är på ingång med en gourmetlunch á McDonalds! 

TUL sommar och sandaler (varning för magbild)

Standard

Jag har för andra gången den här veckan vågat mig på att använda mina remsandaletter med kilklack. Jag känner mig supermodig!! Lustigt nog går jag nästan bättre i dem än i mina gympaskor, fogarna och framförallt magen bråkar mindre. Men det är klart, efter ett tag svullnar fötterna och då blir det där med remmar hyfsat oskönt, haha 


Idag har maken och jag varit uppe på Östra för att göra tillväxtultraljud, dvs kolla att bebis växer enligt plan. För mig har det känts jätteviktigt med tanke på hur mycket jag kräkts! Samtidigt växer magen explosionsartat så jag vet ju att skrutten därinne får vad den behöver. Men ändå. Sådetså. 

Allt såg jättefint ut! ”Skolboksexemplar” sa läkaren, dvs ligger precis på kurvan. Den väger nån ynka procent mindre än normalkurvan, runt 30 gram. Totalt landade den runt 1,2 nånting kilo. För en gångs skull fastnade inte siffrorna!

Jag har samtidigt gjort mina för- och efterprover för att kolla att jag har rätt dos fragmin. Jag höll dock på att glömma efterprovet… Var på väg därifrån när maken påminde mig att åka tillbaka. Ärthjärna. 

Sommarvärmen tär på mig. Den är ljuvlig så länge det fläktar och jag kan gömma mig inomhus, men idag är det upp mot 29 grader enligt SMHI och jag funderade allvarligt på att stanna i bilen…

Hoppas ni har en otroligt fin dag därute!