Å så var det 100

Standard

Jag har gjort min sista arbetsdag som enbarnsmor idag. 

Maken och jag träffade läkaren i eftermiddags för att prata mående och titta på lillskrott i magen.

Bebis mår hur bra som helst! Flöden och nivåer är bra, tillväxt bedöms vara bra – hen ligger på ca 2.2 kilo och är strax ovanför normalkurvan. 

Jag däremot känner mig som ett vrak. Jag känner att jag kan gå runt och se både någorlunda pigg och glad ut sålänge jag pratar om annat, men så fort jag ska säga till någon jag orkar inte mer så kommer tårarna. Jag varnade maken på uppvägen och mycket riktigt började de trilla så fort läkaren tittade medlidsamt på mig. 

Hon konstaterar att jag mår inte så bra. Hade ketoner och proteiner (och nåt annat jag inte uppfattade) i urinen. Jag ser tydligen tagen och påverkad ut. Det var ingen som helst diskussion om huruvida jag ska fortsätta jobba eller gå upp till 100% sjukskrivning igen. Doktorn lyfte även tanken om igångsättning, vi gör en bedömning vid nästa TUL om fyra veckor.

Jag är lite nervös inför tanken på en vräkning, maken och jag pratade precis om fördelar och nackdelar. Vi är båda lite oroade men min fina man är mer förskräckt än jag. 

I alla fall åkte jag därifrån med ett papper som säger att jag inte ska jobba mer. Jag har ju lite smått förvarnat både chef och kollegor så ingen är väl jätteförvånad… 

Nästa gång jag åker dit kommer jag vara tvåbarnsmorsa. Jösses.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s