Zzzzzzzz

Standard

Jag vaknade precis med en något stel nacke i fåtöljen, jag har sovit i nästan två timmar! Jag är så otroligt tacksam över att jobba 50%, jag orkar uppenbarligen inte mer. Det får mig att undra hur jag över huvud taget orkade jobba 100% förra gången… 

Det är kul att jobba men jag börjat tröttna. Efter bakslaget för nån vecka sen är det som att orken bara dog. Jag mår bättre igen men kräks fortfarande dagligen – idag kräktes jag först i duschen hemma sen det första jag gjorde på jobbet. Tvåan var riktigt otrevlig faktiskt. Efter det har det varit lugnt även om jag mått iffy flera gånger. 

Foglossning stör mig mer och mer, eller hur ska jag säga? Det saktar ner mig när jag rör mig och jag vaknar mycket på nätterna av att jag behöver vända på mug för att det gör ont. Men jämfört med hyperemesis (som illamåendet heter) är det ett myggbett bara 😉 Men det ÄR jobbigt. 

Och kombinationen är knäckande. 

Jag hoppas gå upp i 100% sjukskrivning från nästa period. Det oroar mig dock att jag har en ny handläggare. Min tidigare har aldrig någonsin ifrågasatt någonting.

Jag är med i några grupper på fejjan varav en för hyperemesis gravitarum/HG och där läser jag dagligen om handläggare (och läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, släkt, vänner…) utan förståelse för HG. Det värsta är kvinnorna  som säger jag har minsann varit gravid så jag vet att lite illamående är normalt. Så det skrämmer mig att jag har ny handläggare. Men det ger sig. 

Nu kommer maken och sonen, jag ska vakna till färdigt och gå och kramas lite.

Annonser

4 responses »

  1. Jag tror att den stora skillnaden på första och andra graviditeten för mig, och kanske även dig, är att vi har ett litet barn att ta hand om. Alltså inte alls samma möjlighet att tänka på sig själv eller kunna vila ut.
    Låter förresten hemskt att så många förminskar HG rakt i ansiktet på gravida som mår så dåligt! Att vi inte har kommit längre i synen på hur gravida behandlas är sorgligt. Undrar hur det sett ut om män var de som födde barn… 😉

    • Ja så är det definitivt, är alltid nån som behöver uppmärksamhet. Eftersom jag inte orkar så mycket så blir det maken som får dra tyngsta lasset och jag märker på honom att han börjar bli mer och mer sliten 😦

      Ja det är helt galet. Vissa saker jag läser i gruppen får mig att vilja ge upp hoppet om mänskligheten! Jag har iaf bra stöd från läkare och BM, så vi får se hur det utvecklar sig med kassan.

      Japp det har jag undrat många gånger. Tänk bara på kejsarsnitt – major major bukoperation men man blir inte sjukskriven för det, det räknas som en naturlig del. Hur många andra bukoperationer skickar man hem på det sättet? ”Lyft inget tungt på tre månader – MEN du ska fixa ta hand om ditt barn och evt syskon och läka bra på kuppen”. Mmmm…

  2. Håller tummarna för att din nya handläggare är en klok en som fattar grejen. Annars får man väl försöka med logik eller nåt och bara hoppas hen är mottaglig för sånt. I värsta fall får du en som är dum i huvudet och då tycker jag inte du ska hålla emot om du känner att du behöver kräkas, kräks på hens bord bara… ”Jo. Men så här har jag det. Varenda dag. Var det inte så farligt sa du? Nämen okej, då kommer en till snart..” 😛

    Hoppas du får en underbart lugn och skön dag! Kraaaaaaaaaaam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s