Mutter putter

Standard

Sen igår kväll är jag på ett urknepigt humör. Jag har verkligen noll tålamod, jag hänger på explosionens rand hela tiden. 

Jag känner mig med andra ord som världens sämsta mamma eftersom mitt toleranssnöre för sonen varit fasligt kort – vilket han troligen känner av, för han har uppfört sig som en liten apa… Rivit, vält, gjort sönder, petat, ignorerat osv i en lite större utsträckning än vanligt. 

Jag blir tokig!

Och lite ledsen. För det är inte speciellt kul att gå runt och känna sig fräsig åt världen.

Jag har hittills inte känt av nåt ”gravidhumör” men det här är som värsta sortens pms och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Min man har jag ju varnat men min tvååring förstår ju inte sånt. Nån med nåt tips?

PS. Idag fick jag för ”lugnt jobb”. Jösses en sån hög… Tjohoo!

Annonser

7 responses »

  1. I know the feeling! Jag har väl inga direkta tips, men jag försöker bita ihop och låta honom hålla på. Struntar lite i vad han hittar på så länge det inte är farligt. När gränsen är nådd så avbryter jag förödelsen och försöker göra nåt annat tillsammans, typ TV eller bada (beroende på ork). Sen får pappan städa upp när han kommer hem 😅 Men det blir ju en del skrik och dåligt samvete vill jag lova. Så jag kramas extra mycket. Kram & pepp

    • Usch det är för hemskt… Vi satt och mös framför TVn när han tröttnade och började stöka. Då fixade jag middag – som han åt delvis. Resten gick ut på att försöka slå sönder tallriken med skeden. *explosion*. Han flyttade sig då till balkongen där han hittade lådan med gamla julsaker. När han kom in grät han ”ont i fingret, tomte sönder” Gaaah! Det ligger skärvor av lite olika saker över halva balkonggolvet och lillskiten har ett plåster på tummen. Imon får pappa städa där för jag strejkar 😫
      Kram

      • Jag tänker att det är väl såhär hela trotsåldern kommer vara, gaaahhh! Det jag har svårast att hantera är när han vägrar äta och bara kastar mat på golvet – mat jag kämpat mig blå för att få ihop. Många dagar räknar jag minuterna tills att pappan ska komma hem…

      • Ja gröten hamnade lite varstans här oxå. Gaaahhh!!

        Jag förstår dig. Oftast är det maken som hämtar hos dagmamman så jag får försöka sova innan kvällen som jag gärna vill delta i. Mitt samvete skulle gärna ha mig till att hämta tidigare men jag _orkar_ inte!

      • Jag jobbar mest hemifrån nu, på halvtid, så jag måste vila innan jag hämtar vid 16 (medelst cykel, hoppas jag pallar det hela vägen!) sen är det tre timmar jag måste klara själv innan M kommer hem. Det känns ofta som en evighet, vilket ger en touch av dåligt samvete. Men jag försöker verkligen att inte klandra mig själv, jag vet att jag gör mitt bästa. Men orken, den finns inte!

  2. Det känns som det är nån sorts test-fas för er båda, det kanske ska vara så? Moder Natur testar era gränser (rätt taskigt kan jag tycka men personligen måste jag drivit min kära mor till vansinne som liten och det har jag då inget minne av nu så det är nog som det ska vara 😉 )
    Massor av varma kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s