Stressdrömmar

Standard

När jag väntade vår sambagroda drömde jag väldigt ofta om zombies. Jag sprang, gömde mig, sköt och blev jagad – men blev sällan rädd. Jag vaknade allt som oftast med en WTF-känsla och ett flin. Två gånger vet jag att jag vaknade rädd. Till saken hör att jag under inga omständigheter tittar på zombiefilmer för de skrämmer mig*. Jag har svårt för skräck i allmänhet och zombies i synnerhet, så varför just DE behagade dyka upp i mina drömmar är väldigt mycket mer än vad jag förstår. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag skulle ta mig längs med stora gatan från hus A till hus B för att komma i säkerhet – och gatan var fylld med zombies som hasade fram. Så jag gick ut och hasade fram genom strömmen med huvudet hängandes på sned, kamouflerad som attan 😉

*jag försökte titta på första avsnittet på Walking Dead på telefonen, på bussen en vackert solig söndagsförmiddag. Jag klarade mig knappt förbi introt innan jag fick stänga av 😛

Stressdrömmarna jag har nu är mer de facto stressiga.

För det mesta är det något som ska lösas på en tid som omöjligt kan hinnas med – t ex skulle jag städa ihop efter min bröllopsfest på en gigantisk krog innan de stängde OCH få med mig alla presenterna på helt egen hand i en blå IKEA kasse. Min make var ute och festade med grabbgänget. Känslan i situationen fick mig att undra om han ens varit med på bröllopet. Min plan var i alla fall att vi skulle ta samma taxi hem. En annan gång vaknade jag och gick ut på furstubron bara för att upptäcka att den var full med små blå kundvagnar. Men sen när jag behövde en stod de inte att finna någonstans över huvud taget. Imorse somnade jag om och sov i typ tio minuter, på den tiden hann jag bli av med min plånbok inne på KappAhl, jag hade av någon anledning hängt min jacka på stolen vid skrivbordet och gått ifrån den.

Det är i princip varje natt. En del kommer jag ihåg, andra lämnar bara en känsla efter sig. Det är faktiskt inte skitmysigt.

Annonser

2 responses »

  1. Jag sov katastrofalt dåligt inatt (inget vin haha!) och drömde som fasen (som vanligt). Jag vet att det var ett genomgående tema i samtliga drömmar men nu kan jag för mitt liv inte komma på vad det var. Känslan är i alla fall att ”jag har inte tid med det här!”
    Just det, jag blev biten i kinden av en hund som tydligen normalt aldrig gjort en enda människa förnär, men mig skulle hen bita…? Orättvist värre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s