Månadsarkiv: februari 2016

Så värt det! 

Standard

Igår kväll var jag fruktansvärt trött och mådde ganska illa, kräktes en del. 

Det var väl inte så oväntat dock 😉 Jag hade inte fått vila under dagen alls och ätandet från lunch och framåt blev lite tokigt. Jag var helt enkelt totalt osugen på mat! Konsekvensen av trötthet och för tom mage är inte oväntad. 

Men vet ni, det var så värt det. Jag är fortfarande  glad! 

Lycka! 

Standard

Imorse låg jag i sängen och tänkte – fasen jag mår ju riktigt bra! Tänk om jag skulle våga mig ut? Frukost på Ikea med en bok kanske? 

Och vet ni – Jag duschade, fixade håret, testade att sätta på mig en bh (!!! har jag inte haft sen jul eftersom det trycker på magmunnen) och en klänning. Kände mig lite fin, lite avslappnad. Tog med mig trogna True Blood och åkte. 

Med bla Cry to me (Solomon Burke) i lurarna petade jag i mig lite frulle. En sån känsla av frihet!! 

Efter en stund tänkte jag – fasen jag mår ju fortfarande rätt bra, tänk om jag skulle svinga förbi kontoret? 

Vaggade ut till bilen, drog på Danza Kuduro (från fast 5) på högsta volym och dansade i sätet. Körde till kontoret och smög upp. Väl där möttes jag av så många kramar att jag aldrig trodde (ville) att det skulle ta slut. Något så ovanligt som att alla var på plats!! 

Vi fikade, pratade,skrattade. Det blev lunchdags och jag följde med även om jag inte åt. Sen obligatoriska eftermatenkaffet i soffan. I nästan 2,5 timma fick jag hänga med mina kollegor! 

Frihet. 

Sitter faktiskt i bilen och har tårar i ögonen. Såhär pigg har jag inte känt mig på evigheter. Nu spelas Joan of Arc (Jennifer Warnes) Jag tror jag ska lyssna på Roar (Katy Perry) oxå innan jag går in – och njuta av känslan. Bara lite till. 

Mangosorbet till frukost!

Standard

Guuuuudars vas gott… vaniljyoughurt och en massa frusen mango med inslag av frysta jordgubbar – ja lite för mkt kanske… Det kom rök ur min blenders motor när jag var klar. Oops. Dubbeloops. Men det tycker jag att jag förtjänar 😉

De senaste dagarna har varit en salig blandning av jag dööör av illamående och hmm jag kanske kan jobba lite i mars? 

I helgen fick jag ett ryck medans min fina man var ute med sonen och började – hör och häpna – städa. Jag rev hela sovrummet, bytte, dammsög, vädrade, våttorkade… Jösses! Gången var; greja lite, kräkas lite, vila lite, börja om. Det gick med andra ord inte så fort, men jag var sjukt nöjd efter! 

Dagen efter mådde jag kanon och tog en härlig liten prommis i solen. Dagen efter det trodde jag att jag skulle kräkas ihjäl. Förklara den lixom. 

Inatt drömde jag att jag hade fått jobb på Stenabåten igen, städning. När mitt pass var slut skulle jag fika med M min gamla klasskamrat – vi gick till köpcentrat (ombord på båten??) för att välja café. I slutändan hamnade vi på två olika caféer eftersom jag ville ha en specifik sorts kaka. 

När vi fikat klart – på varsitt håll, haha – skulle jag packa ihop mig. Men jag kom inte ihåg vilket hyttnummer jag hade! Jag letade och letade, provade nyckeln i ett gäng olika soffor (WTF?) och lås. På ett ställe funkade nyckeln någorlunda men det visade sig vara en spelmaskin och inte ett skåp. Fan. En besättningsman föreslog att jag skulle begära att jobba ett pass till. Hmm, skulle jag orka? 

Jag såg ena husfrun med en grupp särbegåvade ungdomar som skulle arbetsträna ombord. Fullt logiskt.

Jag funderade på att smita av utan mina grejer men då skulle jag inte ha nyckel hem till mina föräldrar och de är ju bortresta! Hjälp vad göra? Och båten går igen om en kvart. Tick tack tick tack tick tack klockan går…

Jag har barnvakt! 

Standard

Alltså jag själv, haha! Min fina man är på välbehövlig biokväll med kompisarna och jag klarar inte att vara en bra mamma – så svåger är här för att underhålla. De leker just nu med duplot och jag ligger raklång i sedvanlig ”snälla middag stanna-pose”. 

Idag kom mamma förbi med sushi och semla… mmmmmmmm! Igår var fina H förbi. Herregud man skulle ju kunna tro att jag har ett socialt liv *fniss* 

Jag går idag in i vecka 13 (12+0) och det känns fantastiskt. Varje veckobyte är ytterligare en vecka avklarad. Jag känner av och till ett litet fladder långt ner till vänster. Eftersom det är återkommande sådär så tror jag faktiskt att det är de första rörelserna! Wow 💚 

Om två veckor ska vi titta på pyret, se om allt tycks finnas (som ska finnas och kunna ses i det läget). Jag längtar. Varje livstecken är en påminnelse om vad allt det här går ut på; dygnet runt kräksjuka, konstant förstoppning, mediciner jag inte litar på och sprutor som svider faaaaaan två gånger dagligen. Målbild. Jag behöver en målbild. 

Bra dagar, dåliga dagar och firandet av en tvååring

Standard

I minst en vecka har jag haft ett visst kräklugn dagtid. Antingen har jag kräkts enstaka gånger eller inte alls. Jag har forfarande mått iffy men inte akut dåligt. Jag trodde – näääh snarare hoppades – att det kanske vänt. Lite. 

Jag upptäckte igår att så var inte fallet… Jag hamnade i otakt med medicineringen på morgonen och sen var hela dagen rätt körd. Tyvärr, var ju fis födelsedagskalas! 

Min fina älskade man fick slita hårt igår medans jag mest gick runt som ett hålögt spöke… Samtidigt som gästerna kom hamnade lunchen på toa. Kul. 

Men de där timmarna den närmsta familjen var samlad förflöt under skratt och mys. Skrotten blev duktigt uppvaktad och fick en hög med fina klädet precis som önskat! 

Kvällen var liks jobbig som dagen och fis fick användning för mamma hoshta toolen. 

Idag skulle min käresta iväg några timmar och fina H skulle komna och leka med oss. Men hon blev tyvärr sjuk, när en  annan väninna hörde att jag skulle vara ensam slängde hon in sig och barnet och kom hit. Underbart! 

Nu är jag precis nykräkt och nattar min lilla groda. Vi håller hand, han slurpar i sig sin flaska och sjunker successivt undan. Två år. Herregud.  

Två år! 

Standard

För två år sedan vid den hör tiden låg vi på BB och betraktade vårt mirakel. 

  Med sina kefalhematom såg han precis ut som en alien ur Mars Attacks  

 Spetsiga små öron påminde om en alv ur Tolkien 

Han var med andra ord helt perfekt! 

Han visade från start att han har egen vilja, humor och attityd  

 
Han vände sig, kröp och stod upp precis när det passade honom själv. Som med precis allt annat 💚  

 
Sen kom första steget mot frihet och en ny värld öppnade sig – där man tex kan dra iväg mamma ut och gunga en söndagmorgon!

 
Utvecklingen går i raketfart! Han pratar non stop. Mamma mätt. Pappa mätt. Fisas är också jätte mätt kom häromdagen vid middagsbordet. Han älskar att stå på soffbordet och hoppa ner i någons famn. Han vill kramas, mycket. Älskar att dra runt lägenheten med någon efter sig, tänk att bli jagad kan vara så roligt! 

På kvällarna går han runt lägenheten och säger hejjå basen, hejjå itajjen, hejjå nallen och det är så sött att jag kan dö! 

Just nu ligger jag i sängen och lyssnar på mina två favoritkillar som sjunger Blinka lilla stjärna. Sambagrodan skrålar rätt ut, melodin är helt klart där. För det mesta 😉 Det är ett otroligt mysigt sätt att inleda en efterlängtad födelsedag med! 

Grattis älskade unge!