Herregud… runda 2!

Standard

Om jag räknar bakåt är det 10-12 dagar sen jag hade ägglossning. Sen ungefär en vecka har jag mått lite, mja, konstigt;

  • ett lätt illamåendeliknande tryck över magmunnen
  • det spänner i brösten
  • livmoderområdet skäller, tjatar och pratar. Rejält.
  • kissenödig är jag oxå. Typ jämt. 
  • trött
  • sa jag trött?

Jag har pratat mycket med min man om det. Tänk OM det är en graviditet? Tänk OM! Är det ens möjligt att känna så här tidigt?? 

Idag är det BIM-3 och jag stod inte ut längre. Jag knep tills jag nästan kissade på mig, sprang från kontoret med nån ursäkt och drog som ett skott till Apoteket. Jag insåg att jag aldrig skulle klara mig hem utan olyckor så jag intog närmsta hotelltoa. 

Och jodå.  

  
Herregud. 

Nu börjar oron. Men först skakiga glädjetårar. Jag har lyckats ta mig ut till hotellfoajén, men här fastnade jag. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen 💚

Herregud. Tänk om det går vägen den här gången?? 

 

Ett svar »

  1. Åhh! Grattis! Vilken glädje!
    Och jo, oron blir lätt en alltför enveten följeslagare när man känt förlusten i både kropp och själ. Jag försökte fokusera på att glädjas och njuta, och talade gång på gång om för mig själv att om det inte går vägen, då har jag i varje fall fått njuta glädjen och förväntningarna till dess, istället för att allt bara varit oro och sorg. Men lätt är det inte.

    Gilla

  2. Amen herregud vad coolt. Och underbart! GRATTIS.
    Har ju följt bloggen i många år, och du och din man måste ju vara en perfect match helt enkelt.

    Gilla

  3. Men åh! Underbart, vilken julklapp! (ja, jag vet att det låter så jäkla töntigt att säga så, men du hajjar? 🙂 )
    Vi har inte lyckats blivit gravid något mer efter det sista missfallet, men det sista som överger en är ju hoppet. Jag blev dock väldigt glad över att ni har lyckats igen, stort grattis! ❤

    Gilla

Lämna ett svar till K Avbryt svar