Ofrivilligt barnlösas dag och Mors dag

Standard

Den senaste månaden har markerats av så mycket känslor och tankar att jag helt missat min bloggårsdag. Fem år nu, helt galet.

På den tiden har hjärtesorgerna hunnit avlösa varandra, för att så småningom ändå leda till lycka. Vem i alla dar hade trott att jag, skulle hamna här? Ringmärkt, snarkande man bredvid mig i sängen och en likaledes snarkande son nånstans i mitten.  

Men jag har inte glömt. 

Jag har inte glömt hur det känns när butikerna och till synes hela världen fylls av presentförslag inför mors dag. Jag har inte glömt smärtan djupt in i själen, rädslan över att kanske aldrig få uppleva det där. Jag har inte glömt det bottenlösa hålet som öppnade sig så fort nån sa ”meningen med livet är barn*”. Jag har heller inte glömt kampen att behålla ett pokerfejs när någon frågar efter mina barn eller när någon annan annonserar sin graviditet.

Jag har inte glömt.

Ofrivilligt barnlösas dag tillägnas de som drömmer, längtar och hoppas. Ni är inte ensamma – även om det känns så ibland. 

  

*För övrigt är meningen med livet INTE barn. Meningen är att man ska leva själv och må så bra man kan längs vägen. Tycker jag. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s