Meltdown

Standard

Ja vart ska jag börja… inatt var ytterligare en sån där tokig natt. Lillfis levde upp till epitetet sambagroda – han behagade nämligen hoppa in och ur sömnen med viss regelbundenhet. Till slut visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag hade blivit väckt efter ungefär en halvtimma från halv tre till sju på morgonen. Jag vet att det finns folk som har det betydligt värre med sina små, men jag fixar inte det här.

På förmiddagen fick jag ändå ett lite ryck av positiivtet! Solen sken så vi tog oss en liten promenad. Målet var affären – en flaska ramlösa (vattnet var avstängt idag) och en glass.

Vi hann komma halvvägs när glatt joller övergick i hysteriska skrik. Affären behövde jag dock och lilla killen med de stora lungorna tjöt hela vägen dit, hela vägen hem. Sen skrek han hysteriskt medans jag värmde på min lunch, kissade, bytte hans blöja och öppnade vattenflaskan som självklart exploderade ut vatten över halva rummet. Nån glass blev det aldrig.

Jag ammade en för tillfället lugn lillfis medans jag tryckte i mig min lunch.

Sen gick det utför. Ännu mer alltså. Jag hade en läkartid på sahlgrenska och på vägen dit brast det helt för mig. Jag satt i bilen och fulhulkade medans tårar stod i alla riktningar.

Jag. Orkar. Inte.

Tack och lov väntade kära svärmor på oss uppe på sjukhuset. Hon skulle umgås med liten så jag slapp ta med honom in. Men först fick hon umgås med mig och mina tårar, som ju började rinna så fort jag såg henne. Men det kändes så bra att se henne, jag var inte ensam längre. Hon kramade om mig och torkade mina tårar. Vi åkte i samlad trupp hem till henne för lite farmorsmys och ompyssling. Hon lagade mat, klappade mig på kinden och jollrade åt en nu plötsligt jätteglad bebis.

När mannen kom för att hämta oss satt tårarna fortfarande nära under ytan men det stora kaoset hade gått över. Jag är trött och sliten, men jag har fått vila lite idag. I alla fall lite.

Mannen skrämde jag nog slag på när jag bara grät och grät, men jag tror han har insett att jag nog inte är på väg att göra som flaskan och explodera. Sambagrodan ligger i säng och kommer förhoppningsvis SOVA inatt och inte skutta. Men tiden får utvisa.

Nu ska jag gå och lägga mig.

»

  1. Känns igen, sjukt jobbigt att bli väckt så ofta! Tar din bebis ersättning? I så fall kanske din man kan ta en natt så du får sova lite ostört i annat rum? Så gjorde vi och oj vad det hjälpte. En bra natt ger så mkt extra kraft. Kram!

    Gilla

  2. Hade samma under en period-hemskt! Om din bebis tar ersättning kanske din man kan ta en hel natt så du får sova ostört? Så gjorde vi, och oj vad annorlunda det kändes efter lite vettig sömn. Kram!

    Gilla

  3. Men du, låt honom inte ligga själv o gråta i vagnen, hur ledsen o trött du än är så är det mkt jobbigare för honom att vara så ledsen på egen hand. Det finns många olika bra ergonomiska selar (inte babybjörn, de är inte bra för varken barnet eller bäraren) och är han ledsen så är det ändå bättre att få berätta att han är ledsen hos någon. Gråten ebbar ut fortare o de selarna funkar även utmärkt att amma i om han behöver snutta lite.

    4-mån är en skitjobbig utvecklingsfas för dem, ju mer närhet o kroppskontakt han får ju fortare går det över. De flesta barnen behöver mer mjölk då oxå o lägger in nybeställning hos brösten vilket kan göra att han kan vilja maratonamma några dygn.

    Vad gäller sömnen så ha honom hos dig o liggamma honom, många mammor fixar att sova samtidigt som de ammar o får på så sätt mer sömn. Jag fixade tyvärr inte det men klarar mig på lite mindre sömn o på att sova dagtid med henne, det räddade mig. Och vetskapen o stödet från mammorna i Amningshjälpen som försäkrade mig om att ”this too shall pass”. Ändå en lättnad att veta att det är en fas som gör över.

    Gilla

    • Det gör jag inte, jag bär honom så mycket jag kan. Men igår skrek han oavsett hur jag bar.

      Amma mer gör han faktisk inte, vi har provat att öka på ffa kvällsflaskan för att ge honom mer att sova på men han äter faktiskt inte mer.

      Liggamma brukar vi göra men det har inte funkat heller, han har inte varit hungrig…

      Vi har provat att ge mer mat, ställa sängen närmre/längre ifrån, sätta upp mörkläggningsgardiner, ha tunnare täcke, liggamma, nappa, klappa, bära. Men i det senaste har inget gett bättre nattsömn tyvärr.

      Han växer otroligt mkt just nu, så vad jag har undrat över är om han faktiskt har ont. Det konstiga iaf är att han inte sover mer på dagen. Han är lika glad och livlig. De här totala bryten som det han fick igår kommer inte så ofta.

      Men visst går det över, det tror jag oxå 🙂

      Gilla

  4. Å, vad jobbigt! De där utvecklingssprången är så jobbiga i bland, särskilt när man inte får sova. Det kan vara riktigt skönt att fulgråta då. Mitt enda tips är att nyttja alla för att få vila, ännu mer än du kanske gör idag. Och en dag/natt av skrik o gråt, missnöje är en dag närmre de glada perioderna. Stackars, stackars er!

    Gilla

  5. Åhå, vad jag känner igen mig!!! Och jag var ju en av lyckligt lottade som fick och får sova hela nätter. Men, ändå – tröttheten när ”ingenting funkar” och den hemska fulgråten när man inte känner sig som en bra mamma. Visst är det då underbart med människor som finns där och som stöttar och ”bär” en igenom det hela?

    Barn går ju igenom olika saker, precis som vi vuxna. Deras liv är ju bara så mycket nyare och de har inget att falla tillbaka på och kan inte kommunicera på annat sätt än genom kroppen, ljuden… Det kan vara något fysiskt – tillväxt, tänder… Eller mental utveckling… Eller ökat matbehov, även om han kanske inte äter mer vid varje tillfälle, utan behöver fler gånger… Eller…vad som helst… Och man kan inte mer än finnas där och försöka komma underfund med hur man kan hjälpa. Och det är det ni gör – och det är det som gör er till bra föräldrar! Sedan får vi bara hoppas att denna period snart går över, för de är slitiga! Försök ”vila” och samla kraft och ork så mycket du kan!

    Varma kramar!

    Gilla

Lämna ett svar till jenny_maria Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s