Oj, är det fredag?

Standard

Här går dagarna. Eller nej, de springer på som en dopad Carl Lewis i en OS final! Jag har inte stenkoll direkt.

Bortsett från de tre senaste dagarna har lilla Klumpen vilat ett minimum av två timmar mellan måltiderna. Men i onsdags (tisdags?) var det som om han fick sputt – han skulle äta non stop! Efter 2.5 timmar frukost var han fortfarande inte nöjd, han skrek förtvivlat och mina tårar bara rann. Vid det laget FINNS ju inget åt honom att äta… Men efter en pepptalk från mor så lät jag honom tjuta i sängen medans jag duschade av mig gråten och tog på mig kläderna så att vi kunde gå ut på promenad.

Solen strålade och fötterna ledde mig till BVC där vår ”tant” tursamt nog både var närvarande och tillgänglig. Hon påminde mig om tillmatning – som vi ju förberett för att kunna göra, men som jag i dimman totalt förträngt. Hon sa oxå att han kanske trillat in i en period där han är lite extra hungrig. Han har ju äntligen gått upp duktigt i vikt! Efter det samtalet kände jag mig helt lugn igen och vi fortsatte knata runt området i nästan två timmar!!

Sen dess har vi fått petat i honom en eller två skvättar á ca 50 ml på kvällstid.

Brösten är igång i alla fall, båda två. Av och till svider de litegranna inuti, alltså inte i vårtan, på ett märkligt sätt. Är det nåt som ni känner igen?

Utöver det… hmm… Tog med lillprinsen till jobbet och träffade både kollegor och nya chefen. Det var jätteroligt att få komma dit minus tretton kilo plus en sötnos – sist de såg mig och sista tiden de såg mig var jag osminkad och rullade fram som en överlastad atlantångare i tung sjö. Not so hot.

De oooooade och aaaade som de väluppfostrade människor med god smak som de är *fniss* Klumpen var mest upptagen med att vara hungrig så han brydde sig inte så mycket.

Idag är det nästan helg. Vi ska fika med två femmismammor och jag ser väldigt mycket fram emot det! Den ena av dem hade jag bokat fikadejt med för tre veckor sen, men började ju med värkar istället…

Nåja. Puss på er!!!

Edit; det här glömde jag visst trycka iväg.

»

  1. När mjölken rann till sved det alltid för mig. Om någon grät (min son eller annan) sved det för mjölken rann till. Kanske är det den svedan du menar? Vet inte om det känns lika för alla… Jag minns det som lite obehagligt. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s