Nu går strax vattnet…

Standard

Det är svårt att tänka sig men för en vecka sen vid just den här tiden låg jag mitt i en värk och inväntade ovetandes ett plopp och ett plask.

Jösses.

När klumpen kom ut hade han ett kraftigt hematom på hjässan. Hans lilla kropp klarade inte av att bryta ner det och samtidigt ta hand om bilirubinet* vilket gjorde att vi vaknade på lördag morgon med en gul bebis. Han fick helt enkelt gulsot.

Med gulhet kommer trötthet så det var ett sjuhelsickes sjå att få i honom mat och ersättning med jämna mellanrum. Vi var kanske inte då oroliga eftersom personalen inte tog det så hårt samt att det aldrig nådde nivån som kräver en yttre insats – men att ha en ickeresponsiv bebis ett helt dygn var inte kul…

Det tog till tisdag innan vi blev hemsläppta. Så inatt sov vi för första gången som en familj tillsammmans i en och samma säng. På hemmaplan.

Vi är otroligt tacksamma för att vi fick möjligheten att stanna kvar så länge. Förutom tryggheten i att ha superkoll på klumpen både gul- och viktmässigt så fick vi fruktansvärt mycket hjälp av en hord engagerade, varma och vänliga barnmorskor och undersköterskor.

Vi behövde hjälp med att få till amning och övergång till ändrade hormonnivåer – helst samtidigt som kroppen skrek TRÖÖÖÖÖTTTTT. De ställde upp med precis allt! Från praktisk handledning till att ta bebis några timmar på natten så vi fick sova. Det gjordes medelst leenden, skratt och fast hand.

Min fina man fick ju dessutom en trött och hormonig JVJK på halsen; På söndagsmorgonen vid frukosten kom vi ut till frukosten och upptäckte att polarbrödet var slut.

Jag som var ju var jättehungrig hällde upp en kopp kaffe, tog en klunk, och rusade in till rummet, la mig på sängen och grät tröstlöst. Jag ville väl tro att det var oro över barnet, men ärligt talat så var det brödet. Och det visste jag.

Det är då man vet att man är normal 😉

Avslutningsvis vill jag presentera er för en ny bekantskap – ett tortyrinstrument kallat bröstpump. Har två saker att säga; aj och usch. Och förresten – aj igen. Framförallt när jag satt parkopplad, dvs båda brösten samtidigt…

20140213-001005.jpg

* Bilirubin är en avfallsprodukt som bildas när den hemgrupp som finns i röda blodkroppars hemoglobin bryts ner. Wikipedia Som jag förstår det blir alla bebisar lite gula. Somliga mer än andra och då blir det gulsot.

»

  1. Så skönt att höra om att ni blivit väl omhändertagna, så glad jag blir över att höra det. Å ljuvligt att höra att ni fått komma hem! Äntligen! ( Och lite läskigt på vissa sätt, ska vi kunna allt nu ;-). Det vi inte kunde lärde vi oss, det gör ni med, problembaseratlärande i din yttersta form! ) Många kramar!

    Gilla

  2. Vad skönt att ni kommit hem, och fantastiskt vad väl omhändertagna ni blivit. Underbart. Jag vill också föda där du var 🙂
    Gråten känner jag igen. Herregud. Skönt och märkligt på samma gång.
    Och bröstpumpen… Använde den en gång på amningsmottagningen, dubbelpumpades då också. Var en absurd upplevelse. Närmaste känsla för mig var ”Muuuuuu!”

    Kram!

    Gilla

  3. Ojojoj, den gråten. Jag tror igen att jag gråtit så mycket sammanlagt i hela mitt liv innan som jag gjorde när lillan var nyfödd. För allt. Kroppen är helt upponer, så ja det är heeelt normalt att storgråta för att mackorna var slut.

    Vad gäller pumpningen så instämmer jag i ovanstående talares Muuuuuu. Surrealistiskt att sitta i ett rum klockan 03 och lyssna på pumpens surrande. Mjölkkossa är bara förnamnet. Effektivt för min del att kunna få igång produktionen dock efter att lillan fått flaska på BB och vägrade bröstet efter ett halvt dygn.

    Gilla

    • Ja gudars mamma mu… Jag fick ju pumpa efter varje matning i två dygn. Uuuuusch!!! Först 45-60 min med bebis och sen mangla redan ömma bröstvårtor med pumpfan.

      Men visst hjälpte det!! Gick från att få ut enstaka milliliter till att få till en nästan komplett måltid… Plus att det ju delvis handlade om att han vägrade ta vänster bröst. På det här sättet blev den sidan ändå stimulerad.

      Kram

      Gilla

  4. För 11 månader sedan drygt gick jag igenom samma nästan. Och pumpandet höll i sig i flera flera veckor; prova amma (ena bröstet ratades här också medan andra accepterades efter ett tag), mata med flaska och pumpa. Var tredje timme dygnet runt. Och sedan var det viktigt att vila också..inte lätt att få till! Till slut började folk säga men du kanske ska ge upp ammandet då..? Men det är jag glad att jag inte gjorde. Jag vann kampen mot flaskan som jag kände det som, och har ammat sedan dess! 🙂 Och trots att det gjorde göront både med pump och amning så har det varit så mycket värt det!
    Gråten känner jag också igen, skönt att du verkar ha en förstående och fin man vid din sida..! Det är klart att du bröt ihop för att dina favoritmackor inte fanns på plats, helt förståeligt! 🙂
    Stort lycka till! Det är en underbar (och jobbig) tid du har framför dig. Njut allt du förmår och lägg allt annat åt sidan!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s