Tre dygn, är det allt?

Standard

0334, söndag. För ett par minuter sedan firade du ditt tredje dygn och påbörjade ditt fjärde.

Är det inte mer?

På den tiden har vi kramats och gosat. Legat och sovit mage mot mage. Kämpat med bröstkontakt. Sett dig bli stucken av elaka barnmorskor som ska kolla hur du mår… Sett dig bli beundrad av barnmorskor som med glädje sätter sig och myser en stund.

Gårdagen var jobbig.

Du sov dig igenom dagen, var slö och hängig. Det gick knappt att väcka dig för att äta. Du reagerade på tilltal men somnade hellre om. Till slut låg jag på sängen med tårar överallt, för bröstet kan jag ju kämpa både med och mot. Men hur gör jag när du inte vaknar???

Beslut fattades om tillmatning och infektionsprover är tagna.

Här på natten har du äntligen skrikit, ätit, njutit och sovit. Just nu ligger du i landstingets plastbalja och vrider dig lite. Vi håller handen av och till men matkoman har tagit över och du sover. Bredvid dig finns två enormt lättade föräldrar…

Tre dygn. Är det allt? Har du inte alltid funnits?

Välkommen till nästa dag du älskade!

»

  1. Hoppas det fjärde dygnet blir bättre och att de listar ut varför han är trött. Oroligt att inte veta. Visst är det konstigt hur snabbt och sakta tiden går på samma gång? De små är så självklara och jag tycker känslan har varit en kombination av att de är någon som alltid har funnits och som jag känner väl, å andra sidan helt nytt att jag nästan inte förstår att de finns! Tänk att ni ska få följa honom genom livet nu! 🙂 Kram

    Gilla

  2. Så skönt att liten mår bättre och vad skönt att vi bor där hjälp finns att få
    Jag tittar på min stora tjej och tänker ”6 år, hur gick det till? Var tog den tiden vägen? Och har du inte alltid funnits hos mig?”

    Gilla

  3. Känner igen det där att inte vilja vakna. Min lilla tyckte att det var så mysigt att ligga vid bröstet att hon somnade – djupt – innan hon fått i sig något. Däremot kunde hon vara vaken emellan och hon var inte slö. Tyvärr blev vi tvungna att avbryta amningen (jag blev allvarligt sjuk och medicinerna fick man inte amma på) just när den började komma igång på allvar efter någon vecka.

    Njut av den här tiden! Visst är det massor av oro, men också underbart. Och visst är det förunderligt att de inte alltid funnits, de så högt älskade som fyller hela tillvaron bara genom att finnas till?

    Gilla

  4. Så väl och kärnfullt beskriver du känslan jag tror de flesta har. Visst är det förunderligt?!?

    Hoppas att det blir rejäl vändning nu så klumpen piggnar på sig under kommande dygn.

    Kramar!

    Gilla

  5. Kämpigt med att han sover så mycket. Det gjorde E också de första dygnen, särskilt gärna vid bröstet där det är så mysigt 🙂 Själv fattade jag inte att det kanske inte var så bra, utan var så slut själv att jag tänkte att hon väll också var trött. Det är inte mycket en vet som ny förälder. De valde att tillmata henne med så det vände snart, tror jag. Eller tog det några dagar? Allt är en enda röra från den tiden, så mycket nytt och så lite sömn och en hel del ont. Och så underverket mitt i allt. Låter underbart att ni njuter ❤
    Kram

    Gilla

  6. Prova hud mot hud, kolla om BB kan låna ut tubtopp för hud mot hud, annars duger även landstingets knapptröja, sonen ska bara ha blöjan på och förälderns kläder som skydd för ryggen. Även fullgångna barn mår bättre av det, inte bara prematurer. De håller temperaturen bättre, äter oftare eftersom maten är alldeles nära och mamman/pappan lättare märker när de vill äta. Tryggheten på mammas eller pappas bröst icke att förglömma.

    Lite osammanhängande så här mitt i natten, men han behöver inte sova i baljan, speciellt inte om han är lite krasslig.
    Drick mycket vätska, törsten som kommer när mjölken rinner till är ohygglig!

    /Dustpuppy

    Gilla

  7. Så underbart! Får mej att minnas mina två pojkars födslar 🙂
    Lipande hör till. Man blir ju orolig såklart och så är det de här med hormonerna igen.
    Kram till er alla tre!

    Gilla

  8. Hoppas det har ordnat upp sig! B hade också ett sånt dygn! Hela dag 2 sov han, det spelade ingen roll vad jag gjorde och alla sköterskorna bara stressade upp mig. Han fick ligga naken i sin balja var deras råd, men fan vad jag ångrar att jag lyssnade på dem. Han var ju bara jättetrött efter traumat att födas liksom. Sen är det ju klart att det kan finnas allvarliga orsaker och det är bra att de kollar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s