Väntan… Hur startade era förlossningar?

Standard

Nu är det ju nedräkning som gäller. Som senast om fyra veckor ska klumpen finnas på utsidan istället. Det ska bli så oerhört spännande att se hur vår sambagroda är, vad hen har för personlighet och hur hen kommer utvecklas. Jag längtar ❤

Men först kommer ju själva vräkningen.

Jag inser ju självklart att när det börjar så vet man om det, det lär ju märkas! Men det jag funderar på är hur det känns. Ont? Javisst. Men hur? var? Är det som en sammandragning fast kraftigare, dvs det känns i magen – eller börjar det kännas längre ner mot slidan? Slemproppen är ju inte alltid startskottet, inte heller vattenavgång…

Jag skulle uppskatta nåt enormt att få höra från er därute hur era förlossningar drog igång, vad som var första tecknen.

Tack på förhand till dig/er som vill dela med sig!

Annonser

42 responses »

  1. Tyvärr är det ju inte alltid så att det märks när det är dags:) Med andra barnet var jag på rutinkontroll för högt blodtryck och de kollade livmodertappen också, det var ändå vecka 39. Öppen flera centimeter och läkaren sa att jag fick gå upp på förlossningen och föda nu. Sagt och gjort, 6 timmar senare var flickan född. Och då hade jag inte ens ont vid rutinkontrollen. Så det är så otroligt olika! Det bästa är väl att försöka lyssna på kroppen och försöka tolka tecknen. De brukar ju kunna ta emot på förlossningen även om det inte riktigt är dags, du kanske inte får ett eget rum men kan ändå vara i närheten och vanka. Det kan kännas tryggt, speciellt första gången.

  2. För mig ändrade sammandragningarna, som jag gick med halvs graviditeten karaktär. De blev kraftigare, mer som känslan av en kraftig mensvärk. Ingetvilande utan mer kraftigt morlande. Vid samandragningarna räckte det med att jag stannade upp lite men när det var fråga om en första värk märkte jag ganska snart att jag ville andas igenom… Ingen känning i skidan eller däromkring. För mig satte det igång när jag lagt mig för natten.

    Lycka till nu och vila och skäm bort dig själv! Kram

  3. Fruns förlossning BF+16 började med vattenavgång vid 18, ett rejält splash och sen fortsatte det forsa. Värkarna kom igång inom kort därefter. Sonen är född 16 timmar senare.

    Min förlossning BF+1 började också med vattenavgång på konserthuset under en jazzspelning. Mer konstant sipprande än forsande. Värkarna kom inte igång direkt efter utan smygande några timmar därefter. Dottern är född 26 timmar senare.

  4. Jag kan ju tyvärr inte svara för egen räkning, men alla mina kompisar har ju minst två barn var… Iaf hälften av dem har berättat att det började med hiskeliga ryggsmärtor som sedan gick fram i starka sammandragningar i magen och en del fick kräkningar pga smärtan.
    Men sen har jag en kompis som från första värken, hade fött barnet (det första) på knappt fyra timmar. Det ”gjorde ont överallt” var det hon hade att säga om saken.
    Var och hälsade på en femdagars bebis idag och i det fallet hade det blivit en ganska seg igångsättning i v. 42+5.
    Jag tror, precis som du skriver, att du kommer att märka när det startar. Visst är det kanske svårare att avgöra om det är ”på riktigt” när det är första gången, men hur ska man kunna veta 100% när det är första gången liksom? 🙂

  5. Det svåra kan jag tänka mig är nog att veta ( första gången) när det är dax att åka in till förlossningen, så man inte åker för tidigt. Enligt min mamma ( bm) kan man kolla tiden mellan värkarna. Och att det oftast INTE går så fort om man är förstföderska. ( inte som i filmens värld alltså 😉) Du lär nog veta när det är dags! 😉 Tänk på att fysisk träning kan sätta igång ( typ en masa spring i trappor etc i slutet) Spännande och häftig upplevelse du har framför dig! 😊

    • Ja det är ju det svåra… Min BM säger väl i princip att när smärtan är såpass att ingen avslappning, massage eller panodil hjälper så är det dax att be om hjälp. Jag vill ju helst klara mig hemma så länge som möjligt!

      Tack!!!

      Kram

    • Nope faktiskt inte, jag har ju en sammanfattning av graviditeten och mina önskemål som BM skriver i journalen. Kom fram till att det får räcka, jag vet ju inte vad annars jag skulle skriva!

  6. Första gången blev vi igångsatta, så då fick jag aldrig prova på att känna på hur det startade av sig själv utan det sa ”pang” när de tog hål på vattnet…

    Andra gången såg jag slemproppen när jag var på överburenhetskontrollen (BF+11 tror jag att det var) och läkaren/barnmorskan tyckte att det såg ”lovande ut”. Natten efter vaknade jag kl 4 och bara kände att de här sammandragningarna känns annorlunda att de ändå regelbundna förvärkarna jag haft. Inte så att de gjorde ondare direkt, men att de liksom ”ökade på” och höll i sig på ett helt annat sätt. Jag förstod det nog inte direkt, men efter ett par timmar så fattade jag ändå att ”nu är det dags”.

  7. Första barnet:igångsättning
    Andra barnet: Började det med smygande värkar i TVsoffan, jag hade dock ”mölat”/fullkomligt vräkt i mig STOR chokladkaka, sourcream chips och en stor Cola och mådde lagom illa… Så när värkarna kom så trodde jag att de berodde på maten jag ätit(jag är känslig mot laktos) och fast jag fick hänga över soffan och flåsa för att klara det så gnällde jag på att jag ätit så fort(var då på BF+10 och HELT övertygad på igångsättning så jag trodde inte på det)
    Sen gick jag på toa och var färdig, ställer mig upp, nått plumsar i toan och det kommer en hård stråle av fostervatten i toan.

  8. För min del började det på morgonen, perfekt efter en natts bra sömn, med värkar så som mensvärken jag hade som tonåring. Eftersom jag tog bilen till mina föräldrar o hade tre värkar på de tio minuter det tog att köra dit så kan det inte gjort jätteont till en början. Men efter några timmar tilltog det o det va svårt att ligga still. 10 timmar efter första värk va Tuva född. En perfekt förlossning i mina ögon! Lycka till! Hade gärna gått igenom det igen!!
    Kram

  9. Oj vad spännande att det är så nära nu:) Förstår att du e nyfiken och exalterad 🙂
    Min förlossning startade med att slemproppen gick i 2 omgångar. Tre dagar innan och dan innan. Var otroligt hungrig på kolhydrater de sista dagarna och vaknade med starka sammandragningar tidigt på morgonen. ( sov alltid länge förutom toabesök) stark värk i ryggen. Fick en känsla av att nu är det nog på riktigt även fast det var lite mer än en vecka kvar till BF. Började klocka och såg efter 2-3 timmar att det blev tätare. Ringde hem mannen och klickade via datorn ( finns en app nu) allt blev intensivare och jag klarade inte av att röra mig. Hängde över soffan eller kröp upp i sängen och vaggade/andades genom värkarna. Min man kom hem och satte fast tens apparaten ( wow vilken mirakel maskin) bytte om å packade det sista. Tog enorm tid då värkarna var intensiva och nu både regenlundna och tillräckligt långa. Upplevde en enorm energi kock och adrenalin rusch 🙂 Å ja det gjorde ont som satan men med koncentration och andning gick det att ta sig till bilen och mot sjukhuset. Längsta resan ever (15 min) kunde inte gå när vi kom fram fick en rullstol och smärtan gjorde att jag ej såg längre. Vet ej om jag blundade men minns inga ansikten på vägen upp till förlossningen eller första timmen där. Var öppen 4 cm iaf. Från första känning på morgonen till hon var ute 12 timmar. Men 7 timmar på förlossningen.
    Ja detta blev en hel uppsats men hoppas du fått lite inblick i hur det kan upplevas. Stort lycka till nu. Ni har en häftig resa framför er.

  10. Alla mina förlossningar har börjat väldigt olika. Några med gradvis ökande sammandragningar, som slutligen blivit allt starkare värkar, som har kännts mest i magen ”under hänget”, alltså strax ovanför blygdbenet och ned i korsryggen. Några har startat med att slemproppen har gått och sedan, efter knappt ett dygn har förlossningen kört igång med ganska starka värkar. En var en igångsättning och det hoppas jag innerligt att du slipper…

    De där värkarna har börjat gradvis har varit otroligt enkla, med den ena (barn nr 2) tog det bara 6 timmar från första värken tills hon var ute och den andra (barn nr 5) endast 4 timmar.

    Lycka till!!

    • Åh herregud, fem? Men det är ju det jag tänkt så många gånger – hur hemskt kan det vara, det är ju massor av kvinnor som gör om det…

      Vad häftigt att det kan vara så olika!

      Tack!! Och tack för att du delar 🙂

  11. Jag hade svaaaag molvärk/mensvärk och fick en blodblandad flytning. Kontaktade då förlossningen som ville att jag skulle komma in på en koll.(var i 36+2)

    Väl där var jag öppen 8(!) cm. Utan smärta alls.

    Tokigt, men efter ett tag fick jag veta att jag levde ändå 😀

  12. Förlossningen med barnet startade ganska klassiskt. Slempropp två veckor före BF. En vecka före BF vaknade jag kl 6 av värkar. Svaga först, så i början visste jag ju inte. Men de kom regelbundet och gjorde lite ont. Vid 10 på fm började jag klocka dem och det var ca 5 minuter mellan. Vid 14 fick jag en blödning och vi åkte in. Öppen 3 cm, blev inskrivna. Han föddes 2 på natten. Med tvåan fattade jag från första värken att det var på riktigt, för det drog igång ordentligt på en gång och han föddes efter 3,5 timme och ambulansfärd för att hinna in. Trean och fyran blev jag igångsatt med induktion.

    Önskar dig en fantastisk förlossning! Det är SÅ HÄFTIGT att föda barn!

  13. Min började som svag mensvärk, slemproppen gick efter efter några timmar och det blev snabbt värkar med 3-4 min mellanrum. Så fortsatte det cirka 12 h och sen gick vattnet pang bom, först då blev det jättesmärtsamt. Så är han född 3 h senare. =) Jag mådde inte alls illa som vissa kan göra. Älskade min TENS innan vattnet gick, sen satte de skalpelektrod och det blev lustgas. Men kan varmt rekommendera TENS, funkar förstås inte för alla men funkar den så är den ju super. Spännande!

  14. Jag gick 6 dagar över tiden och hade sett var jag tror var bitar av slemproppen några dagar tidigare men inga sammandragningar att tala om. Vid lunchtid började det liksom mola lite och framåt eftermiddagen var jag säker på att det var värkar. Det blev mer och mer intensivt och regelbundet
    och vi började klocka med skräckblandad glädje. Det gjorde ont, men inte superilla, mer som rejäl mensvärk i krampform. Vi ringde förlossningen vid 21 för att tala om att vi var på ingång inom ett par timmar och åkte in vid midnatt. Det hela avtog först i taxin men kom igång igen och väl där var värkarna tillräckligt starka för att vi skulle få stanna, jag var öppen ett par centimetrar. Dock hände det inte så mycket mer trots värkstimulerande dropp, de tog hål på fosterhinnan också men jag öppnad emig inte mer och ebben sjönk inte tillräckligt långt ner så vid 17-tiden beslöts det om kejsarsnitt, Skönt. för jag var helt slut av kaskadspyende. Allt gick bra sedan och tur att jag snittades eftersom ebben låg med ansiktet åt fel håll och hade navelsträngen runt kroppen.

    Om det här låter drama så var det inte alls det – superproffsiga människor som hela tiden såg till att jag visste att bebisen mådde bra, inga beslut som fattades utan samråd och en härlig atmosfär (ok, väl käckt men ändå). Jag kan inte säga någonting om krystvärk osv men resten var helt ok!

  15. Med ettan hade vi en klassisk skolboksförlossning. Vattnet gick vid 20, värkarna började vid 23, åkte in vid tre-tiden och sen kom vår fina kille (som nu är 10 år och har stk 41 i skor, hjälp!) vid 9.30 på förmiddagen. Med tvåan hade jag förvärkar i två dygn. De gjorde rejält ont, men var hanterbara. När det väl kom igång åkte vi in en gång men blev hemskickade. Hann precis hem innan vi fick vända och åka in igen 🙂 Kom dit vid fyra-tiden på morgonen och vår älskade skruttunge (kille nr 2, nu 7 år gammal) kom tre timmar senare. Med trean hade jag legat helt däckad i fyra dygn med 40 gr feber när förlossningen drog igång vid midnatt. Det var lite tufft. Åkte in vid på eftermiddagen, finaste flickan i universum kom en timme senare. Det var nio månader sedan och nu har vi värsta busungen här hemma! Hon står, går, ”pratar” i ett, klättrar på allt och förväntar sig allas uppmärksamhet nonstop 🙂 Alla tre kom före bf (-7, -3 och -9). Mitt bästa tips inför förlossningen är att träna och fokusera på andningen!!! Andning och avslappning. Att ”tvinga” kroppen att slappna av mellan värkarna så att man får en chans att fylla på ny energi och att fokusera på andningen under värkarna. Lycka till!!!

  16. Min första kom på 40+4 och jag hade inte känt någon sammandragning alls under graviditeten och plötsligt mitt i natten när jag ställde mig upp sa det splasch och massor av vatten kom. Sen tog det ytterligare 48 timmar innan hon kom. Första förlossningen var en kamp och det gjorde ont.

    Andra kom nu i juni på dag 39+0 och allt jag kände var svaga sammandragningar några veckor innan. Tidig morgon den dagen hon föddes kände jag ett rejält tryck nedåt men inte ont. Barnmorskan på förlossningen övertalade oss att åka in och kolla men vi ville egentligen inte. Hade inte ont alls. Vi gjorde som hon sa…. På förlossningen undrade de vad vi gjorde där för vi såg så fräscha och pigga ut. De skulle bara undersöka och se om något hade hänt….8 cm öppen! Vi fick en chock! Då skulle de snabbt hitta ett rum till oss. På väg till rummet så känner jag att hon kom och 8 min senare var hon ute.

    Tala om två helt olika förlossningar! Hade jag gjort som hon ville så hade hon fötts hemma i hallen. Tur att vi åkte in.

  17. Första barnet var en fantastisk upplevelse. 19 tim från det att värkarna började. Man känner det, lovar. Det kom stegvis. Åkte in efter 14 tim, öppen 7 cm och det blev förstås riktigt jobbigt mwn fick EDA och resten gick av sig själv. Min drömförlossning! Med andra barnet gick jag 13 dgr över tiden. Två pangvärkar, vattnet gick och 3,5 timme senare var han ute. Fullständigt vidrigt. De som tror att snabba förlossningar är att föredra har nog inte upplevt det… hann varken med smärtlindring eller mig själv (mentalt). Som tur är brukar det ju inte gå så fort första gången!! Lycka till och hoppas du slipper vänta för länge!

  18. Hade knappt haft en sammandragning under graviditeten men fick värkar på kvällen 8 januari. De kom regelbundet från början och jag fick andas mig igenom. In till BB på natten. ”Bara” 3 cm öppen. Hem med sovdos. Värkar hela 9 januari. Max 15 minuter mellan, oftast runt 5. In till BB på natten. Öppen 3,5 cm. Hem med ny sovdos. Värkar hela 10 jan. In till BB vid 16.30. 4 cm öppen och äntligen inskriven. På natten 11 jan 02.49 kom han.
    Det var VIDRIGT att ha så täta och regelbundna värkar i 2,5 dygn. Väl på BB öppnades jag från 4 till 10 cm på mindre än 6 timmar. Tog EDA som inte tog fullt ut utan bara lindrade värkarna lite. Kände varenda en.
    Men ändå. Såååååå värt det även om jag inte är det minsta sugen på en till förlossning. Bebis kanske men förlossning inte.

    Lycka till inför vad som komma skall. Mitt bästa tips att ta värkar: koncentrera dig på att andas tyst. Inte högt. Och försök slappna av och göra kroppen mjuk och tung i varje värk.

  19. Hur som helst ska du aldrig vara rädd för att ringa förlossningen och rådfråga. Hellre en gång för mycket. För min del var dom duktiga på att höra hur jag lät och andades mig igenom en värk och rådde mig baserat på det att komma in. Jag var bara hemma 2 timmar från första värken innan sammandragningarna kom med 3-4 min mellanrum och bm hörde på min andning att det var läge att åka.

    Väntar med spänning på att få höra din egen berättelse!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s