Plus minus primperan

Standard

Fick visst aldrig iväg det här…

Inför lördagen kom även den stora skälvan… vad händer när jag slutar med primperanet???

Ja inte mycket visade det sig.

Jag åt frukost vid halv tio, somnade sen och vaknade vid tolvtiden. Flyttade mig från soffan och den allt snedare ryggen för raklånghet i sängen och sov vidare till tre. Åt en alldeles försenad men ack så god lunch, kollade på film med min fina man och… somnade. Kvällen gick lixom i samma tecken. Ja tjena, jag tror nog att jag sov mer än vad jag var vaken den dagen. Men det var inte en enda gång en endaste antydan till illamående!

Söndagen var inte speciellt mycket mer spännande, men vi lyckades i alla fall ta oss ut en sväng till Frölunda Torg och lite julklappshandling. Sen på kvällen kom kräkan. Idag på morgonen fick jag rusa iväg och göra frukosten till ett minne blott ungefär en timma efter intag. Ytterligare en timma senare försvann även gårdagens och kanske till och med fjolårets samlade middagar. Tjohoo. Säger bara en sak; aldrig mera paprika.

Just nu och sen ett par timmar tillbaka sitter jag på ett ack så (o)spännande sjukhuscafé och fördriver tiden. Jobbdatorn håller mig sällskap och jag betar av det ena administrativa efter det andra. Känner mig supereffektiv! Men så klart, här finns inget annat att göra direkt… Jag håller på med lite provtagning för att stämma av att dosen på fragminet är ok. Det är jättekul, först blir jag stucken i armen, sen får jag sticka mig själv i magen och tre timmar senare bli stucken i armen. Igen. De kallar det ”för- och efterprov”.

Eftersom frukosten gick hädan tog jag med mig lergiganet till hospitalet och den intogs i samband med lunchen. Så här två timmar efter den smaklösa och allmänt ospännande maten (måste ju matcha stället juh!) så är allt fortfarande på sin plats. Jag firar med en kondisbit och en kall dricka!! Däremot är jag trött i ögat. Undrar om det är en effekt av lergiganet?? Eller är det bara kvardröjande trötthet från helgen. Skit samma. Dammsugaren är supergod och nu är det bara en timma kvar till nästa nålstick. Tjohoooooo!!

Ps. vi stannade ju faktiskt till hos svärmor en stund igår också. Jag fick krama kisse! Satt med honom i famnen, ihopkurad till en liten sovande boll, tills armarna gjorde ont. Rätt vad det var fick jag en kattmatsdoftande gäspning rakt i ansiktet medans en liten, liten tass viftade till mot den tomma luften. Mys på hög nivå ❤

Annonser

2 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s