Just another f*cking day

Standard

Nej, det blev ingen TGIF-rubrik den här fredagen heller. Det är ju bara en dag, som vilken annan skitdag.

Gud, jag är så arg på dig *och nu får Gud klä skott för vartenda deitet som på något sätt är eller är inte involverad i mitt och andras liv*

I Bibeln lär det stå ”den han älskar agar han”. Jag börjar tro att han i så fall är jävligt förtjust i mig.

Det sägs att ”motgång danar karaktär”. Men jag vill inte ha mer karaktär nu. Jag vill kunna slappna av och glida lite genom livet.

Det sägs att ”det som inte dödar, härdar”. Ja. Det jag gör nu, och jag upprepar övningen som en tok, är att visualisera en mur omkring mig och mitt hjärta. En riktigt hård, stabil och gedigen mur. Sen trycker jag den ifrån mig med alla känslor kvar inne i. Jag trycker bort dem för att stoppa ner dem i ett svart hål, så att jag inte behöver kännas vid.

Jag påminns om Maslow och hans behovstrappa. Att det allra mest grundläggande behovet hos oss är vår trygghet. Även om jag självklart har tak över huvudet och mat för dagen så känner jag att den trygghet och den stabilitet som några månaders jobb kunde ge mig i form av reda pengar, erfarenhet och framtida möjligheter bara precis rycktes bort från under mina fötter. Som en annan trasig och luggsliten gammal matta.

Jag försöker hålla mig upprätt känslomässigt. Men fy satan vad jag önskar att jag för en gångs skull kunde få slappna av lite.

Räcker det inte snart?

Jag är så glad och tacksam för allt ert stöd! Alla fina kommentarer som kommit in här, på mail, på Facebook och inte minst telefonen. Är det något jag ÄR välsignad med, så är det att ha människor som bryr sig och som engagerar sig.

Tack ❤

Annonser

10 responses »

  1. Nej, nej, nej! Skiiiiiit! Så här skulle det ju inte vara 😦 Jag som trodde Gud tog chansen att visa sig som en klippa här, och så blir det nåt som måste kännas som ett avgrundsdjup!
    Kära JVJK, jag känner med dig och tårögdas(!) för dig. Kramar i mängd!
    Och Gud, dig vill jag ha ett snack med i enrum! Nog kan du bättre än så här? Visa det då!

  2. Och tack till dig, som delar med dig!
    Det gjorde ont i hjärtat på mig att höra att det gick som det gick. Du, om någon, med ditt varma hjärta är verkligen värd den där tryggheten du skriver om. Du är så värd ett bra jobb!
    Orättvist räcker inte till riktigt men det är det. Så förbaskat orättvist!
    Jag hoppas att Jobbet, med stort J, dyker upp snart.

    Många kramar ❤

  3. Jag har också många gånger ifrågasatt det där med att det som inte dödar, det härdar och man blir stark av motgång osv. Skitsnack. Vem fan vill bli stark när det hade varit så jäkla bra att få medgång, lugn och ro i livet en stund?
    Men vet du vad? Det k a n inte fortsätta så här i all evighet. Det k o m m e r att vända. För bra saker händer bra människor, i alla fall tillslut.Det har jag lyckligtvis fått lära mig senaste åren och jag önskar att det är dags för dig alldeles snart, gärna nu.
    Kraaaaam

  4. Ja ibland undrar man varför det känns som att vissa har mer otur än andra.
    Tänk vad skönt om ditt framtidsjag kunde komma till dig och säga: om bara några år kommer du har allt du önskar dig. För så kanske det kan bli, men det är ju så stressande när man inte vet om man kommer forsätta som innan för all framtid eller om det kommer bli en förändring.
    Själv är jag nog lite kontrollfreak när det gäller mitt liv, så jag blir hyperstressad när det är något jag inte kan bara bestämma och sedan göra.
    Just nu har jag bara mest panik för att jag går sönder om jag får ytterligare ett missfall, men eg borde man ju inte tänka så, utan bara se det positiva i saker..

  5. Jag håller tummar och tår för att Gud börjar tycka lite illa om dig så han ger fasen i att aga dig mer nu! Du är ju liksom värd så himla mycket! Hoppas verkligen att du får massor av lycka i fortsättning, det är du såååå värd, du är ju en sån himla bra människa! Kram!

  6. Älskade du – önskar jag visste vad jag skulle säga. Att jag hade ord som lindrade. Eller – att jag på något sätt kunde ”fixa allt” – eller ja, i alla fall till en rimlig nivå. Går själv just nu också igenom oerhört mycket och känner så väl igen mig i dina ord. När ska det ta slut???

    Vet i alla fall att jag på avstånd tänker på dig och skickar dig de varmaste kramar jag kan. Och jag tar mig nog ett litet extrasnack med Gud i kväll också. 😉

    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s