Månadsarkiv: juli 2012

Blåst

Standard

Jag hade ett gäng braiga tankar om det här inlägget, men faktum är att de är bortblåsta allihop.

Var uppe tidigt i morse för att åka ut till lyckliga familjen som behövde barnvakt under dagen… Tre galenpannor samtidigt! Men alla överlevde dagen, inklusive barnvakten 😀 De är så sanslöst lätta att ha att göra med de där trollen, så det krävs ingen större ansträngning att hålla alla nöjda och glada. Åtminstone inte än så länge – de är ju inte heeeelt vana vid att ha mig drällandes en hel dag, så de testar inte så mycket. De kör lite symboliskt motstånd men driver det inte speciellt långt.De vågar väl inte.

*moahahahaaaaaa*

Trots det var jag allt lite spänd under dagen, vilket om inte annat märktes när knäna skakade när jag stod upp… 

Med avslutat värv placerade jag i alla fall mig själv och ungarna på bussen in till stan för att lämna över barnen till väl vald förälder och mig själv till dagens fikastund. Vi hade så mysigt! Pratade högt och lågt, om barn, jobb, sommar, väder, kläder, resa, katter… ööööhhh… vad som helst vi kunde komma på. Ja just jäklar… reflektioner om porr hade jag ju! (såg Fråga Olle häromdan. Äsch, återkommer till det nån annan dag) 

Vi drack kaffe, vi promenerade, vi tog en drink, vi åkte hemåt. Och vid det laget var jag helt slut. Middag blev en fryspaj innan jag somnade framför TVn. Vaknade lagom till Big Families – såg bara kanske tio minuter som mest innan jag bläddrade bort. Men ärligt talat. 13 barn. TRETTON. Säger inget mer. 

Som avslutning på kvällen försöker jag hålla i sär katterna som bara vill bråka. Och trampade i en kattspya som tack. 

Jaja.

En grisig söndag

Standard

Jag sitter just nu och tittar på MamaMia! på trean. Jag älskar verkligen den filmen!! De verkar ha haft så grymt roligt när de spelade in – jag tycker att det lyser igenom varenda scen 😀  Jag fascineras dessutom av skådespelarinsatserna, att de sjunger vartenda not själva. Tom vår alldeles egna träbockiga Skarsgård senior… 

Själv har jag nått en bristningsgräns vad vikten anbelangar. Jag är TRÖTT på att inte få plats i mina kläder, jag är trött på mina extra skitkilon som jag samlat på mig under de gångna två åren. Flera av dem är ju hormonkilon som började med pergon och fortsatte under IVF-stimuleringen. Men resten har haft vänligheten att smyga på alldeles av sig själva utspritt mellan mina resor. Jag ser på bilder tagna i samband med första utflykten som fertilitetsturist och SHIT vad smal jag är där. Kanske skiljer det åtta kilo mellan då och nu? Ja fy fan. 

Genom att skrapa ihop pengar, ta av IVF-kontot, lånat av föräldrar osv så har jag skramlat ihop pengar till en vecka i solen tillsammans med min kära mor. Jag har gett upp, jag måste få komma iväg från min vardag och göra något som är bara för min skull. I värme! Men oxå då i bikini. Fy satan för det. Jag längtar och längtar och längtar. Men måste verkligen försöka göra nåt åt min vikt! Kommer gömma mig på hotellrummet annars i sju dagar…….. 


bild lånad här

Vän

Standard

Jag har en vän som inte med en fot beträtt Narnias gränser, som över huvud taget inte varit insatt i hur det känns att se minusen rulla förbi eller känna hur fertilitescirkusen tär på själ och nerver.

Men hon är den utanför Narnias gränser som allra bäst förstår. Som är den som ringer och förvarnar ”du, den där träffen – det kommer en gravid tjej dit, bara så att du vet…”, som är den som spontant frågar ”kändes det OK att träffa höggravida hon idag?”.

Jag är så tacksam för det! 

Ville bara säga det. 

Aaaajjj

Standard

Tant Röd började sjunga för full hals här på kvällningen och jag har så saaaaatans ont i magen! Lär nog inte somna i första taget nu. Ajajaj. Aj.

Sysselsätter mig med tv och försöker ignorera kattspattet som yr runt lägenheten i varierande grad av lek/slagsmål.

Tittar på Tears of the Sun. En sanslöst obehaglig film faktiskt…

Jag gillar lättsam tanklös action, det får gärna vara dålig action ;), och jag har inget emot snygga filmslagsmål. Men då vet man att det är fejk, man vet att inte ens den hårdaste hjälten klarar av att stå upp efter så mycket stryk. Jag ser rörelsemönster, smidighet och dans.

Det här däremot, när man gör underhållning av verklighet – då mår jag riktigt dåligt. Vissa filmer fångar den verkligheten tydligare än andra och den här tycker jag definitivt hör till den kategorin. Usch.

Det hjälper inte ens att Bruce Willis är en av de män som bara blir läckrare ju äldre han blir…

Jag inser att den här typen av film samtidigt kan ha som plan att utbilda sina viewers i krigets fasor. Men urk.

Får nog leta runt lite för det här var ingen uppmuntrande ”synd om mig”-sysselsättning.

Kan i övrigt berätta att livet som officiellt arbetslös känns mycket bättre när solen till slut kikar fram så att jag kan parkera mig en stund på balkongen. Lyx.

Ps. En sanslöst viktig fråga. När Arla Yoggis kossor drömmer om ”yoghurt med jordgubbar” – är inte det lixom lite fel? Att de skulle äta sin egen mjölkprodukt? Och då tänker jag inte etiskt/djurhållningsmässigt utan snarare om… tja… blä??

Och Eva Longoria som dansar barfota på ett soffbord skriker onekligen kattmat. Helt uppenbart vad den reklamen handlar om. Oh ja.

Livsviktig info (eller hur…)

Standard

Vissa dar är jag mer tacksam än andra att jag bor själv. Jag tror nämligen mina inälvor håller på att ruttna idag…. och mår lätt illa.

Tillbringat absolut hela dan i pyjamas. Nånstans framåt kvällen duschade jag faktiskt och fixade håret – och drog på mig pyjamasen igen 😛

Imorgon får jag göra nåt vettigt. Tror jag.

Känner igen

Standard

Det slog mig här på eftermiddagen vad det var som hände – jag känner så väl igen känslan från förra våren. Känslan av att allt börjar bli bra igen, och marken börjar återigen bli fast under fötterna. Men så dyker ett hinder upp, om än ack så litet!, och taggen i ryggraden sticker till. Den som gör att magsäcken drar ihop sig, knyter sig, bara den där lilla stunden. Inte så fast mark ändå. Jag får väl ta det som en påminnelse.

I övrigt har dagen idag varit fantastisk med finfrämmat från Storstaden!! FC och jag har fikat hela dagen lång i olika miljöer tillsammans med kära vänner som jag saknade så fort de åkte vidare igen.

Kom snart tillbaka hörni!! ❤

Skitsommar

Standard

Jag kan inte fatta vart solen och det fina vädret tagit vägen i år? Det har varit några enstaka dagar som definitivt varit fantastiska, men too few and too far between. Bara för att nåt vindskrälle envist ligger kvar på fel ställe.

Mamma sa igår att hon är solsjuk, och jäklar vilket träffande utryck. Det är som om själva benen i kroppen längtar efter solkysst värme!

Regn. Blåst. Lite sol – men då sönderblåst åff kårs! Regn. Blåst. Blåst. Regn. Ja just det, är alltså en beskrivning av den senaste halvtimmen….

Det är mitt i juli och jag är ute och går i jeans, 3/4-ärm och jacka. Suck.