Endast JVJK är vaken…

Standard

Det är faktiskt rätt så ohyfsat att vakna halv sju en lördagsmorgon. Helt onödigt, om ni frågar mig! Jag försökte verkligen somna om men nu är klockan halv åtta och jag ger upp…

Så jag tänkte istället passa på att skriva ner några av de tankar som fladdrat runt de senaste dagarna.

Jag är så lättad över mina eskimåer. När mina ägg inte ville bli befruktade förra varvet såg jag framför mig hur mina chanser att bli bio-genetisk mamma seglade bort med danmarksbåten. Jag har varit med i fertilitetskarusellen för länge för att inte känna till alternativen. Jag vet att man kan bära en fullgången graviditet genom donerade ägg, jag vet att man kan ta emot en lite knatte via flygplan snarare än stork och vara precis lika lycklig.

Men jag kände mig inte redo att ta sorgen. Jag var skräckslagen för att upptäcka att jag inte skulle kunna titta på ett barn och säga ”sedär, det är ju mina ögon!”.

Min mamma sa när man väl har barnet så spelar det där ju ingen roll. Tack mamma för att du bekräftar mitt barn, hur än det kommer till!!!!!

Det slog mig nämligen som en slägga för ett tag sen, vi var hemma hos systerfamiljen och hennes hord. I stora barnet ser man sååå tydligt pappas släkt, i mellanbarnet ser man vår släkt (barnet är dessutom ruskigt lik mig :D). Minstingen är den som är mest välblandad skulle jag tro, för jag har svårt att ”identifiera” någon i honom. Annat än honom själv, naturligtvis 😉 Ska jag inte få chansen att titta på ett barn och säga gud vad du är lik mig?

Nu har jag möjligheten.

Efter operationen får jag se om de där äggen kan ge något när det kommer till kritan, men jag har åtminstone möjligheten. Jag behöver inte ta ställning till sorgen, i alla fall inte ännu.

Såhär några dagar senare börjar magen återta icke-gravid form. Jag har i flera dar gått med en arg och svullen mage där tarmarna tycks ha trängts med äggledarna. Eller nåt. Jag har haft svårt att räta på kroppen och att vara kissenödig har varit ren tortyr eftersom ytterligare utrymme har krävts därinne i röran. Jag har haft ett midjemått som ligger åtminstone tio centimeter över det vanliga – och dessutom med den där typiska rundningen framåt istället för allmän rultighet. Nu börjar jag istället återta allmän rultighet. Jag vägde mig ju hos gyn och inser att jag kan göra nåt vettigt med de kommande åtminstone-tre-månaderna i väntan på op. Jag kan gå ner i vikt. Jag behöver loosa åtminstone åtta kilo nu. Tio hade varit trevligt men shit då får jag jobba. Åtta blir jobbigt nog. Blir jag arbetslös finns ju fördelen att jag kan ägna dygnet runt åt min mathållning. Finns fördelar med allt, serni!

Jag är inte en av dem som säger att allt har en mening – men jag tror att man kan hitta en mening i allt.

ps. nu är jag inte ensam vaken längre. Jag stängde dörren till ovanvåningen för att inte väcka föräldrarna… tror ni inte kattfan ställde till med ett SÅNT LIV för att få ner mamma. Så var det med den sovmorgonen 😉

Annonser

»

  1. Vad glad jag är för att det gick så bra med eskimåerna, och vilken fin mamma du verkar ha!

    Att kunna hitta en mening i allt var väldigt klokt sagt, och mycket lättare att applicera än att allt ska ha en mening för det tycker jag känns orimligt många gånger.´

    • Tack!!! 🙂 Yup det har jag allt 🙂

      Det finns en mening med väldigt mycket, där man kanske måste vänta ganska länge med att se vad den där meningen var… Men i annat? Mjae, jag kan inte gå med på att det fanns en mening med vissa saker…

      kram

  2. åh jag förstår vad du menar. Även om jag inte ser mycket alls av mig i B, vi har samma mun och haka men annars är vi så olika två kan bli.. 🙂 och du! Angående dieter, Loba tipsade om att börja väga maten och jag måste säga att det är asbra. Jag äter i stort sett som vanligt, och har tappat 4 kg sen mars. 🙂

    • Eller hur! Men visst är det så… det behöver ju inte vara tydligt! Syrrans första är som sagt jätte, jättelik sin fars släkt. Vilket ju alltså gör att han inte är speciellt lik oss 😉

      Hmm… så kan man ju förstås göra! Min tanke är att börja med att 1. äta regelbundet 2. undvika onödiga kolhydrater så långt det går och 3. choklaaaaaaaaaasnyyyffft…

      Wow, grattis!!

    • Tack snälla du 🙂 Jag hoppas ju verkligen det!!

      Haha, tack detsamma 🙂 Vaknade lika tidigt imorse faktiskt – men den här gången lyckades jag somna om trots kattens enträgna serenader…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s