En bitter kvinnas "rätt till ett barn"

Standard

Hittade den här artikeln hos Wilda. Jag tänkte först inte läsa den, för jag insåg att jag med all sannolikhet bara skulle få ont i huvudet. Ytterligare en artikel som spär på fördomar hos de som inte förstår, inte vill förstå bättre. Men jag hamnade där till slut ändå.

Vad jag ser är en olycklig kvinna som känner sig ratad av den far hon växte upp med. En man som uppenbarligen inte hade förmåga att älska båda sina barn lika mycket, en man som inte var karl nog att ta hand om sin familj även om det skar sig med barnens mor.

Istället för att skaffa sig en bra terapeut lyckas hon föra över den bitterheten på donationer och män i allmänhet…

- Eftersom jag inte vet vem min biologiska far är har jag tyvärr aldrig kunnat rikta min ilska och min besvikelse mot honom personligen. Under många år bar jag i stället på ett allmänt manshat, säger Alana

– Personligen tycker Alana att känslan av att vara helt betydelselös för sin biologiska far har varit tyngst att bära. ”Om man blir övergiven av sin förälder, kan man ju inte vara mycket värd”. Så såg hennes inre logik ut under många år

Hon pratar vidare om fertilitetsbranschen som en miljardindustri, ett påstående som inte möts av reportern (källkritik, någon?). Det må vara hänt att pengar flyttas runt i USA, men inte sjutton får en donator 10 000 dollar här inte, för då hade köerna inte varit så långa!!, och det är inte så enkelt som att vara snygg och universitetsstudent heller… Och om jag inte misstar mig så publiceras artikeln HÄR som ett led i en debatt HÄR. Som barn är det lätt att känna sig som en handelsvara när man kommer till under sådana förhållanden.

Hon fortsätter med att Samtidigt lägger de själva så stor vikt vid de biologiska banden att de ofta väljer att skaffa donatorbarn i stället för att försöka adoptera. Kära apskaft. Vad tror du adoptioner kostar? Snacka om att ”köpa” barn. Vem får de pengarna tror du? Och varför är det ofrivilligt barnlösas lott att lösa alla föräldralösa barn? Och nej, jag kritiserar inte adoptioner. Tvärtom. Men personligen vill jag vara gravid, vill jag bära ett barn och jag har dessutom inte rådatt adoptera.

En adoption kan f ö gå hur bra som helst –med barn som växer upp lyckliga i vetskapen om att någon kämpade för att älska just dem!! Men det kan också landa i ”jag blev ratad”, ”jag blev till genom våldtäkt och min mamma ville inte behålla mig.” Just ja, för liknelsen med våldtäkt gör hon ju dessutom.

Men utan donatorinseminationen hade du inte varit född i dag. – Nej, och det är ju inte så att jag går runt och funderar på att ta livet av mig, men jag är ändå kritisk. Om jag hade kommit till genom våldtäkt, hade jag antag­ligen också föredragit att leva än att inte vara född. Men jag skulle ändå inte försvara våldtäkt.

Vid det här laget i artikeln så ryker det ut genom öronen på mig. Inte för att hon är så urbota korkad. Eller ja, jo. Men människor har ju (tyvärr ?) rätt att vara dumma. Men för att journalisten i det här läget gör ett sånt uselt jobb. För att journalistens sensationslystnad levererar illa underbyggt hån mot alla dem som kämpar.

 Som donatorbarn bär man på en extra sårbarhet och man behöver därför en extra stabil familjesituation. Jag tycker att ofrivilligt barn­ösa kunde få ansöka om att få bli föräldrar med hjälp av donation, ungefär som vid adoption. Om de godkänns ska ingreppet ske vid professionella kliniker med donatorer som ställer upp utan ekonomisk ersättning och utan krav på anonymitet, säger Alana, som för egen del dock inte kan tänka sig att bli förälder på det viset

Här sätter jag kaffet i halsen.

Körkort för ofrivilligt barnlösa?

Dra åt skogen.

Det finns dock en punkt som jag ger henne rätt i – och det är att det finns en sårbarhet. Som hos alla barn. Jag var själv en mobbad unge; jag hade glasögon, jag hade en rutig skjorta, jag… det krävdes inte så mycket för att bli utsatt. Men det kräver helt klart en bra familjesituation. Det kräver dessutom en uppmärksamhet från omgivningen, för det är den och bara den som kan tala om för mitt framtida barn att h*n är ovanlig. Det är bara den som kan försöka inbilla mitt framtida barn att h*n är onormal. Och där har jag ett ansvar, att se till att min onge mår bra. Och att se till att henoms lärare förstår situationen och kan bemöta den. Så att inte barnet tvingas fylla i ett familjeträd på dagis – där ordet ”pappa” måste lämnas tomt.

Sen sörjer jag för Alanas skull, att hon blivit så drabbad. Men hennes donator bär inte skulden för att hennes sociala far övergav henne.

*en liten edit; jag tycker att det är bra att de negativa historierna tas upp, så att vi är beredda den dag barnet börjar ställa frågor och ifrågasätta. Tonårstrotset kommer dyka upp; du är inte min mamma! varför misslyckades du med att ge mig en pappa?? varför är inte jag som alla andra?? MEN jag skulle önska att dessa historier balanseras med de goda exemplena, där allting har fungerat. Där alla mår bra. Så att även de utanför vår krets förstår hur bra det här kan bli!

»

  1. My Good! Får en ångestklump i magen, vad är det för j*kla journalist? Mycket bra skrivet och analyserat, själv orkar jag inte ta mig igenom artikeln. Så TACK för att du gör det så bra!Kram

    Gilla

  2. Tack fina ni! Självklart måste de negativa visas upp, för det ger oss en bättre förberedelse på hur våra barn kan komma att må.Men. Jag skulle önska att de kunde hitta de _bra_ exemplena oxå för att balansera debatten. Men det är ju inte lika roligt, antar jag. kram på er

    Gilla

  3. Ja jag kan ju bara hålla med dig i allt.
    Att hon är bitter beror ju på att hon blev lämnad av den sociala fadern, inte att hon är betydelselös för den biologiska. Vilken värld lever hon och journalisten i? Jag kan räkna upp otaliga exempel på där barn har haft bättre kontakt och fått mer kärlek av en plastpappa, eller där barnen klarat sig med bara en mamma, eller där barnen blivit helt förstörda i ett hem med kärnfamiljsutseende. En mamma och en pappa gör inte att ett barn direkt mår bra. En ensam mamma som bryr sig är bättre än två föräldrar som inte gör det, så om vi skulle ha körkort på att skaffa barn borde alla ta det kortet.
    Usch va irriterande att det skrivs sånt där..

    Gilla

    • Jag blev så arg när jag läste den första gången… Tjejen är ju trasig och har hittat ett väldigt konstigt utlopp för sin smärta. Att journalisten inte diskuterar ämnet spermadonation på ett bättre sätt utan bara accepterar Alanas version tycker jag är under all kritik.

      Gilla

      • Ja, det är ju en persons åsikt, och då kan man ju nämna hundratals, tusentals som har en motsatt åsikt. I så fall i ett sånt reportage borde man ha med en från varje sida, inte ta en tjejs åsikter som fakta.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s