Ofrivilligt barnlösas dag 28/5

Standard

Ofrivilligt barnlösas dag

Ofrivilligt barnlös. Är det ett epitet som stämmer in på mig?

Jag är ju singel. Hmmmm. Smaka på ordet. Singel. Si-ng-el.

Är man barnlös då? Kan man ens vara barnlös då? Är man inte snarare manlös? Menlös? Partnerlös? Är det över huvud taget möjligt att vara barnlös när man inte håller på och försöker tillverka en hemma i den egna bebisverkstan?

Nåh, numera 33 år gammal. Rätt så normal. Lagom i landet lagom. Tycker om spegelbilden. Tycker om personen.

Men singel. Den eviga singeln. Träffar män, men ingen som faller i smaken. Ja, alltså familjeskaparsmaken. Det har funnits de som vill skapa familj med mig, men de har inte lockat. Resten blir goda vänner. Och jag tänker inte ragga hem en första bästa stackare från mataffären/krogen/jobbet för att sen slänga ut honom när han gjort sitt. Ska jag ha honom alls ska vi dela värderingar och önskemål såväl som kroppsvätskor. För i så fall skulle vi ju dela ett barn! Ett liv!

Är jag ofrivilligt barnlös då? Jag har väl försuttit mina chanser när de erbjudits?

Ja. Det är jag.

Jag har inte valt bort en relation. Jag har bara inte funnit den. Men jag drömmer om den. Om jag aldrig finner den – ska jag då gå igenom resten av mitt liv utan att få uppleva lyckan att få bära, älska och uppfostra ett barn? Ska jag bli den konstiga mostern som någon måste ta hand om på julafton så att hon inte blir själv? Ska jag lura in en oälskad karl i ett oönskat föräldraskap? Eller ska jag få möjligheten att skapa min egen familj? I en värld där runt 40 % av hushållen i storstäderna är ensamstående så har ju faktiskt något förändrats. Samhälleligt, socialekonomiskt och näh förresten, inte politiskt.

Det finns de, bland andra vår kära Malin Wollin, som hävdar att barn inte är en rättighet.

De som hävdar vår status som parasiter, egoister och *välj valfritt epitet* är ju oftast de som själva har sina 2.2 barn. Villan. Volvon. Vovven. De som säger ”men för fasen, adoptera då! Ställ upp för de ensamma och utsatta barnen!!”. Säg mig, står de längst fram i adoptionskön?

De använder ord som parasiter för att insemination av singelkvinnor kostar skattepengar. För att våra barn kostar pengar som bara betalas av en plånbok istället för det klassiska – två. Lustigt nog tänker vederbörande personer inte på två, tre, fyrabarnsfamiljerna. De som kanske till och med får flerbarnstillägg på barnbidraget. De tänker inte på att mina skattepengar försörjer deras barn. Men det är tydligen deras rättighet.

En parentes; Gullgossens mamma skrev ett underbart inlägg för ett litet tag sedan om vad polisinsatserna vid allsvenskan kostar… Jamen vänta – det är ju också skattepengar. Ska vi förbjuda fotboll då?

De tänker inte heller på det faktum att vi fertilitetsturister öser skattade svenska kronor till kliniker utomlands.

De har dessutom missat en annan rätt så viktig sak. Enligt ett riksdagsbeslut klassas i Sverige ofrivillig barnlöshet från och med den 1 juli 1997 som sjukdom.

Eller så har de inte missat den saken. Jag menar, jag är ju singel. Hur var det nu, kunde jag vara barnlös? Nej det verkar inte så. Vår barnlöshet är ingen sjukdom. Därmed är vi inte berättigade till vård.

Jag har gjort sex resultatlösa inseminationer. Jag får inte ta reda på varför det inte har fungerat. Artikeln som jag länkat in om riksdagsbeslutet skriver att par som är barnlösa och söker hjälp för sin infertilitet kan behöva råd, stöd och hjälp på många olika sätt. De kan även behöva hjälp med att bearbeta sin barnlöshet. Paret behöver också återkommande information om olika behandlingsmetoder och vad dessa kan medföra för konsekvenser för dem själva och för ett kommande barn.

Kan behöva råd, stöd och hjälp.

Det hade nog tusan jag haft nytta av också. Men jag är inte i par. Jag kan tydligen inte vara barnlös. Alltså kan jag inte känna vare sig stress, sorg eller oro. Så vad kan jag göra för att ta reda på vad som krävs för att bli med familj? Jag kan bryta ihop (been there) och sen kan jag åka utomlands (done that).

Elida skrev häromsistens om att vara fertilitetsflykting. Att i demokratiska lika-rättigheter-åt-alla Sverige så får inte vi ta del av den svenska vården. Det sitter en politiker på en bekväm stol och talar om för mig att jag inte duger som mamma. Att vetskapen om faderns gener är viktigare än ett lyckligt och älskat hem. Ett hem som i minsta detalj är planerat för att kunna tillgodose barnets behov. Men förstås… Om nu barnets kunskap om gener var så himlans (förlåt dålig syftning till Göran Hägglund) viktiga, skulle man omedelbart ändra lagstiftningen i Sverige och tillåta singelinsemination. För här är donatorn alltid känd. Det är han sällan utomlands.

Så vad är då egentligen problemet?

Stort tack till Wilda för att du initierat Ofrivilligt barnlösas dag! Dagen innan Mors Dag, som lixom Fars dag, ju är dagen då alla som kämpar vill kunna säga det här är min dag, för jag är förälder!!

»

  1. Åååh, vilket bra inlägg!!! Jag ville så gärna skriva lite om singelbarnlösa i mitt inlägg men det blev inte bra. Tur det, du om någon skriver det bäst!!SJÄLVKLART kan man vara ofrivilligt barnlös i alla dess former; som heterosingel, som homopar, som homosingel, som homopar, som vad som helst! Igen, tack för bra inlägg! Och njut din/vår dag!KRAM

    Gilla

  2. Missförstå mig inte nu som elak men en ensam människa/kvinna kan inte bli gravid på egen hand, eller hur?! Så singlars barnlöshet klassas INTE som sjukdom. Då spelar det ingen roll om man är hetro eller leb eller vad som helst. OM det nu inte är så att det förekommer något slags kroppsligt problem eller fel som gör att en graviditet är svårt att få till. Annars får nog ni också göra på det vanliga gammla sättet som vi andra.

    Gilla

  3. Heja heja dig, va du är bra! Fantastiskt bra inlägg!Vill skriva ut och hänga på kylskåpet och ha som pepp! Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på " The Switch- pappa på burk"! Ha en bra helg! Kram S

    Gilla

  4. @Anonym; tack för din kommentar! Blir alltid glad när folk tar sig tid att lämna ett avtryck! Eftersom det här inte är klubben för innebördes beundran behöver man inte alltid hålla med mig heller…Nej, att vara singel är i sig ingen barnlöshet/sjukdom. Där håller jag helt med dig! Man kan däremot konstatera att det är möjligt att vara singel OCH barnlös.Efter sex misslyckade försök kan man konstatera att jag inte är, eller har varit, gravid. Detta trots att jag gjort allt "rätt", dvs kollat att det finns ägg, åkt på rätt dag och att sperman varit frisk och livlig. För så mycket koll har man! När det då ändå inte har fungerat så innebär det att det med all sannolikhet föreligger någon form av problematik – men där tar alltså svenska vården stopp. För att återkoppla till det du skrev "OM det nu inte är så att det förekommer något slags kroppsligt problem eller fel som gör att en graviditet är svårt att få till"; Eftersom barnlöshet hos singlar inte räknas som en sjukdom kan jag alltså inte ta reda på det. Jag får inte ta reda på om det ÄR ett problem – eller bara varit otur. Jag får inte veta VAD problemet i så fall är. Jag får heller ingen behandling för det. Det är en aspekt.En annan är – "varför jobbar man inte hemma egna bebisverkstan?". (För det första kan jag tillägga att det inte funkade heller.) Ja alltså, det finns kvinnor som har haft oerhört negativa upplevelser av sex med en man, eller som kanske aldrig vill ha sex med en man överhuvud taget (läs; flata), som kanske inte vill ha sex _alls_. Ska de inte få chans till familj då? Ska man tvinga sig till en sexuell relation på det gamla vanliga sättet? Den svenska lagen tillåter assisterad befruktning för homosexuella kvinnor i parrelation. Jag fick lära mig idag att Sverige är det enda landet (i Europa?) som tillåter detta – _utan_ att samtidigt tillåta detsamma för singelkvinnor. Mycket märkligt, anser jag. Hoppas att du fick en lite tydligare bild av vart jag står nu!mvhjagvilljagkan

    Gilla

  5. Hej! Jag läser din blogg ibland och vill bara säga att jag hejar på dig! Det är klart att man kan vara ofrivilligt barnlös som singel. Jag menar partner och barn är ju inte samma sak ;-)Jag är inte ofrivlligt barnlös men hade jag varit det skulle jag göra samma resa som du. Jag har också alltid velat ha barn.Lycka till! / Tina

    Gilla

  6. Åh jisses vad bra skrivet! Och @anonym… jag har en son via insemination. Jag hade turen att bara behöva göra två försök. ja precis, turen. Förstå vilket precisionsjobb det är att bli gravid. Jag hade gärna sluppit stressen att behöva åka utomlands. Men även om jag hade velat betala (dryga 9.000×2) i mitt eget landsting så hade jag inte fått försöka. Och det är fruktansvärt orättvist. Och bara ett av problemen som jag hoppas blir belysta idag.

    Gilla

  7. Du skriver alltid så bra och jag slås av att vi alla, trots enormt skiftande problematik, är så lika i allt – lika i vår barnlängtan.Och jag förstår inte alla reaktioner om att man som singel ska göra "som alla andra". Jag är helt övertygad om att de allra flesta mycket hellre skulle ha sex än att utsätta sig för alla de behandlingar man går igenom i "fertilitetsdjungeln". Och hur kan man tycka att det är bättre att tvinga in en "oskyldig" person i ett föräldraskap än att någon frivilligt lämnar spermier/ägg/embryon till en annan person? Eller missförstår jag vad det är de skriver?Många varma kramar!

    Gilla

  8. @vemvet, jorå det vet jag allt!! Tack :0)@SMC, tack fina du! Hoppas att du o Bambi har en bra dag idag :0)@ahns, oj tack!! Ja men det är vi ju – vi vill ju samma sak… Jag har oxå undrat vad de menar. kram på er!!!

    Gilla

  9. Det är inte bara Malin Wollin som säger att barn inte är en rättighet. Det finns ingen lag som säger att man har rätt att bli förälder – däremot har barn rätt till föräldrar. Det är en mänsklig rättighet att ha föräldrar men inte att få ett barn. Barn har dessutom rätt att veta sitt ursprung, det finns med i barnkonventionen. Vetskapen om vem ens far är skulle jag säga är en viktig rättighet. Även om man får barn med en öppen donator är det inte säkert att den donatorn kommer vilja ha kontakt med barnet. Jag personligen skulle nog tycka det var väldigt jobbigt att växa upp och inte ha en aning om vem min pappa är. Det behöver förstås inte gälla för alla barn, men jag tycker att alla barn bör ha en möjlighet att få veta vem hans/hennes föräldrar är.

    Gilla

  10. Hej AnnaBanana! Vad kul att du tog dig tid att kommentera! Nej det är verklien inte bara MW, men det skrev jag ju oxå. Det du skriver om barnkonventionen _är_ en viktigt sak att ta ställning till. Att kunna ge, eller inte, ett definitivt urpsrung på båda sidor om familjen är ett stort beslut att ta. Och konsekvenserna därav måste man oxå vara beredd på…Ett donatorbarn växer upp med vetskapen att dess donator är en man som gav av sig själv för att hjälpa till att skapa ett liv. Om de har chansen att träffas eller inte är ju avhängigt en hel massa faktorer. En öppen donator förbinder sig ju att träffa barnet, en gång. Men det är inte meningen att de ska fortsätta att ha kontakt, att det ska bli en "pappa". Jag har läst undersökningar (har de inte i huvudet men kan försöka ta reda på!) som konstaterar att de flesta faktiskt inte söker upp sin donator. Så kanske är behovet inte så stort ändå? Det viktigaste tycker jag är att inte barnet växer upp i någon slags hemligehet om vart urpsrunget är. Och att man skapar en stabil bas som lämnar utrymme för att hantera de jobbiga frågorna "vem är min pappa" osv.Alternativet hade varit att gå ut på krogen och "råka" bli gravid, som kvinnor har gjort genom hela historien… Det är bara vi som reser på det här sättet som skyltar med vår barnlängtan och vår önskan att göra något åt det.Ha d!

    Gilla

  11. Jag skulle säga att en donator är en man som gav av sig själv för att tjäna pengar, inte för att skapa liv. Om det inte var pengar inblandade skulle nog ytterst lite sperma doneras. Jag tycker fortfarande att barn ska ha möjlighet att få reda på vem som är deras pappa, oavsett om de sen utnyttjar den möjligheten eller ej. Att gå ut på krogen och ragga upp en man för att bli gravid är inte något jag direkt skulle förespråka heller. Men då känns det som att chansen är större att barnet kommer veta vem pappan är och chansen är större att pappan kommer vilja ha kontakt med barnet. Donatormän brukar väl avsiktligen inte vilja ha kontakt med sina barn och risken är stor att de är fäder till ganska många barn. Chansen att han ska ha vilja ha kontakt med just det här barnet är ganska liten. Jag hoppas att jag inte framstår som fördömande. Jag har ännu inte försökt bli med barn och har ingen aning om jag kan bli gravid eller ej. Dessutom är jag i ett väldigt stabilt förhållande sen flera år. Jag kan inte sätta in mig i hur det känns att vara singel och känna den biologiska klockan ticka allt snabbare. Jag kanske ändrar åsikt helt den dagen jag eventuellt är singel och barnlängtande, vem vet. Just nu är jag motståndare till donationer, spelar ingen roll om det är till ensamstående eller par. Dels pga barnperspektivet som jag redan diskuterat, dels pga att jag inte vill ha ett samhälle där kroppsdelar (nu är kanske inte sperma en kroppsdel men du förstår nog vad jag menar) säljs och köps på marknaden som vilka andra varor som helst.

    Gilla

  12. @AnnaBanana, Hej igen! Eftersom jag inte räknar med att alla håller med mig så tycker jag att det är helt OK att du har en annan inställning. Och jag uppfattar dig inte som fördömande, du uttrycker dig alltför hövligt för det 😀 Ja de tjänar pengar, mellan 100-500 kronor per gång. Vilket innebär att de måste göra en väldans massa donationer för att det ska ge något större utslag på ekonomin… Jag håller bara delvis med om att krogpappan är mer känd, tyvärr finns ju risken att han är helt okänd (fyllemisstaget) eller att han absolut inte hade tänkt sig att bli pappa. Då är barnet plötsligt i allra högsta grad bortvalt "jag vet vem det är, men han vill inte ha mig". Naturligtvis behöver det inte bli så illa förstås.I Sverige är alla donatorer öppna, dvs kända, till skillnad från utomlands där de oftast är anonyma. Genom att tillåta inhemsk donation även för singlar så ökar man sannolikheten att barnet får lära känna sin donator. Plus att antalet födda barn/donator är begränsat. Jag tror att de brukar säga i DK att det är sex födda barn (ej syskon inräknade) av samma donator på samma geografiska plats. Med liknande resonemang kan en och samma svenska man inte yngla av sig hur mkt som helst.Gällande handel med kroppsdelar… jaadu. Jag ser det inte som _handel_ på det sättet. Det är inte en lever som säljs på svarta marknaden utan en högst kontrollerad process av människor som gör medvetna val. Men det där är ett personligt ställningstagande med kopplingar till den egna etiken, moralen och förväntningar. Den tänker jag inte försöka argumentera mot :0) För det är ju som du skriver, vissa saker upptäcker man först när/om man behöver det. Även om jag, till Gud, hoppas att du och din partner slipper behöva ge er in i fertilitescirkusen så kanske du skulle upptäcka en annan inställning om du hamnade där.

    Gilla

  13. Pingback: Ofrivilligt barnlösas dag och två år som bloggare. « Jag vill jag kan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s