Månadsarkiv: juni 2010

Soliga räkor

Standard

Sol ute, sol inne och sol i hjärtat! Var det så du skrev för ett tag sedan?

Jag känner mig rätt nöjd idag. Nöjd med livet. Trots hormoner och besvikelser och eländiga kollegor så är livet bra idag! Så jag tänkte passa på och behålla den känslan lite, det känns ju så bra!

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åka till Gaia ändå, enligt tidsplan och allt. Oavsett om jag fått en operationstid eller inte. Jag menar, mirakel kan ju ske! Or not. Men då har jag åtminstone försökt 🙂 Jag gav min räka en chans! Har den mitt lokalsinne finns ju förstås lätta hinder… Men jag hittar ju det mesta med en GPS förstås. Kanske ska göra någon räkmotsvarighet och sätta en magnet mot den motsatta sidan av kroppen från myomet för att dra den till sig?, eller kanske en chokladbit om den har fortsatt ärva mina gener?

Då aktualiseras åter frågan om öppen kontra anonym donation.

Hur viktigt är det att kunna spåra sitt biologiska ursprung? Enligt doktor Gyn så är för övrigt ett av problemen med donation i sverige att det donerade barnet har arvsrätt (!!). Tro 17 att det är svårt att få donatorer i sverige då…

Men. Som sagt – öppen eller anonym? Från början var jag helt klar över att öppen was the way to go. Självklart ska man kunna spåra sitt ursprung! Men ju mer tiden har gått så har jag mer och mer dragits åt att välja anonym. Alla jag pratar med har sin uppfattning klar för eller emot det ena eller andra alternativet, väl underbyggda av väl genomtänkta argument. Så det är bara att bestämma sig. Vad är rätt för mig? Och vad kan jag stå för inför min räka?

Nästa sak är hur specifika krav man vill ha på donatorn; Läkarstudent? Svart hår? Spikrakt hår? Gröna ögon? Fem tår och fyra fingrar? Minst 2 meter men max 2,01 meter? Vid en öppen kan man i vissa fall få fram bilder och allt möjligt. Jag ser framför mig en postorderbrudkatalog. ”Jag heter XX, är 27 år gammal och gillar nallebjörnar, chic flics och varm mjölk. På fritiden bygger jag bilar eller planterar blommor” Hur ska man bestämma sig då? ‘Älskling, jag valde dina gener på grundval av att din donator var snygg och hade lockiga polisonger’. Huh? Hjälp!

Hmmm. Drömgenerna? Lång, stilig, mörk med blå ögon. Trevlig. Humor. Smart. Gillar ironi och glass. Snäll mot små barn och hundar. Glad. Gillar att läsa. Tycker om dåliga actionfilmer. Helst varken synfel eller allergier eftersom jag har båda 😉 Vad tror ni om den önskelistan till kliniken?

Förvirrad onsdag

Standard

Veckovill igen.

Träffade farbror Gyn idag igen för att fråga lite mer om myomet. Framförallt vart det sitter och hur stort det är… Han säger att det ”inte är så stort, ett par centimeter” eller så. Det sitter på insidan livmodern ”in mot kaviteten”.

Vad han säger är att det är konstaterat att det är besvärligare att bli gravid eftersom äggets träffyta minskar. Om äggjä-eln skulle bestämma sig för att sätta sig just där så får man problem. Men om det skulle sätta sig någon annan stans finns inga hinder för en hälsosam graviditet…

Så frågan är – hur bra är ägget på att pricka rätt?

Ny dag

Standard

Jag grät en rejäl skvätt igår. Besviken besviken besviken. Min snälla rara kompis erbjöd mig en axel, lite goda råd och tröst. Vad skulle man göra utan vänner?

Sen fick jag sätta sorgen (?) i proportion. Min snälla rara vänninas snälla rara mormor har blivit ordentligt dålig. Blir förhoppningsvis bra! Men vad är en väntan i några månader extra då i jämförelse? Som min anonyma besökare skrev häromdagen, till slut blir det ändå min tur! Jag har inte fått besked att jag aldrig kan få barn, att jag måste vänta i tio år…

Kanske var det meningen? Min syster tror stenkallt på att saker händer för att de ska göra det. Jag hade min intervju idag. Kanske är det meningen att jag ska få det här jobbet och hinna göra det ett tag först? Visa hur förbenat bra jag är så att jag får min tillsvidare anställning ”trots” en graviditet? Så att jag kan lyfta min lön – dvs även föräldrapenning?

Så idag känner jag mer tillförsikt. Jag lär nog fälla några tårar till, för sån är jag. Det vet jag 🙂 Men det finns hopp om livet. Igen.

Besviken

Standard

Jag har idag fortsatt min sjukhusjakt. Fy bubblan vad irriterande. Upptaget, upptaget, upptaget, upptaget. Yes – det ringer!! ”Hej! Du har kommit till XX, våra telefontider är…” Telefontider. Vem har uppfunnit något så fånigt?

Sköterskan på SU kommer ihåg mig och mitt hopp om en räka från sistgång och var precis lika trevlig och hjälpsam idag. ”Myomet buktar in i kaviteten” – men om det betyder att det ligger på utsidan eller insidan kan inte hon se. Läkaren har bedömt det som ”ej prioriterat”. Skitstövel.

Fick till slut tag i operationskoordinatorn i Varberg. Hon är snäll och rar men inte lika hjälpsam. Neddragning pga sommar, egna patienter prioriterade. Självklart! Det är ju likadant överallt. Hon trycker på att gå via SU, de är ju trots allt specialister. Det är ju de som har fått remissen. Det är ju i göteborg som jag hör hemma. Hon säger ju inget dumt och inget otrevligt och inget ohjälpsamt egentligen.

Men jag hade nog hoppats att hon skulle kunna trolla.

Känner mig just nu besviken och vill inte alls jobba. Vill mest sätta mig och tjuta. Vill gå hem.

Man kanske inte ska ringa såna här samtal dagen innan mens när man av naturen är en lipsill av stora mått? Lägg på lite hormoner och en reklam kan få mig att lipa. Suck.

Referensramar och goda grannar

Standard


Jag avslutar dagen med två funderingar – vikten av goda vänner, goda grannar, som ställer upp i ur och skur så att man med tillförsikt kan gå in i framtiden. Oj vad poetiskt det blev!! Men jag menar enkla saker som ändå ger så mycket resultat! som att se till hemmet, blommorna, djuren, när man är borta eller att lova uppbackning den dagen man har en räka i famnen…

Vilket leder mig till dagens andra fundering.

Min kollega S frågade idag på fikat vad räkorna kostar nu för tiden. Mitt spontana svar var ”5600 kronor”. Ja kära nån, jag satt och garvade för mig själv när jag insåg vad jag tack och lov aldrig sa!

ps

Standard

Jag har börjat ringa runt till olika sjukhus för att se om man kan skaka fram en operationstid hos någon annan… Sköterskan på KK hade sagt att vårdgarantin gäller – inom 3 månader träffa dr och göra en ny spolning (HSS/HSA eller vad det nu heter) – sen får man antagligen vänta ”inom 3 månader” till på operation… I Varberg sa sköterskan ”va, vill de göra en ny spoling först?” Precis vad jag säger!! Räcker det inte med en bild? Fyfan för att göra om det – i onödan! K-backa (eller var det Borås? Jisses, har pratat med så många olika nu att jag inte kommer ihåg längre…)har operationstid varannan onsdag och varannan fredag. Inte helt lätt att klämma in en tid med andra ord. Framförallt inte innan sommaren!

Håll tummarna för mig, jag ska börja ringa igen på måndag! Sabla telefontider…

Glädje, oro och förvirring

Standard

Jag hade en bra dag igår, och sen började den här – tja, bra!

Jag har funderat på hur mycket jag kan skriva här, men ni som känner mig vet det mesta redan. Ni som inte känner mig – ja ni känner mig inte så då spelar det lixom ingen roll ändå… :0) Mitt jobb – vi överlevde förra året men det börjar komma ikapp oss nu och det är tungt att ständigt kämpa i uppförsbacke. Det är svårt att få in möten, det är svårt med motivationen. Och det är ännu svårare med kundernas motivation, de börjar få loss pengar igen, men precis som för oss så finns det många hål att stoppa dem i!

De senaste dagarna har jag fått jättekonstiga vibbar av min chef. Jag vet inte om jag får 1+1 att bli 3 eller kanske 14, men jag börjar undra hur säker min anställning är. Han har egentligen inte råd att säga upp mig, men frågan är om han har råd att hålla kvar mig?

Med tanke på min önskan efter en räka så har jag haft ett öga på arbetsmarknaden ett bra tag. Jag vill ha ett stabilt jobb på en stabil arbetsplats! Idag har jag blivit kallad till en telefonintervju (för nästa vecka).

Pirr i magen!

Gällande remissen fick jag f ö ett brev från VG-regionen igår. Jag slet upp kuvertet med spänd förhoppning att det skulle stå något bra, något konkret. Hah! Vad fel jag hade. Det var en remissbekräftelse, typ – hej vi har fått den. Du blir kallad inom 3 månader. Suck! Kände mig allt lite lurad först. Men men, nu är bollen i alla fall officiellt i rullning.

Thank god its friday 🙂

Glad idag

Standard


Jag känner mig så härligt positiv idag.

Det regnar
Bilen behöver tvättas
Jag är hungrig
Hospitalet har fortfarande inte hört av sig om remissen
Jag trillar in i min cykel imorgon eller övermorgon
Skattepengarna har inte kommit än – och jag är pank!

Och jag är ändå glad. Knepigt, eller hur?

Myom och sommar

Standard

Timing är intressant. Det står till och med i bibeln att var sak har sin tid.
Man brukar prata om att saker sker i tid och otid. Vad är då egentligen otid? Är det när man vill få tid och det inte går?

Jag pratatde precis med sjukhuset om min remiss för myomet – och inser att min omtalade tidslinje inte bara kanske utan snarare ganska konkret går åt helvete. Remissen ligger hos farbror doktorn som ska bedöma, sen ska man boka tid och då ska det ligga rätt i cykeln – och helst allt detta innan de stänger för sommaren vecka 26. Om 3 veckor alltså. Visst mirakel kan ju ske, men njae. Tror väl inte det! Sen öppnar de igen vecka 33. Med den semestern skulle man kunna tro att de är lärare och inte läkare…

Den rara rara sköterskan som jag pratade med säger att hon ska försöka jaga på lite, men från tidsbokning till ny (!) spolning till operation på så kort tid… Jaja. Sköterskan från Storken berättade ju dessutom att myom gillar graviditetshormoner, dvs de trivs och växer till sig.

Då blir frågan – är det någon idé att prova ändå? ”Kan hindra fostret från att sätta sig” är väl inte samma sak som att garanterat hindrar?