Månadsarkiv: juni 2010

Det bästa som finns!

Standard

Vänner och familj gör livet värt att leva

punkt

Hyfs eller inte hyfs, det är frågan

Standard


Apropå prinsessbrölloppet så har medier, bloggare och vanliga dödliga tagit alla möjliga och omöjliga chanser som funnits att diskutera frågor såsom blomsterval, presumtiva besökare och the do’s and don’ts vid celebra besök. Är Prins Edward en tillräckligt fiiin representant för det brittiska hovet? Hur tror ni att den blivande prinsens gammelfaster mår idag? Hur mycket kommer prinsessans klänning återspegla den bernadottska traditionen? När kommer första barnet? Är det verkligen OK att fota inne i kyrkan med en mobilkamera?

I detta har man tagit mycket hjälp av en av mina absoluta favoriter – Magdalena Ribbing. Hon är ljuvlig och fullständigt kompromisslös med sina vassa och säkra kommentarer. Hon kan på ett rakt och rart sätt bita till och ge en rejäl käftsmäll. Jag läser ofta hennes spalt på dn.se och kan emellanåt garva högt!

Jag kunde inte motstå frestelsen och skickade henne en fråga för ett tag sedan om detta med danmarksbarn – och vad man säger till nyfikna om barnets ursprung. Hur det än är så har människor åsikter oavsett om de har med saken att göra eller inte. Och de håller inte alltid med varandra, eller mig, konstigt nog. Eftersom jag avser att vara helt och hållet ärlig till min räka vart h*n kommer ifrån så tänker jag inte gömma eller ljuga. Men det finns de som verkligen inte har med saken att göra och där tänker jag svara ”han finns inte med i bilden”, det är ett svar som torde få tyst på de flesta… Magdalena skickade ett svar som gick ut på att Vänligt men Bestämt tala om att Det Har Du Inte Med Att Göra.

I det här fallet håller jag inte med den goda MR – ett sånt svar tror jag väcker mer frågor än vad man vill besvara. Eller vad tror ni?

Glädje, sorg, avundsjuka och gratulationer

Standard

Hälsade på hos Lyckliga Familjen idag, och som vanligt slås jag av den kärlek de utstrålar när de tittar på varandra. Den värme, den lycka och den trygghet de ger varandra.

Samma sak upplever jag när jag nu tittar på prinsessbrölloppet och jag gråter. Inte av rörelse för dem – eller jo, naturligtvis för dem. Men inte bara. Utan för att jag är rädd att jag aldrig ska få uppleva det där. Vit klänning i kyrka med en man vid min sida att dela glädje och sorg med – och framförallt dela en vardag med.

Ett barn, två barn, tio barn, en familj, kan jag skapa själv medelst kliniken i danmark. Och det tänker jag göra! Men tyvärr kan jag inte odla en make på samma sätt. Efter 32 år utan någon att kalla ”min” så betvivlar jag allt som oftast att jag kommer få göra det heller.

Glädje för dem som har funnit sin lycka, oavsett vart den fanns
Sorg i hjärtat, tårar på kind
Avundsjuk som fan
Gratulationer till vår vackra kronprinsessa som äntligen, långt om länge, fick sin prins

Soliga räkor

Standard

Sol ute, sol inne och sol i hjärtat! Var det så du skrev för ett tag sedan?

Jag känner mig rätt nöjd idag. Nöjd med livet. Trots hormoner och besvikelser och eländiga kollegor så är livet bra idag! Så jag tänkte passa på och behålla den känslan lite, det känns ju så bra!

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åka till Gaia ändå, enligt tidsplan och allt. Oavsett om jag fått en operationstid eller inte. Jag menar, mirakel kan ju ske! Or not. Men då har jag åtminstone försökt 🙂 Jag gav min räka en chans! Har den mitt lokalsinne finns ju förstås lätta hinder… Men jag hittar ju det mesta med en GPS förstås. Kanske ska göra någon räkmotsvarighet och sätta en magnet mot den motsatta sidan av kroppen från myomet för att dra den till sig?, eller kanske en chokladbit om den har fortsatt ärva mina gener?

Då aktualiseras åter frågan om öppen kontra anonym donation.

Hur viktigt är det att kunna spåra sitt biologiska ursprung? Enligt doktor Gyn så är för övrigt ett av problemen med donation i sverige att det donerade barnet har arvsrätt (!!). Tro 17 att det är svårt att få donatorer i sverige då…

Men. Som sagt – öppen eller anonym? Från början var jag helt klar över att öppen was the way to go. Självklart ska man kunna spåra sitt ursprung! Men ju mer tiden har gått så har jag mer och mer dragits åt att välja anonym. Alla jag pratar med har sin uppfattning klar för eller emot det ena eller andra alternativet, väl underbyggda av väl genomtänkta argument. Så det är bara att bestämma sig. Vad är rätt för mig? Och vad kan jag stå för inför min räka?

Nästa sak är hur specifika krav man vill ha på donatorn; Läkarstudent? Svart hår? Spikrakt hår? Gröna ögon? Fem tår och fyra fingrar? Minst 2 meter men max 2,01 meter? Vid en öppen kan man i vissa fall få fram bilder och allt möjligt. Jag ser framför mig en postorderbrudkatalog. ”Jag heter XX, är 27 år gammal och gillar nallebjörnar, chic flics och varm mjölk. På fritiden bygger jag bilar eller planterar blommor” Hur ska man bestämma sig då? ‘Älskling, jag valde dina gener på grundval av att din donator var snygg och hade lockiga polisonger’. Huh? Hjälp!

Hmmm. Drömgenerna? Lång, stilig, mörk med blå ögon. Trevlig. Humor. Smart. Gillar ironi och glass. Snäll mot små barn och hundar. Glad. Gillar att läsa. Tycker om dåliga actionfilmer. Helst varken synfel eller allergier eftersom jag har båda 😉 Vad tror ni om den önskelistan till kliniken?

Förvirrad onsdag

Standard

Veckovill igen.

Träffade farbror Gyn idag igen för att fråga lite mer om myomet. Framförallt vart det sitter och hur stort det är… Han säger att det ”inte är så stort, ett par centimeter” eller så. Det sitter på insidan livmodern ”in mot kaviteten”.

Vad han säger är att det är konstaterat att det är besvärligare att bli gravid eftersom äggets träffyta minskar. Om äggjä-eln skulle bestämma sig för att sätta sig just där så får man problem. Men om det skulle sätta sig någon annan stans finns inga hinder för en hälsosam graviditet…

Så frågan är – hur bra är ägget på att pricka rätt?

Ny dag

Standard

Jag grät en rejäl skvätt igår. Besviken besviken besviken. Min snälla rara kompis erbjöd mig en axel, lite goda råd och tröst. Vad skulle man göra utan vänner?

Sen fick jag sätta sorgen (?) i proportion. Min snälla rara vänninas snälla rara mormor har blivit ordentligt dålig. Blir förhoppningsvis bra! Men vad är en väntan i några månader extra då i jämförelse? Som min anonyma besökare skrev häromdagen, till slut blir det ändå min tur! Jag har inte fått besked att jag aldrig kan få barn, att jag måste vänta i tio år…

Kanske var det meningen? Min syster tror stenkallt på att saker händer för att de ska göra det. Jag hade min intervju idag. Kanske är det meningen att jag ska få det här jobbet och hinna göra det ett tag först? Visa hur förbenat bra jag är så att jag får min tillsvidare anställning ”trots” en graviditet? Så att jag kan lyfta min lön – dvs även föräldrapenning?

Så idag känner jag mer tillförsikt. Jag lär nog fälla några tårar till, för sån är jag. Det vet jag 🙂 Men det finns hopp om livet. Igen.