Ett barn är fött på denna dag…

Jag får väl ta och gratulera kronprinsessparet till den blivande drottningen som föddes imorse!

Så roligt!

Och en… öööhhh… _flexibel_ kalender

Ytterligare en dag har marscherat förbi. Bland annat tog jag ett möte för en kollega, och det var suuuperbra. Så himla roligt! Trots regnet studsade jag tillbaka till min arbetsplats för att äta en sen lunch.

Sen satt jag och gjorde ett timma-för-timma schema för vad jag skulle behöva göra idag och imorgon för att hinna klart inför nästa vecka… Det börjar rassla på nu. Många som drar i mig, mycket som ska hinnas göras. Började känna den där kittlande sensationen längs med ryggen som säger hur fasen ska det här gå till? Men min blow-by-blow planering gjorde att det kändes väldigt mycket mer överkomligt. Den planeringen gick förvisso åt skogen rätt omgående när telefonen ringde, men det är väl en petitess i sammanhanget? *ler*  

Sen ringde de från Stockholm och bad mig snällasnällasnälla åka till Malmö imorgon. Tja, det var ju det där med flexibilitet. Tåg är bokat, likaså taxin. Som för övrigt kommer 05.29 imorgon. Gaaaahhh!! Hemkomst blir väl runt åttatiden på kvällen. Så min dagsplanering för imorgon, ja den dog. Fullständigt. Tack vare en av mina söta kollegor så försvann två relativt enkla men ändå tidskrävande uppgifter som absolut måste vara klara tills fredag! Puh! Skönt så åtminstone det kommer vara klart  när jag kommer tillbaka in. Men fortfarande hänger litegranna löst! Det blir full disciplin på fredag, det kan jag säga. Ingen rast, ingen ro och ingen jäkla kaffe på vägen! *snyftar* (och fnissar). 

Jag har fortfarande inte fått besked om anställningen. Nånstans fick jag för mig att det avgörande mötet skulle ske på tisdagen, men det hade jag nog lyckats plocka ur luften. Jag hoppas iaf att jag får det innan veckan är slut! Ja, imorgon då helst.

På fredag kommer jag inte hinna ta det samtalet om han ringer  

En sån där dag :o)

Ni vet hur vissa dagar är kompletta BLÄ-dagar. Utan anledning så är allting bara bajs. 

Idag har varit tvärtom.

Jag är glad idag, allt känns positivt och soligt och ljust och lugnt och glatt!!! Och det är en jätteskön känsla

Dagen kändes lyckad, jag har gjort en massa sånt och en massa sånt. Sen gjorde jag iofs inte så mycket sånt. Jag har pratat med en mängd roliga människor i diverse ärenden, och lyckats skratta med de flesta. Eller näh, förresten, med alla.

Lagom till eftermiddagen blev det semmelfika! Mmmmmmmmmmmm………………. är ju trots allt semmeldag idag!

Promenaden hem kändes lätt och skön. Ja, ända fram tills de sista 500-metrarna – en seg äckelbacke som bara fortsätter och fortsätter i all oändlighet. Men även idag kom jag upp utan att dö av leda på vägen!

Middagen som så småningom lagats och ätits blev linsgryta. Jag kände inte för att äta den sista skvätten kattkräks *fnissar* så jag gjorde nytt. Utan skärande kokosmjölk den här gången! Men massa kryddor. Och lite fetaost ovanpå. Hade en bekant en gång som sa att allt blir finare i solsken. Utom möjligen Mellerud. Jag säger allt blir godare med lite fetaost på!. Utom kanske filmjölken. Eller glassen. Eller… mja… några saker finns det väl. 

Nu kaffe. Decaf. Planeringen för fortsatta livet fortsätter som sagt.

Inatt ska jag drömma ljuva drömmar om semlor.

kram på er!

Att välja sina ord…

Det jag glömde säga om min fantastiskt goda linssoppa är att kokosmjölken i den skar sig on impact. Så faktum är att det ser ut ungefär som… tja… kattkräks. Mina kollegor höll på att skratta sig av stolen idag när jag berättade för dem varför jag hade valt att lämna min lunchlåda hemma  

Men i gengäld fick jag en strålande god middag nu när jag kom hem. Jag slängde i lite fetaost och en klick turkisk yoghurt. Vad sjutton, man får ju prova! Och gott blev det! Och mätt är jag… Så tant behöver inte oroa sig, jag äter, jag äter! (om än något oregelbundet på helgen, kanske)

Dagen har gått i klumpighetens tecken. Kanske var den där skurna soppan ett tecken på vad som komma skulle? Jag har tappat saker, vält saker, skrivit fel, tryckt på fel knappar, svamlat osammanhängande i samtal – eller bäst av allt; jag fick ett meddelande på internchatten samtidigt som jag var i ett något så när seriöst samtal med en kund, och tappade tråden kapitalt och började skratta. Rätt i örat på fru E. Tur för mig att kvinnan har humor  

Äntligen var så dagen slut, och ute fanns fortfarande ljus. Kan ni tänka er!! Promenaden hem var i motvind, motregn och motvilja. Men hem kom jag, utan att ge upp och ta bussen!!! Heja mig!! 

På den absoluta plussidan på den här dagen så har jag skrattat kopiöst mycket idag. Jag har dessutom fått bokat inkommande finbesök, jag har bokat sthlmsresan och jag har bjudit in min granne och hans tjej på middag. Rätt bra dag ändå, va!

kram på er

Ikea på en söndag – what was I thinking?

I förmiddags låg jag i sängen och vägrade, vägrade, vägrade gå upp. Egentligen hade jag funderingar på att över huvud taget inte gå ur sängen. Möjligen kunde jag sträcka mig till att krypa bort till toa, för jag vill helst undvika att kissa i sängen… Fast det är klart. Kylskåpet står ju i köket, så dit skulle jag oxå behöva ta mig.

Jag kom dessutom på att den lilla tapetbutiken som idag hade 25% rabatt på tapeter skulle stänga klockan 15. Vilket alltså gav mig mindre än två timmar att komma i ordning och dit (och helst då därifrån) innan stället stängde för dagen.

Jag är ju som bekant snabb när det krävs, så dryga tjugo minuter senare var jag på plats. Duschad, fönad, mejkad och klädd.

Det första jag såg när jag gick in butikens tapethörna var en fantastisk, härligt, underbart grillig tapet med rosa, turkost, grönt, guld och till och med lite blått – som riktigt talade till mig! Men när jag försökte se framför mig drygt fyra meter vägg full av detta plotter så fick jag ärligt talat ont i skallen… Bredvid den hängde dock något som hojtade se mig se mig se mig. Hoppa över plottereländet och se mig! Det är nog den snabbaste inredningshopping jag gjort någon gång i mitt liv. Lycka! Jag tycker verkligen att den är underbart. Lugn och happy samtidigt! Jag tänker mig den som fond – och nu blir frågan; ska väggarna vara “sand” som bakgrunden, eller turkos? Hmmm… svåra val!! (egentligen vill jag plocka upp det rosa, men jag tror nog att det kan bli lite mycket )

Eftersom det var rätt så snabbt avklarat och jag inte redo att åka hem så tänkte jag mig en stillsam utflykt till Ikea. Stillsam, pytt. Heeeelv*tte vad folk där var! Alla tycktes konstant vara på väg åt samma håll som jag. Men lite köksvandring och ett doftljus senare var jag på hemväg. Lätt matt. Undrandes vad jag tänkte egentligen… Ikea på en söndag. Är det inte dessutom barnbidrag nu? Tre veckor kvar av kökskampanjen dessutom. Ja tjena.

Hemma har jag experimenterat i köket igen. Har fått ett jättegott recept från tant Loba på linssoppa. Mmmmmm……. mätt i magen. Redo för nästa vecka!

Lite kaffe först bara.

Har köpt hem decaf igen. Det tog ju slut för ett tag sedan och jag brydde mig inte om att köpa nytt. Det är ju lixom inte koffeinet som är mitt problem *hostar* men förstås, man kan väl hjälpa till med det man kan? Två månader kvar tills jag kan försöka igen. Då kan jag väl decaffa lite?

kram på er! ha en fantastisk vecka

ps. ser att DirtyDancing börjar nu på femman… titta och njut av mitt livs första sexobjekt  

Packningshjälp?

Jag har blivit en bil-luftare!

Jag vaknade alldeles jätte för tidigt imorse – inte för att min kropp ställt in sig på arbetstider, nej såna fånigheter har min kropp aldrig hållit på med… Det gör däremot väckarklockan. Den som jag glömde stänga av igår *muttrar* Så halv sju imorse ansåg väckarklocka och mobil att det var läge att vakna. Fan.

I gengäld vägrade jag gå upp innan klockan passerat minst elva.

Det blev frukost*hrm*utflykt till Frölunda Torg. Bilen har stått still i över två veckor nu och den behöver kanske lite motion den oxå? Stan har jag ingen lust att åka till, och på torget är det väl inte lika mycket folk? Eller? Feeeel. Herrej*vlar.

Sitter i lugn och ro på David Bagare med min trogna True Blood och lyssnar på min ajfåne. Plötsligt blir jag anfallen av en galen pensionär som vräker sig ner bredvid mig. Visst sitter jag ensam på ett bord för fyra, och visst kan vi dela. Men bara en pensionärstant vräker sig ner och börja knuffa undan ens saker för att få plats. Utan att fråga något först. Jag har råkat ut för det där flera gånger! Av pensionärstanter.

Lika snabbt som de kom har fikamaffian packat ihop och dragit vidare. Kvar sitter jag med en slatt kaffe, min bok och min musik. I lurarna rullar You learn av Takida. Den är så himla bra!

Får nog spela den igen…

(ps – googla texten, jag undrar vad han rökte när han skrev den. Jag fattar ingenting!!!)

På tisdag avgörs mitt öde. Jag hoppas, hoppas, hoppas. Men om det inte blir förlängt såg jag världens roligaste platsannons; du har gymnasiekompetens eller annan erfarenhet som vi bedömer likvärdig. Det räcker alltså om man kan andas och läsa – helst samtidigt. Undrar om jag ska söka det???

Måste man äta med en gång?

Så flög ytterligare en vecka förbi…

Jag har inte hunnit ta mig till vårdcentralen – skulle följt upp TSH-värdet i januari.

Jag har inte packat en endaste låda. Först måste jag nämligen köpa dem. Och det har jag inte hunnit.

Jag har heller inte hunnit………

Tiden bara försvinner!! Men på ett bra sätt. Jag är glad!

Nu sitter jag i soffan med lätt vibrerande ben – promenerade hem från jobbet igen! – och funderar på bubbelflaskan i kylen. Jag vill så hemskt gärna ha! Men det är nog inte speciellt gott tillsammans med linsgrytan.

Faaaast förstås… jag kan ju vänta med att äta

Carpe livet!

Hjärnan står still. Ska man inte ha något klokt/spännande/intressant att säga efter en jättebra dag på jobbet? En jättebra kväll med syster?

Jag är trött men glad.

Imorgon är det styrelsemöte och jag känner mig kräkfärdig vid blotta tanken. Ett kvar bara, efter imorgon. Ett till. Sen stämman. Sen inget. Tystnad. inga mer sketna protokoll. Bara lugnt!! Yay!

Om två veckor är jag med lägenhet och kan börja planera kök. Dubbelyay!!! Känns stort och vuxet.

Lagom tills dess bör jag veta om jag får förlängning eller inte. Pratade med chefen idag som sa att de har möte på temat nu på tisdag… gud vad jag hoppas!

Men ikväll så njuter jag av livet. Och tänder ett ljus för en kär vän som tagit farväl av sin farmor.

Fånga dagen! Fånga livet! och krama era kära <3

Gonatt snögubbe

Gode tid idag är jag trött. Ytterligare en givande dag har rusat förbi i en sån fart att jag knappt han känna smaken av den på vägen!

Jag är lite dålig på att kommentera hos folk för närvarande – jag läser i flygande fläng och hinner lixom inte stanna upp länge nog för att kommentera oxå… Men bara så ni vet, jag hälsar på och jag tänker på er!

Nu är det halvtid. Nästan. Härifrån är det en månad och några dagar tills min anställning i teorin ska upphöra. Och jag VILL INTE. Jag vill bli kvar! Jag vill bli kvar länge!! Fortfarande säger alla att de trooor det blir en förlängning, ställ in dig på det, kan inte tänka mig annat. Men ingen vet innan de vet. Så tummarna hålls. Men jag vill, jag vill, jag vill.

Och jag vill. Sa jag det?

Jag insåg iaf en sak om mitt jobb idag, något som särskiljer det från mitt förra. Det här är bitvis vansinnigt svårt att kvantifiera! Man kan lixom inte alltid säga “idag gjorde jag x såna och x såna – dvs y såna i timman”. För saker ska göras, det ska skrivas, tänkas, fixas och ordnas. Och allt är skitviktigt! Men inte alltid mätbart i mängd. Så vad gjorde jag idag? Tja… periodvis har jag ingen aning. Men jag var sysselsatt precis hela tiden och med jobbsaker, alltså inget facebookande/kaffedrickande/skitpratande. Och allt var jätteviktigt. Om än inte mätbart. Lustigt.

Hemvägen blev en motig promenad i motsnö. Femtioplus minuter med snö som yrde från alla håll samtidigt. Urk, fy, blä och hu. Ljust och fint, absolut. Men putter. Plötsligt satt hela foten på sniskan. En snöklump växte upp under hälen tills hela stöveln förvandlats från plattfot till en rund och sned kilklack. Typ. Men hallå, bekvämt! Så jag fick gå och sparka stöveln i marken ungefär vart tionde steg för att göra mig av med kramsnön som kramade till sig. Måste sett ut som en tioåring Sen såg jag ut som en snögubbe.

Soffa, middag. Kaffe.

Trött.

Halv tio och jag är motvilligt fortfarande vaken. Ska släpa mig i säng nu. Ska bara försöka sminka av först – om jag nu har nån mascara kvar efter snöpromenaden förstås… med lite tur går det snabbt det där.

Sova.

Ingen mer mardröm iaf. Jag hoppas att ni har rätt, att det bara är dumma bearbetning. Dumma dumma dumma. Eller alltså, bearbetning är bra. Men jag vill ändå helst slippa. Dumma.

kram på er! innan jag välter…

natti.